Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Två fenomenala ambassadörer för svensk hockey

Bröderna Sedin, Henrik och Daniel, två av svensk hockeys största spelare genom tiderna.
I natt hyllas ”The Sedin twins” när deras nummer 22 och 33 förevigas i Roger Arena i Vancouvers för sina fenomenala karriärer.
Ni har betytt väldigt mycket för svensk hockey och alltid varit ett enormt föredöme både på- och vid sidan av isen.

Redan i unga år målades bröderna upp som ”The next ones” och jämförelsen med den sju år äldre Peter Forsberg var direkt oundviklig.
Alla var överens.
De var till och med bättre än ”Foppa” i ung ålder vilket medförde press och karriärerna var således tidigt utstakade. Det var inte frågan om bröderna skulle spela i NHL utan när.
Den pressen har de levt med och hanterat under hela karriären.

Jag spelade med bröderna Sedin i juniorlandslaget 1998.
Redan då fanns ett enormt intresse kring duon för att inte tala om i samband med junior VM i Winnipeg senare samma år.
Om intresset för Sedinarna var stort i Sverige var det inget mot hur det var i Kanada.
Det var makalöst.
Innan och efter träningar var de i fokus. Antingen via foton, autografer eller intervjuer. De ställde alltid upp, pratade bra engelska och hanterade situationen bättre än någon annan.
På isen var de jagade speciellt i semifinalen mot Kanada.
Publiken, över 15000, samtliga klädda i vita tröjor buade så fort de hade pucken.
Och kanadensiska spelarna.
Det handlade om rena överfall och tydliga order att stoppa Henrik- och Daniel Sedin till vilket pris som helst.
Om dagens regelbok funnits på den tiden så törs jag nog lova att utgången av matchen blivit annorlunda.
Ändå.
De var bäst.
Lät sig inte påverkas och trots förlusten stod de och svarade på alla frågor efteråt medan vi andra slapp undan.

Efter den sista matchen i turneringen minns jag hur två välklädda kanadensiska män kom in i omklädningsrummet för att ta med sig både Daniel och Henriks handskar därifrån.
Beställningen var tydligen från Hockey hall of fame i Toronto eftersom tvillingarna redan då var ”the real deal” och blivande NHL stjärnor. Med andra ord.
Henrik och Daniel har levt under press i hela sina karriär.
Men vägen mot stjärnstatus har inte varit spikrak och framförallt de första åren i Vancouver var tuffa med en spelstil som inte nordamerikanarna var vana vid. Ofta cirkulerandes i hörnorna, spel mellan varandra med en förmåga att hitta passningar som ingen annan kunde förutspå. Daniel gjorde 20 mål den första säsongen medan Henrik svarade för fullt godkända 29 poäng på 80 matcher men långt ifrån de högt ställda förväntningarna. Det var först efter lockout-säsongen 2004-2005, under sina fjärde NHL-säsonger, som både Henrik och Daniel tog klivet och etablerade sig som storstjärnor i NHL en position de behöll under drygt tio säsonger.
2009-2010 röstades Henrik fram till NHL´s mest värdefulla spelare ett pris som endast Peter Forsberg tidigare fått som svensk spelare. Säsongen därpå röstades Daniel fram av spelarna till ligans bästa spelare ett pris som bara Marcus Näslund tidigare fått som svensk spelare. Gemensam nämnare för samtliga fyra spelare är att de alla är från Örnsköldsvik och Modo.

På hemmaplan tog det dock fram till 2013 innan Daniel och Henrik fick sitt riktiga erkännande. I samband med att de, på egen hand, spelade hem ett VM guld till Sverige i Globen. För alltid tog de där och då en plats i allas våra hockeyhjärtan. Då som superstjärnor som allt kretsade kring och inte i skugga av Forsberg, Lidström eller Sundin som i samband med OS-guldet i Turin 2006.

Tack Daniel och Henrik.
Ni kommer för alltid vara två av svensk hockeys största genom tiderna.
Ni har alltid varit bra ambassadörer för er själva, Vancouver, Örnsköldsvik och såklart även svensk hockey.
Njut av hyllningarna och alla fina ord.
Det är ni mer än värda.

I natt tackas Daniel Sedin och Henrik Sedin av för sina fenomenala insatser i Vancouver under 17 säsonger.Foto: Joel Marklund Bildbyrån

Tack för att ni tog er tid

Sanny