Sanny Lindströms blogg

Här och nu är eventuella krisrubriker överdrivna

Leksand har inlett säsongen på tuffast tänkbara sätt. Tre raka förluster och ikväll väntar ett defensivt formtoppat Frölunda.
Kris?
Nu lugnar vi ned oss en smula.

Förväntningar på Leksand den här säsongen är höga och möjligtvis att de kanske är för höga efter ett fjolåret som kan sammanfattas som en succé.
Jag ser ingen anledning till panik eller någon större oro efter de inledande förlusterna även om det givetvis finns detaljer i spelet som måste bli bättre. När jag sett Leksands matcher i efterhand är det saker som går att korrigera och förbättra mer än att det är en avsaknad på kompetens.
Bortsett från matchen mot Rögle har Leksand spelat tillräckligt bra för att ta poäng. Det är inte inte på något sätt tre hopplösa förluster utan det handlar mer om att minimera misstagen och inte vara för naiva och överambitiösa i defensiven.
Jag tror det går går att härleda till det högt ställda förväntningarna både utifrån men framför allt inom gruppen. Jag vet själv att det kan vara svårt att hantera och delvis är det en helt ny situation för Leksand. Att nöja sig med den enkla kan vara nog så svårt och då inte enbart i spelet med puck utan även i defensiven att lita på varandra och inte forcera fram något.

I fjol växte Leksand ut till ett stabilt lag där alla visste- och köpte sina roller. Det var naturligt eftersom de ledande spelarna också jobbade hårt över hela banan. Nu är det ibland sisådär med den saken.
Mikael Ruohomaa, Justin Kloos och Max Veronneau är skickliga men har inte förstått vikten av att backchecka hem centralt och hålla motståndarna på utsidan. Det har bidragit till att någon annan känner sig tvingad att kompensera och i sin tur hamnar ur position vilket skapat en stundtals rätt rörig och passiv defensiv. När man som spelare hamnar ur sin position blir det ofta virrigt och ostrukturerat vilket tenderar att man tittar för mycket på pucken istället för att ta bort spelare och hjälpa sin målvakt.
Det illustrerades rätt tydligt i matchen mot Rögle i torsdags i samband med skåningarnas 3-0 mål.

Det som ändå talar för Leksand är att misstagen i defensiven på ett ganska enkelt sätt går att påvisa för laget och också korrigera.
Om det däremot varit så att man inte skapat någonting offensivt och inte har materialet att föra spelet så skulle det vara ett större problem.
Så har inte varit fallet vilket jag ska försöka tydliggöra:

# Än så länge har Leksand inte gjort mål powerplay på sina åtta försök.
Det kommer givetvis att lossna med spelare som Matt Caito, Carter Camper, Mikael Ruohomaa och Carter Ashton för att nämna några.
# Skotteffektiviteten är på 4,2% vilket är ohållbart lågt över en hel säsong. I fjol hade tex Frölunda en effektivitet på 8,25% vilket var sämst i serien.
# Räddningsprocenten på Kasimir Kaskisuo och Axel Brage är på 83,1. För att sätta siffran i perspektiv var Linköpings sämst med 88,31 under fjolåret. Med andra ord kommer siffrorna att stiga rejält.
# Leksand har skjutit flest skott på mål och har en Corsi på nästan 58% vilket är näst bäst i serien. Det säger inte allt men det säger en del att man ändå skapar framåt.

Allt detta sammantaget så är min bestämda uppfattning att det inte på långa vägar är kris. Istället är det mycket som talar för att Leksand kommer börja klättra i tabellen.
Nu tror jag visserligen inte att det är tal om att upprepa fjolårets succé utan det handlar fortfarande om att etablera Leksand som ett stabilt SHL lag.

Frölunda ikväll är en minst sagt tuff match och även om man har tre raka förluster är det ingen kris om man skulle förlora.
Sedan väntar Linköping hemma, Djurgården och Färjestad borta innan man möter Oskarshamn, Timrå och Örebro.
Låt oss göra en rejälare analys efter dem matcherna.
Här och nu är eventuella krisrubriker överdrivna.

Tack för att ni tog er tid

Sanny