Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Känns som en utopi just nu

Jag tror det här är över nu. Det är nog så ändå.
HV71 lär spela i Hockeyallsvenskan nästa år.
Inget. Absolut ingenting talar för HV71 just nu varken sett till spelet eller det mentala tillståndet.
Vänder HV71 det här kommer det att gå till historien som den mäktigaste vändningen svensk hockey någonsin beskådat.

Att vara på plats att bevittna dessa matcher har varit en utmaning. Att se människor i ögonen som jobbar ideellt- och som också till viss del är anställda av respektive föreningar har gett mig än mer respekt för vad den här matchserien betyder och vad dem tvingas genomlida. I avsaknad av supportar på plats i arenorna är det dessa personer jag sett våndas, haft gråten i halsen och paniken i ögonen.
Att då som spelare mitt i allt detta finna ett lugn och prestera är en utmaning ingen annan ställts inför tidigare.
Därför har inget av lagen inför eller under matchserien kunnat bolla över favoritskapet på motståndarna vilket är vanligt förekommande i slutspelstider.

Hittills är det Brynäs som klarat av att hantera sitt mentala tillstånd bäst. Utöver 3-1 i matcher har Brynäs visat upp en trygghet i sitt sätt att spela.
Även om HV71 igår hade ett större puckinnehav uppträdde Brynäs lugnt och stabilt i defensiv zon. HV71 snurrade runt men mest på den så bekväma utsidan och sett till tid i anfallszon spenderade smålänningarna fyra minuter och 30 sekunder mer tid i offensiv zon än vad Brynäs gjorde.
Trots det hittade HV71 inga vägar in framför Samuel Ersson som inte hade någon speciellt svettig dag på jobbet. Det var få gånger som han sattes på riktigt hårt prov och det tillskriver jag en taktiskt triumph till fördel Brynäs.
Så kompakta och trygga som man är i det defensiva arbetet över hela banan.
Styrspelet i mittzon har stabiliserats och det finns en större tydlighet i det man gör.
I försvarszon stänger man ytor, vinner närkamper, har struktur i sin överbelastning och är tighta framför eget mål.
Den största skillnaden i Brynäs uppträdande skulle jag ändå vilja säga är det större spelaransvar som getts till spelarna i samband med tränarskiftet.
Josef Boumedienne har varit fullkomligt prestigelös och gett ett stor ansvar till spelartruppen samtidigt som han varit tydlig med hur han vill tighta- och strikta upp det defensiva spelet. Han har gjutit mod i en stukad grupp genom att vara en del av laget och sett varje individ mer än vad som var fallet tidigare.
Under matchen igår gillade jag hur Boumedienne coachade sitt lag och hur han har lyckats få ut säsongsbästa på många av sina spelare i ett skede på säsongen när det borde vara omöjligt.
Simon Bertilsson får numera enkom fokusera på det han är bra på och är den defensive backklippan han ska vara. Fokus är på det hårda och uppoffrande jobbet vilket premieras mer än att han ska stå på blå i ett powerplay som det varit tidigare under säsongen.
Kristoffer Berglund och Tom Hedberg ser ut att ha växt 15 centimeter och spelar med ett större lugn, är rejäla i sitt spel och vågar hålla i pucken. När jag ser Hedberg spela nu förstår jag varför han var en av Hockeyallsvenskans bästa backar i fjol. Jag såg också av en vass coachning från Josef Boumediennes sida igår och hur han kände av att Jaden Descheneau inte hade sin bästa match. Han sattes därför åt sidan till förmån för Tomi Sallinen vilket i sin tur ledde till att Oula Palve fick spela på en kant och där gjorde det förbaskat bra. Johan Alcén fick också mer speltid i den tredje perioden vid sidan av Anton Rödin och Greg Scott när matchen skulle stängas.
Det är ändå fingertoppskänsla från Boumedienne som bekant aldrig stått i ett bås och coachat vuxna människor tidigare. Bom-Bom som han kallas för har skapat ett tillstånd i gruppen där många spelare lyckats prestera som bäst i pressade lägen. Det förtjänar beröm.

Vanligtvis i ett slutspel brukar man påtala att det lag som ligger under en matchserie med 3-1 har allt att vinna. Det är såklart lite av ett spel för galleriet för att förflytta pressen till det andra laget. Det går givetvis inte att applicera i den här matchserien och om HV71 upplevts pressade och stressade i de tidigare matcher lär det inte vara något mot vad man kommer vara framöver.
Sedan bäst av sju matcher infördes i svensk hockey 2002 har det endast skett fem gånger att ett lag vänt ett underläge med 3-1 i matcher till seger.
Att det skulle ske i en matchserie av den här digniteten där mycket handlar om mentalt tillstånd och självförtroende ser jag mer eller mindre som en utopi.

Josef Boumedienne visade prov på fingertoppskänsla i sin coachning igår vilket gett Brynäs ett drömläge.Foto: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny