Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Kan börja plocka från den övre hyllan

Leksand är klara för kvartsfinal efter tisdagens seger mot HV71. Det hamnade dessvärre i skymundan till följd av det fiasko som förlusten innebar för HV71.
Leksand kan till och med sluta topp fyra något som överträffat allas förväntningar.
Det förtjänar respekt.

Till och börja med måste man klargöra en sak. Det är absolut inte så att Leksands lagbygge är någon form av lågbudgetlösning utan det här är ett dyrt lag.
Exakt var den placerar sig sett till andra lag blir ju spekulativt men att den kostnadsmässigt hamnar på den övre halvan av tabellen är jag tämligen säker på. Likväl är korrelation investerad krona sett till poäng inte alltid en måttstock på sportslig framgång något det finns otaliga exempel på.
Redan i fjol hade Leksand en dyr trupp utan att det gav framgång på isen.
Det har det däremot gjort i år.

Leksand har precis som alla andra lag den här säsongen haft problem med skador, avstängningar och spelare som varit sjuka. I vissa matcher har man saknat flera av sina ledande spelare men trots det har man inte låtit sig påverkas.
Just den här detaljen vill jag inte gärna bortse från.
Jag har tidigare upplevt Leksand som ett medgångslag och haft bilden av dem som ett lag som gärna ville spela lite snyggt de gånger jag mötte dem under min karriär.
Bilden har delvis förstärks i min nuvarande roll och framförallt har jag upplevt att det alltid funnits ursäkter för uteblivna resultat och lag som vikt ner sig.
Nu ser jag ett lag och en förening som inte låtit sig påverkas av yttre faktorer överhuvudtaget. Det känns som om spelarna varit opåverkbara under säsongen och när det funnits frustration har Björn Hellkvist vädrat den utåt som när Peter Cehlarik skadades för att nämna ett exempel. Det här är en sak många nämner som Hellkvists styrka. Han är kolossalt bra att få ihop en grupp och bygga ”en vi mot världen känsla”. I ett Leksand där spelare och ledare historiskt kommit och gått har Björn lyckats skapa en sammansvetsad grupp.
Jag trodde, inför säsongen, att Leksand var ett lag som skulle påverkas allra mest av tomma läktare med tanke på att dem ofta omges av mycket publik oavsett hemma- eller bortaplan.
Inte heller detta har påverkat gruppen som verkligen vuxit samman längs resans gång.

Ända sedan Thomas Johansson klev in som General Manager 2018 har det funnits en tydlighet i sättet som man vill spela. Att Thomas kommit in utifrån gör att han, likt laget i år, inte heller påverkas av yttre omständigheter i form av åsikter och folk utifrån som vill ha inflytande. Det har tillsammans byggt en vi-känsla i föreningen som är en stor faktor till lagets framgångar på isen.
I år är egentligen första året som Thomas helt och hållet kunnat sätta sin prägel på laget och med tanke på den framgång man haft i år kommer Leksand för första gången på 2000-talet kunna värva från ”den övre hyllan”. Vad jag hör vill spelare nu till Leksand för deras sätt att spela hockey och tydliga ambitioner om att vara topplag mer än som tidigare på grund av enbart lönekuvertet.
För att värva spets utifrån krävs det en stomme och en kärntrupp att bygga kring.
Ryggraden och hjärtat i Leksand är fjärdekedjan med Fredrik Forsberg, Martin Karlsson och Jon Knuts som tillsammans svarat för 22 mål vilket är en imponerande bedrift av en kedja som startar 13,9% av sina tekningar i offensiv zon.
För att sätta siffrorna i relation så startar superkedjan med Markek Hrivik, Carter Camper och Peter Cehlarik nästan 51% av sina tekningar i offensiv zon. Det går därför men enkelhet att argumentera för att Leksands fjärdekedja är seriens bästa och framförallt den mest effektiva.
Det är den här typen av kulturbärare som Leksand kan bygga sitt lag kring de närmsta åren. Inte sett till deras offensiva produktion utan mer att det är spelare som formar andra genom deras hårda jobb. Det gör att man kan krydda laget med spets i form av Ashton, Camper, Cehlarik, Hrivik och Caito för att nämna några.

Den stora frågan är hur långt det kan räcka redan i år?
Jag ser inte final som någon omöjlighet.
Ser man på de tre senaste årens svenska mästare, Frölunda, Växjö och HV71, har alla varit topp i serien de avslutande 15 matcherna av grundserien.
Med två matcher kvar av grundserien kommer Leksand vara seriens bästa eller näst bästa lag de avslutande 15 omgångarna.
Sett till hur spelet sett ut, hur opåverkbara man varit av skador och vilken form man är i (vunnit elva sina tolv senaste matcher) ser jag ingen anledning till att Leksand inte ska sikta mot att vinna guld.
Det känns inte orimligt på något sätt och att bara nämna Leksand som en guldkandidat känns märkligt.
Jag tror vi får vänja oss vid att Leksand är ett topplag även framöver.
För första gången känns det som om Leksands och långsiktighet hör ihop.

Foto: Jonathan Näckstrand / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny