Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

En seger för svensk hockey

Jag kan inte sluta att imponeras av Frölunda och hur laget presterar i avgörande matcher. Efter att ha tagit sin fjärde CHL-titel på fem år blickar Europas alla klubbar med avund mot göteborgarna.
Frölundas seger är också en seger för svensk hockey.

Jag har inte varit någon förespråkare av CHL även om turneringen växt en aning hos mig de senaste säsongerna. Årets slutspel, där jag följt de svenska lagen, har varit mer dramatisk än tidigare där Frölundas resa imponerat.
I åttondelen mot Färjestad vände de på ett mer eller mindre omöjligt läge i returmatchen, samma sak i kvarten mot schweiziska Biel och i semifinalen mot Luleå. Gör man det en gång kan det handla om tillfälligheter men när det sker både två och tre gånger handlar det om karaktär och klass.

Mountfield inledde CHL-finalen i ett rasande tempo framför en hängiven hemmapublik. Den inledande perioden var hockey av högsta klass och rent sportsligt kunde CHL knappast få bättre marknadsföring. Oavsett vad man tycker om turnering i sig var det underhållning på hög nivå.
Mountfield ställde om spelet snabbt och vid minsta tveksamhet eller slarv skapade tjeckerna övertag.
Fram tills dess att Frölunda fick två raka powerplay var tjeckerna det bättre laget.
Frölundas powerplay har en nivå som är i en klass för sig. I synnerhet mot lag som de inte tidigare mött och som därför inte haft möjlighet att scoutat Frölundas powerplay lika noggrant. Roger Rönnberg coachade hårt och gav sina bästa spelare och ledande formation massvis med istid något som resulterade i att Simon Hjalmarsson kunde kvittera. Tre minuter senare hade först Max Friberg gjort 2-1 innan Johan Sundström styrde in trean. En sådan ledningen tappar, ett för dagen disciplinerat spelade Frölunda, aldrig.

Frölundas tålmodighet i spelet med och utan puck och hårda presspel gjorde det svårt för Mountfields backar och när göteborgarna dessutom vände spelet snabbt hann inte tjeckerna ställa upp sitt styrspel.
Direkt som göteborgarna tappade pucken satte man hårt tryck, stängde av passningsvägar och spelade fysiskt.
När Frölunda spelar som man gjorde idag men en intensitet i framförallt spelet utan puck finns det inget lag som rår på dem.
Hockeyarbetare som Max Friberg (hur mycket orkar karln?), Mats Rosseli Olsen, Patrik Carlsson, Nicklas Lasu, Viktor Ekbom och Joel Mustonen (suverän idag) växer i tuffa och täta matcher samtidigt som Joel Lundqvist som vanligt var en gigant.
Defensiven var prickfri matchen igenom precis som Johan Mattsson i mål. Faktum är att samtliga av Frölundas spelare gör en topprestation i en avgörande match. Det imponerar.

Att ta sig an slutskedet av säsongen samt kommande slutspel med det självförtroende som Frölunda besitter just nu lär bli en utmaning för alla andra lag. Känslan inom gruppen, som skapats under CHL-slutspelet, är att inget annat lag kan slå dem när de spelar på den nivå de ska. Det skapar ett lugn oavsett hur utmanades läget än må vara.
Den individuella skickligheten hos många spelare är hög där Ryan Lasch måste nämnas. Jäklar i mig vad bra han är och vilken skillnad han gör i den här typen av matcher. Så lugn, alltid med blicken upp och sättet han täcker pucken på, trots bristen på centimetrar och kilo, är beundransvärd. Amerikanen är navet i Frölundas offensiv har en enorm respekt omkring sig något som framförallt blev märkbart i powerplay.
Bäst på plan idag vare dock Johan Sundström som återigen visar sin förmåga att kliva upp i avgörande matcher. När Frölunda vann guld 2016 röstades Sundström fram till slutspelets mest värdefulle spelare. Idag var han dominant över hela banan och svarade förmodligen för sin bästa match den här säsongen.

Att Frölunda vinner CHL är också en seger för svensk hockey och SHL som återigen visar sig stå sig starkt.
Kommer Frölunda upp i samma nivå som idag under slutspelet finns det inget lag som rår på dem i en serie i bäst av sju.
Det tror jag nog rätt många insåg idag.

Photo: Carl Sandin / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny