Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

En sorglig historia de senaste sju, åtta åren

Jag tror aldrig jag hört en förening prata om tålamod på samma sätt som Modo har gjort i år.
Jag vet inte om det var Ville Nieminens- eller Modos tålamod som tröt först men oavsett belyser det ett väsentligt problem som Modos föregående tränare tillfälligt lyckades sminka bort.

När den oväntade och sena skilsmässan med Björn Hellkvist var ett faktum fanns det rätt få namn lediga på tränarmarknaden. Trots det tog jag för givet att man inte slarvade med det grundläggande arbetet i sin rekrytering i form av ledarstil, personlighet och hockeyfilosofi i vad man sökte. När sportchefen Fredrik Glader och en hel hög med andra personer satt ned med Ville Nieminen i våras tar jag för givet att man var tydliga med vilken typ av hockey som Modo skulle spela och att det var något som Nieminen stod bakom. Trots det har det gått käpprätt åt skogen.
Jag har själv spelet med Ville Nieminen och känner till han passion för hockeyn, hans förmåga att driva på och motivera ett lag och hans varma personlighet. Jag vet också om att han lever sig in i matcher och att det kan bli rätt hett och ibland skrikit. Det visste Modo också såklart.

Tålamod hit och tålamod dit.
Men nio matcher. Det är helt sjukt.
Jag har som alla sett att spelet varit dåligt, tempofattigt och trubbigt. Men vad har det funnits för skyddsnät för Nieminen bortsett från tålamod. Har han blivit coachad, har han blivit formad till hur Modo vill spela och uppfattas? Jag tror knappast det.
Vet de ens det själva?
Att, som Ville Nieminen, komma in som ny tränare från en annan miljö och delvis kultur och ha förutsättningar att lyckas krävs det att föreningen har en tydlighet hur man vill spela och stå för. Det saknar dessvärre Modo.

Det är inget tu tal att Modo är en fin förening med en stolt historia som fostrat några av världens bästa hockeyspelare. Modo har passionerade fans och är en förening som utåt sätt har stora ambitioner. Men bortsett från något år med Björn Hellkvist har Modo varit en sorglig historia de senaste sju, åtta åren.
Jag vet faktiskt inte vad Modo står för och vad dem har för identitet. Jag tror det är bra att identifiera den innan man rekryterar en tränare till. Jag tror det kommer underlätta.
Frågan är bara om Fredrik Glader kommer ha mandat att göra det då?

Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN

Tack för att ni tog er tid

Sanny