Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Är det här vägen framåt?

En fråga som jag ställt mig den senaste tiden är huruvida svensk hockey återigen har förändrat sin skepnad och om pendeln svängt tillbaka?
Jag tror att många sitter och blickar mot semifinalerna och funderar hur man ska bygga sina lag framöver och också sättet som man ska spela på.
Rögle, Skellefteå, Örebro och Växjö har lyckats sammanfläta det bästa från två världar och paketerat ihop det till något som fler kommer att ta 
efter.

Svensk hockey förändrades under tidigt tiotal och gick från (grovt förenklat) ett återhållsamt styrspel till att allt skulle ske i så hög fart som möjligt. Det har länge till stor del handlat om att checka, pressa och backcheck för att skapa offensivt utrymme mer än att situationsanpassa sitt spel för att ha kraft i det kreativa spelet.
Nu känns det som om pendeln återigen svängt tillbaka och de lag som lyckats ta det bästa från tiden med styrspel till det hysteriska presspelet är också de som är bäst just nu.
När det hela tiden ska pressas, ligga i linje, åka skridskor och ödsla energi på att vinna pucken har det givetvis gått ut över det mest elementära nämligen att framhäva kreativt spel och faktiskt utveckla det.
Om man som spelare lägger massvis med energi på att återvinna pucken genom långa åkningar både i sin forecheck och backcheck går det ut över den individuella utvecklingen och det kreativa spelet.

För att påtala att pendeln har svängt är det bara att se på de båda semifinalerna.
Gemensamt för alla fyra lagen är hur de värderar situationerna för att ha kraft framåt när de väl vinner puck.
Givetvis sätter dessa lag också tryck i sitt presspel med det sker med större omsorg i sina värderingar.
Örebro blev framförallt under den första semifinalen stundtals för passiva vilket gav Växjö ytor att utnyttja sin spelskicklighet bakifrån. Det är kontraproduktivt och där krävs en bättre balans mellan styr- och presspel som jag ändå upplevde att man visade upp stora delar av matchen.
Växjö har varit det lag som spelet med mest struktur i sin defensiv under flera års tid men skillnaden i år mot framförallt i fjol är att man också har spetsen framåt för att kunna kapitalisera på sin taktiska smartness.

Rögle och Skellefteå är två relativt likvärdig lag sett till dess offensiva spetsspelare. Visst sätter de till tider ett hårt tryck över hela banan men många gånger väljer de också att stänga mittzon genom ett styrspel utan att för den delen bli passiva. Det sparar energi och när pucken väl återtas finns tillräckligt med syre i ben, hjärna och lungor för att kliva fram och skapa chanser. Det visade Skellefteå om inte annat i match sju mot Luleå i tisdags där man inte alls var främmande för att stänga ytor, skala av tid, spela samlat när matchläget krävde det.
Då har man lyckats plocka ut det bästa från två världar och sammanflätat det i ett spelsätt som fler kommer att efterapa.

Jag känner ändå att Rögle och Skellefteå är den serie som attraherar mest sett till själva spelsättet.
Två, i grunden, liknande lag som spelar kreativitet men ändå med en väldigt tydlig struktur i sitt agerande. Rögle är hittills det lag som imponerat mest och efter två perioder igår satt jag och funderade i banor om vilket lag som egentligen kommer att kunna slå skåningarna i årets slutspel.
Samtidigt har man genom åren lärt sig att aldrig räkna ut Skellefteå som kom tillbaka på ett starkt sätt i den tredje perioden och så när kunde kvittera.
Likväl går det inte att blunda för den fullkomliga dominans som Rögle svarade för under de första 40 minuterna. Herregud så bra man spelade.
Det var en blandning av kreativitet, struktur, fart och framförallt fysik. Rögle har byggt ett lag med tydliga rollfördelningar på ett sätt som bland annat Växjö skördat tidigare framgångar på.
Med en mix av offensiv spets och fysisk närvaro på sin forwardsida har Rögle skapat ett lag som är extremt jobbiga att möta. Därför kan man trötta ut sina motståndare med ett fysiskt spel som sedermera banar väg för de mer kreativa spelarna. Det sker via en bra balans i sina värderingar som grund och allt handlar inte om att snabbt sätta press, fore- och backchecka utan om att läsa av spelet.
Har man inte läge att kliva fram så ställer man upp och är samlade för att hushålla med kraft för att kunna utnyttja den i det offensiva spelet.
Jag tror därför att många runt om i hockey-Sverige ser på årets slutspel med andra ögon och ser att pendeln har svängt tillbaka i svensk hockey.
Jag tror också det är vägen framåt för att utbilda framförallt kreativit bland forwards i svensk hockey något vi varit sämre på under många år.

Redan i eftermiddag spelar Rögle mot Skellefteå den andra semifinalen. Jag tror tidsaspekten talar för skåningarna som haft en luftigare spelschema men också att man har förmågan att spela och vinna på fler än ett sätt.
Pendeln har svängt tillbaka och fler och fler lär ta efter semifinallagens sätt att spela på.

Rond två väntar i eftermiddag mellan Rögle och Skellefteå.  Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny