Sanny Lindströms blogg

Dags att skicka den signalen?

Efter att Växjös Ilari Melart avgjort gårdagens match mot HV71 med dryga minuten kvar står det nu klart att den tidigare maktfaktorn i svensk hockey tillika Jönköpings stolthet med största sannolikhet kommer tvingas kvala.
Herregud vilket misslyckande och rent av ett 
fiasko.
Men. Jag såg något igår som ger hopp.

Aldrig tidigare har ett lag fallit så som HV71 gjort i år. Det är ett mysterium som jag har svårt att finna svaren till och ett ras som ingen kunnat förutspå. Trots det är jag mer hoppfull kring HV’s fortsatt SHL existens idag än vad jag var inför matchen igår.
För första gången på länge såg jag lite vilja, lite jäkla glöd, en beslutsamhet och en närvaro hos spelarna som inte alltid infunnit sig där.
HV71 har på senare tid haft problem med inledningarna på matcherna. Närkampsspelet har lyst med sin frånvaro och flera av av de tilltänkta ledande spelarna har inte visat vägen utan uppträtt bekvämt vilket skickat dåliga signaler.
Coachen Stephan ”Lillis” Lundh pratade inför gårdagens match att han utmanat spelarna och hoppades på en reaktion i form av att de skulle ”köra ner det i halsen på honom” som han själv beskrev det.
Nog hade ”Lillis” budskap nått fram allt.
En offensivt begåvad spelare som Alexander Bergström visade en helt annan attityd än vad jag sett tidigare. Han vann närkamper, var tjurig, backcheckade, vann än fler dueller och blev på så sätt en drivande spelare som andra kunde ta rygg på.
Den attityden är något som man kan bygga vidare på. Oavsett kvalspel eller ej handlar det om att skapa ett tillstånd där man tror på varandra och hittar ett spel som fungerar.
Efter förlusten igår tyder mycket på att HV71 kommer behöva kvala.
Jag har tre konkreta detaljer gällande själva spelet, spelartruppen och den mentala omställningen som jag tror kommer kunna ge en positiv effekt för resultaten och gruppen:

Spela med tålamod:

I spelet utan puck upplever jag att framförallt många av backarna är väldigt överambitiösa. Motståndarna vet att HV’s backar ofta flyttar ned djup i anfallszon för försöka hålla kvar pucken. Det sker även om man inte är säker på att vinna pucken eller om en forward täcker upp (vilket är grundläggande när en back kliver upp i banan). Det öppnar upp ytor bakåt som har gjort HV sårbara och därav har man hamnat fel i sina positioner. Det sker även i egen zon något som föranledde det avgörande målet igår.
Jag tror att HV skulle tjäna på att spela mer cyniskt ibland och avvakta genom ett styrspel i mittzon för att på så sätt vara kompakta och kunna utnyttja de spelvändningar som de stundtals ändå hanterar väldigt bra.

Skicka signaler:

Att bänka någon av de tilltänkta ledande spelarna är ett beprövat knep som garanterat rör om i gruppen. Jag har själv sett det på nära håll vilken positiv effekt det kan ha på ett lag och hur man som spelare hajar till lite extra när man tittar på den tavla i omklädningsrummet där tränarna i regel skriver upp laguppställningen inför träningar och matcher.
Jag tror att det är hög tid att skicka den signalen här och nu.
Jag kan väl börja med att säga att jag var förvånad när Luleå valde att släppa Arttu Ilomäki och såg det som att HV71 gjort ett rejält kap när man lyckades värva honom. Den tidigare VM-guldmedaljören hade kört fast en smula i Luleå och inte fått den roll han ändå hade kapacitet till att ha. Den skulle han få och fylla i HV71.
Att Arttu Ilomäki i grunden är en förbannat bra spelare, när han lägger sin själ i det, råder inga som helst tvivel om. Jag skulle till och med säga att han har potential att vara en toppspelare i serien.
Nu är han en skugga av sitt forna jag och uppträder tämligen lojt på isen. Han signalerar ingenting av det man vill se från en ledande spelare i ett lag i kris.
I powerplay drar han ner på tempot så till den grad att det som tidigare var seriens bästa powerplay nu är seriens sämsta. Självklart är det inte enkom Ilomäkis fel. Långt därifrån. Men faktum är att hans inträde i första uppställningen med Alexander Bergström, Linus Fröberg, Filip Sandberg och Eric Martinsson har skapat en otydlighet. Nu är det inte längre lika självklart att det är Bergström som styr från högersidan utan spelet går ofta via Ilomäki som där drar ned på tempot. Bergström måste återigen ta befälet och styra spelet och även om det i grunden är en styrka att kunna bygga spelet från båda sidorna har det det nu blivit otydligt och den tidigare självklarheten är som bortblåst.
I spelet fem mot fem bidrar inte Ilomäki med speciellt mycket och under en längre tid har jag sett att hans backchecking lämnat en del att önska och intensiteten i hans byten är stundtals obefintlig.
Att plocka bort honom i det här läget skulle dels skicka en signal till gruppen men även till Ilomäki som i så fall skulle utmanas så till den grad att han vill köra ner det i halsen på tränarteamet som Stephan ”Lillis” Lundh skulle ha sagt.
Jag tvivlar inte på att Arttu Ilomäki är en skicklig spelare men utan den rätta arbetsinsatsen så hjälper han inte laget just nu.
Det här hade inte varit några problem om HV huserat i toppen av tabellen. Då hade de ledande spelarna adresserat problemet men jag vet av erfarenhet att det är väldigt svårt att leda en grupp som spelare när resultaten gått emot.
Det finns därför ett väldigt enkelt sätt att väcka Arttu Ilomäki på och huruvida han tar sig an utmaningen eller ej säger mycket om hans karaktär.
Det kommer också skicka en signal till gruppen som kan gå samman än mer.

Vi mot välden:

”Ingen tror på oss”, ”alla har räknat bort oss”, ”det är nu hjältar föds”. Såklart klyschor men fundera över dem en sekund. Det finns nåt här.
Spelare och ledare måste i möjligaste mån stänga ute och distansera sig från omvärlden den närmsta tiden eftersom energin som lär komma utifrån inte är av det positivare slaget.
Nu måste man istället hitta lugnet inom gruppen och där bygga upp en känsla av att det är ”Vi mot världen”.
Min erfarenhet är att det går att hitta trygghet här men gränsen till gnäll och tycka synd om sig själv är däremot hårfin. ”Vi mot världen”– känslan kan hjälpa till att skapa en gruppdynamik och ett tydligt gemensamt mål utöver den sportsliga målsättningen.
Det kan också flytta fokus från det negativa som skrivs och sägs för att istället vända det något som kan användas i ett positivt syfte.

Trots den tunga och bittra förlusten igår och det prekära tabelläget fanns det väldigt mycket positivt att ta med sig. Nu gäller det bara att stapla upp liknande prestationer de kommande matcherna för att bygga upp något form av självförtroende. Jag är högst tveksam om det räcker till att undvika ett kvalspel men det är nog så viktigt att skapa ett positivt tillstånd innan den matchserien börjar.

Arttu Ilomäki är i grunden en väldigt duktig spelare förutsatt att han också bidrar med det hårda jobbet som krävs för ett lag i kris.  Foto: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny