Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Frihet under ansvar

Stoppa pressarna. Jag skriver för första gången i mitt liv om handboll när jag, som vanligt på söndagar, hissar och dissar från veckan som gått.

Veckans… Hiss

Det slog ned som en (hockey)bomb när det i torsdags stod klart att Luleås interna poängligaledare Robin Kovacs per omgående lämnar Luleå för Örebro. Initialt var min bestämda uppfattning att Luleå, som ett trubbigt offensivt lag, var den stora förloraren som försummade sin bästa offensiva spelare.
Det fanns en risk att det skulle kunna bli ett störningsmoment och energiläckage för gruppen. Hade man dessutom förlorat mot Rögle samma kväll hade säkerligen snacket börjat gå.
Sättet som föreningen och framförallt tränaren Thomas ”Bulan” Berglund hanterade situationen var förstklassig. Rakt igenom.
Efter torsdagens match mot Rögle svarade ”Bulan” tålmodigt på alla frågor och hans approch och sätt att faktiskt berömma Robin och prata positivt om honom och hans tid i Luleå ingav ett lugn. Det har säkerligen förekommit någon form av schism mellan ”Bulan” och Kovacs men det tycker jag att ”Bulan” på ett enkelt och skickligt sätt slog ned och snabbt tog död på eventuella spekulationer.
Att hans lag dessutom stått för två fenomenalt fina insatser med en sprudlande offensiv har såklart fått alla fans att känna ett stort lugn och, om möjligt, ett ännu större förtroende för sin ledning.
Dessutom hittade Luleå snabbt en ersättare i form av offensivt begåvade Konstatin Komarek som hamnat i kläm nere i Malmö. Komarek har tidigare spelat i Luleå och behöver därför ingen längre startsträcka då han känner staden, föreningen och Luleås spelsätt väl.
Det är få som minns att Komarek i fjol var sexa i poängligan i hela SHL och den som, vid sidan av Ryan Lasch, gjorde flest poäng i powerplay. Med tanke på att Luleås akilleshäl varit just den spelformen kan jag nog konstatera att Luleå nog ändå blev ett bättre lag utan sin bäste poänggörare.
Med andra ord. Snyggt agerat Luleå.

När Thomas ”Bulan” Berglund uttalade sig om Kovacs-gate infann sig ett lugn  Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN /

Veckans… Diss

Handboll är en sport som jag verkligen gillar och respekterar väldigt mycket. Det ligger mig fortsatt nära om hjärtat efter att under uppväxten följt Per Carlén, Magnus Wislander, Staffan Olsson och Erik Hajas för att nämna några.
Jag vet och är införstådd med att samhället har förändrats och det som var accepterat och vedertaget för ett gäng år sedan är inte det i dagens samhälle.
Men någon måtta för det väl ändå vara?
Rubrikerna efter att fyra av lagets spelare, i samband med två matchfria dagar, gick ut och tog någon öl är så löjliga att jag saknar ord.
Fyra vuxna män, ingen var på något sätt onykter och alla ska ha gått hem vid midnatt. Jag har svårt att förstå vad problematiken ligger.
Att sedan landslagsledningen anser spelarna ska be om ursäkt.
För vaddå?
Jo men det ju fanns regler… Absolut.
Men herregud vad skitnödigt.
Idrottare är som vilka andra människor som helst och mår spelarna bra så presterar dem också därefter.
Skulle de fyra spelarna Jim Gottfridsson, Andreas Nilsson, Lukas Nilsson och Kim Ekdahl Du Rietzdessa prestera sämre för att de under några timmar kunde koppla bort och på ett avslappnat och vuxet sätt umgås med varandra?
Knappast.
Kanske att det kan ha blivit ett störningsmoment med alla skriverier?
Mycket möjligt att så varit fallet men det hade lätt kunnat undvikas med att landslagsledningen och förbundet gått ut och sagt att vi litar fullt på våra spelare och att de är vuxna människor som kan hantera frihet under ansvar.
Om de supit sig redlösa och bettet sig illa hade det varit en annan sak men det här var bara löjligt och enormt skitnödigt av förbundet.
Min erfarenhet från att ha verkat i lag under många år är att man ska lösa eventuella problem internt och undvika att dra det i det offentliga ljuset. I synnerhet med småsaker likt detta.
Robert Wedberg, generalsekreterare på Svenska Handbollförbundet uttalade sig och sa följande:
”Som landslagsspelare representerar man inte bara sig själv utan också Sverige och Svenska Handbollförbundet. I det finns ett ansvar att hantera situationer med gott omdöme och att vara föredömen både på och utanför planen. Efter mästerskapet får vi titta över om vi behöver förtydliga vad som förväntas av spelare och ledare som representerar landslaget.”

Kanske att man i framtiden ska förtydliga att vi inom handbollsförbundet behandlar vuxna människor som de vuxna människor de faktiskt är.
Mer komplicerat än så behöver det faktiskt inte vara.
Att sedan samma förbund tillåter en spelare, Albin Lagergren att spela med hjärnskakning i premiären mot Schweiz kanske jag kan tycka vara värre än att några spelare tar en pilsner eller två.

Ett tips till förbundet kanske skulle vara att ringa till Luleås Thomas ”Bulan” Berglund.
Han vet hur man ska hantera media och vilken framtoning som kan lägga en blöt filt över ett potentiellt drev.

Behandla Jim Gottfridsson och alla andra landslagsspelare som de vuxna människor de faktiskt är.  Photo: Michael Erichsen / BILDBYRÅN / Cop 89

Tack för att ni tog er tid

Sanny