Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Jävligt dålig smak i munnen

Det blev såklart en ohållbar situation mellan Björn Hellkvist och Modo. Eller rättare sagt. Björn gjorde sig själv omöjlig och lämnar nu Modo med omedelbar vekan.
Den här soppan har bara förlorare men det positiva är att Modo nu kan gå vidare och blicka framåt.

Så fort Björn Hellkvist öppnade käften för nästan exakt tre veckor var det uppenbart vad han ville åstadkomma:
”Klart att Leksand är kittlande. Det var kittlande tidigare och är inte mindre kittlande nu. Men det måste lösa sig för alla parter. Jag hoppas att det gör det och jag ser Leksand som en ny och härlig utmaning. Men vill poängtera att det är upp till Leksand och Modo att komma överens

Min första tanke var att den vanligtvis, i media, lågmälde Hellkvist måste varit felciterad.
Knappast. Han hade bara börjat vidareutvecklade sedan:
”Modo befinner sig mitt i en ombyggnad och när jag kom in för två år sedan var det också en ombyggnad. Jag känner att jag har tömt mig. Har jag möjlighet för en annan utmaning så tar jag gärna den. Om det nu löser sig”

Där och då var han rökt, körd, bränd. Det visste han såklart. Därför fanns det bara en enda väg ut.
Tack och hej helt enkelt.
För Modos del handlar det nu om att snabbt hitta en ersättare och klart att föreningen redan lite i smyg scannat av marknaden för att vara förberedda utan att för den delen blottat strupen för Leksand som man nog krävt betalning av för att släppa sin huvudtränare.
I en förening av Modos dignitet och den kaos som nu varit krävs det en stark och framförallt trygg ledare. Det enda vettiga namnet som jag kan se i det avseendet är rutinerade Tommy Samuelsson som dock också ryktas ha intresse på sig från Innsbruck.
Ett annat namn som jag tror Modo blickar mot är Almtunas tidigare tränare Martin Gudmundson. Det är mer av en coming man men vågar Modo satsa på ett sådant namn efter en så pass turbulent tid?
Kraven i en förening som Modo är tuffa och en tränare som inte varit på den nivån tidigare kan slaktas snabbt.
Jag tror kanske att en intern lösning där Pär Styf får en större roll skulle vara en möjlig lösning.

Vad gäller Björn Hellkvist.
Han går vidare utan att vara det minsta bränd eller stämplad i hockeyfamiljen. Hans version lär vara att Sportchefen Fredrik Glader var en nolla och VD’n Johan Widebro skulle lägga sig i allt utan att kunna hockey varpå Hellkvist fick göra allt.
Den versionen kommer många att köpa och snabbt gå vidare.
Personligen tycker jag det hade kunnat skötas snyggare. Punkt.
Jag köper inte heller resonemanget att förutsättningarna plötsligt har förändrats. Det är skitsnack.
Om säsongen spelats klart är det långt ifrån säkert att Modo gått upp eller ens fått kvala mot ett SHL lag. Det visste Björn när han skrev på sitt treårskontrakt med Modo den 13e januari.
Därför har inga förutsättningar förändrats och bortsett från kanske en eller två spelare var det väntade spelare som har lämnat laget.

Vi vänder blad och går vidare som om inget har hänt. Det är så vi jobbar i vår sandlåda.
När jag också vänt på samma blad kan jag slå fast att Björn Hellkvist är precis det Leksand behöver och han kommer snabbt att kunna sätta avtryck.
Avslutningsvis. Det sista jag någonsin kommer säga om den här soppan är ett den gett mig en jävligt dålig smak i munnen.

Foto: Erik Mårtensson / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny