Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Ingen spelare är viktigare än…

Med snart halv serien spelad är det dags att summera lagens insats och jämföra årets prestation mot fjolårets dito. Jag har också plockat ut den viktigaste spelaren i varje lag och vad som behövs göra framöver.

1) Luleå 24- matcher 50 poäng
(Poängskillnad mot i fjol+ fem poäng)

Kommentar: Fortsätter att trumma på med sitt spel som man implementerat under Thomas ”Bulan” Berglunds dryga två år i klubben. Till den här säsongen har man lyckats addera mer spelskicklighet och spelet med puck har därför utvecklats. Det som sticker ut är den ramstarka defensiv där man endast släppt in 41 mål på 24 matcher vilket inger respekt och gör Luleå så svåra att vinna över. Är ett mer komplett lag i år än i fjol.

MVP: Det finns ingen spelare som är viktigare i Luleå än vad Erik Gustafsson är. Den rutinerade kaptenen sprider ett stort lugn och gör sin omgivning bättre. Fråga bara unge Nils Lundkvist

Det behövs: Något som ännu inte fungerat för serieledarna är spelet i numerärt överläge. Det måste bli bättre under säsongen och framförallt framåt vårkanten om det ska bli ett långt och trevligt slutspel i Luleå. Eftersom Fredrik Styrman är borta sedan en tid tillbaka och beräknas missa resten av säsongen lär Luleå jaga förstärkning på backsidan.

2) Färjestad- 24 matcher 49 poäng
(Poängskillnad mot i fjol+ fyra poäng)

Kommentar: Seriens målgladaste lag fortsätter att underhålla med en lysande offensiv. På senare tid har defensiven höjt sig rejält mot hur det såg ut under inledningen av säsongen. Ettan, tvåan och trean i SHL’s skytteliga spelar i Färjestad likväl som ettan och tvåan i poängligan något som säger en del som den spetskompetens man förfogar över.
Unge Arvid Holm har fått ett stort förtroende i mål men om Färjestad ska ta sig förbi en kvart- och semifinal är det rutinerade Marcus Svensson som måste stå och vara i form.

MVP: Den utvecklingen som Gustav Rydahl haft i Färjestad är smått sensationell. Från en marginalspelare som hankade sig kvar i SHL till en klasspelare och landslagsman. Har gått från ytterforward till att centra en av seriens bästa formationer med Michael Lindqvist och Marcus Nilsson

Det behövs: Jag tror nog att Färjestad ser över marknaden om det skulle dyka upp en intressant back. Jag är inte helt såld på backsidan med tanke på att det finns spelare som inte riktigt nått upp till den potential jag på förhand trodde.
Med snart halva serien spelad finns det inte längre plats för ursäkter att ”det tar tid att anpassa sig till SHL”. Den tiden har sedan länge passerat och av den anledningen har jag ingen större tro att en spelare som Vojtech Mozik kommer bli den dominanta faktor han spåddes att bli.

3) Frölunda- 24 matcher 47 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + sju poäng)

Kommentar: Frölunda har spelat på den nivå jag förväntat mig under den första halvan av säsongen. Topparna har varit väldigt höga och även om vissa av prestationerna ibland varit ojämna har Frölundas höst varit bättre än vad jag trodde den skulle vara.
Offensiven har varit bra och målvaktsspelet, som jag i för säsongen ansåg var det stora frågetecknet, har imponerat. Frölunda är det lag som släppt in näst minst mål efter Luleå vilket vittnar om ett komplett lag. Jag ser ingen anledningen att revidera Frölunda som mitt guldtips.

MVP: Jag håller ändå Ryan Lasch som den viktigaste spelaren här. Ser man till offensiven och spelet i powerplay är Lasch ovärderlig och han har avgjort och kommer avgöra många matcher framöver

Det behövs: Jag är rätt säker på att Frölunda känner sig bekväma med laget och att det inte direkt finns något akut behov av förstärkning. Likväl ser man nog av marknaden och om det dyker upp en intressant back som kan förstärka. Jag tror den ökade konkurrensen skulle bli viktig under den andra halvan av säsongen och framförallt i slutspelet.

4) Örebro- 24 matcher 46 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + 21 poäng)

Kommentar: Örebro är höstens stora överraskning och det lag som jag upplever och bedömer ha fått mest ut av varje enskild spelare. Trots att det kanske inte är det mest namnkunniga laget har man satt ihop fyra kedjor som leverera och producerar där framförallt förstakedjan med Ryan Stoa, Sakari Salminen och Mathias Bromé sticker ut.

MVP: Inget som helst snack eller tvivel. Dominik Furch är kanske till och med hela seriens mest värdefulla spelare.

Det behövs: Trots en meriterande fjärdeplats i tabellen finns det fortsatt utvecklingspotential och då framförallt i powerplay. Jag vet att många drömmer om att Rodrigo Abols kommer hem igen och det tror jag faktiskt inte är helt omöjligt. Det vore en drömförstärkning.

5) HV71- 24 matcher 43 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + elva poäng)

Kommentar: HV71 börjar så sakteliga få ut mer och mer av sina spelskickliga backar som på ett tydligare sätt kan driva upp spelet med bra förstapass för att sedan följa med i anfallen. I spelet fem mot fem är HV ett topplag där värvningen av Alexander Bergström bidragit med nödvändig spets i en producerande enhet med Axel Holmström och Anthony Camara. HV kan mönstra fyra tunga och jobbiga kedjor, sju riktigt bra backar och ett stabilt målvaktspar men saknar fortsatt någon spetsig forward.

MVP: Valet faller på Jonas Gunnarsson som fortsätter att hålla en hög nivå även i år. Med tre nollor är han bäst i serien tillsammans med Niklas Svedberg och David Rautio.

Det behövs: Det stora sorgebarnet under flera års tid har varit powerplay något som också blev HV´s fall i kvartsfinalen mot Färjestad i fjol. I år sades man ha varit noggranna i sin rekrytering med spelare som skulle kunna stärka upp spelet i numerärt överläge. Så har inte blivit fallet.
Jag saknar en naturlig playmaker som kan styra ett powerplay och att hitta en sådan spelare under pågående säsong känns som en utopi men likväl ett måste om HV71 nu ska vara med och slåss om guldet.

6) Rögle- 24 matcher 39 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + fyra poäng)

Kommentar: Inledde säsongen på ett övertygade sätt och fram tills dess att skador på nyckelspelare avlöste varandra var Rögle ett topplag. Får man vara skadefria framöver kommer laget att etablera sig som ett toppsex-lag och skapa ett avstånd till sjundeplatsen. Jag gillar frejdigheten, intensiteten och den individuella skickligheten hos många av spelarna precis som den fysik man behärskar så bra i defensiven.

MVP: Ibland finner jag knappt ord för att beskriva hur skicklig och imponerad jag är över Kodie Curran och hans dominanta spel. Backgiganten har, trots att han missat fyra matcher, svarat för 21 poäng och är med det delad femma i poängligan.

Det behövs: Eftersom Rögle störts av skador jagar man nog både en back och en forward. Jag tror i grunden behovet är större att hitta en back än en forward.

——————————-

7) Skellefteå- 24 matcher 38 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + fyra poäng)

Kommentar: Mycket kretsar som vanligt kring Oscar Möller och Joakim Lindström. Skillnaden i år mot tidigare är att man valt att sära på duon och satt dem i olika kedjor för att sprida ut produktionen en smula. Klart att det gått ut en aningen över deras egna produktion men för laget har det gett en större bredd. Fler spelare är därför mer involverade och delaktiga i offensiven och man är inte lika beroende av en enskild kedja. Dessutom är det flera unga spelare som tagit för sig på ett fint sätt och utvecklingspotentialen är hög under den andra halvan av säsongen.

MVP: Oscar Möller eller Joakim Lindström. Joakim Lindström eller Oscar Möller. Oscar Möller eller Joakim Lindström. Joakim Lindström eller Oscar Möller. Välj själv

Det behövs: Om jag hade varit sportchef i Skellefteå för en dag hade jag lyft på luren till Malmös GM Patrik Sylvegård för att se över möjligheterna att eventuellt byta Robin Alvarez mot Konstatin Komarek.
Varför inte?
Alvarez skulle få flytta hem och en nu skadefri Komarek skulle få en viktigt offensiv roll i en av Skellefteås toppkedjor.

8) Djurgården- 24 matcher 35 poäng
(Poängskillnad mot i fjol – fem poäng)

Kommentar: Klart att skadan på Jacob Josefson haft en stor negativ påverkan och är den enskilt största anledningen att Djurgården ”bara” är åtta. Dessutom har man också haft en del andra skador samt avstängningar som stört. Likväl har spelet varit för ojämnt, ibland i avsaknad av energi och den fart som vi sett under de senaste åren. Jag är övertygad om att Djurgården kommer att lyfta i tabellen under andra halvan av säsongen.

MVP: En sak är säker. Niklas Svedberg har motbevisat alla som tvivlade på honom efter fjolårets debacle med Timrå.

Det behövs: Trots att Djurgården värvade in Dick Axelsson för knappt en månad sedan behöver man fortsatt förstärka med en spetsig ytterforward med näsa för mål. Det kan vara direkt avgörande och den sista pusselbiten för att laget på riktigt ska kunna utmana och faktiskt kunna gå hela vägen i år.

9) Malmö- 24 matcher 30 poäng
(Poängskillnad mot i fjol – 12 poäng)

Kommentar: De senaste åren har Peter Andersson fått ut så när som max av sitt lag vilket inte varit fallet i år. Jag tycker inte att Malmö längre präglas av det hårda jobb som gjort laget så jobbiga att möta de senaste åren. Man vinner inte speciellt många fördelar av det relativt tunga och fysiska lag man förfogar över. När man dessutom misslyckats att locka fram kreativiteten hos spetsspelarna är det för spretigt och svagt.
Jag är orolig för Malmö i år och tror att man kan hamna helt utan för slutspel men ser dock ingen risk för kvalspel.

MVP: Kapten Fredrik Händemark har imponerat och tagit ytterligare kliv den här säsongen. En av få som hållit en hög nivå sett över hela säsongen.

Det behövs: Eftersom Malmö inte fått ut så mycket av sina spetsspelare går det att ifrågasätta huruvida Malmös spelsätt enbart gynnar de hårt arbetande spelarna och låser kreativa artister. Jag tycker att backsidan (har några tunga skador nu) är lite tunn och att motståndarna vinner för mycket närkamper framför mål vilket det svaga boxplayspelet bland annat vittnar om.

10) Brynäs- 24 matcher 30 poäng
(Poängskillnad mot i fjol – sju poäng)

Kommentar: Brynäs har spelat upp sig på slutet och faller inte alls igenom på samma sätt som tidigare under säsongen. Att man nu också striktat upp defensiven har varit en direkt nödvändig självrannsakan. Powerplayspelet har på senare tid börjat kugga i och värvningen av Emil Molin från Malmö har gett en positiv inverkan på den spelformen och på laget i stort.

MVP: Det är nog ändå Greg Scott som sticker ut här som den hårt arbetande center han är. Scott visar alltid hjärta och engagemang oavsett hur det går i matcherna.

Det behövs: Helst skulle man nog vilja ha in både en back och en forward till det här lagbygget. Jag hade nog ändå prioriterat att ta in en forward till en av toppkedjorna. Helst någon som kan spela vid sidan av Greg Scott och Anton Rödin.

——————————-

11) Växjö- 24 matcher 28 poäng
(Poängskillnad mot i fjol- 13 poäng)

Kommentar: Höstens stora besvikelse. Tveklöst. Att Växjö endast lyckats spela in 28 poäng så här långt är otrolig svagt. Lek med tanken hur det skulle sett ut om man inte värvat in backarna Ilari Melart och Miika Koivisto.
För många av nyförvärven har varit misslyckade och den så nödvändiga reparationen är såklart svår att genomföra under pågående säsong. Ett tag kändes det som om Växjö skulle explodera och börja vinna och klättra i tabellen men jag känner mig mer och mer osäker om så kommer att ske.
Jag vet att markanden är tunn men en sak kan jag ta gift på. Växjö kommer att behöva värva ytterligare spelare framöver.

MVP: På 16 matcher har Ilari Melart svarat för nio mål och 13 poäng. Det var nog inte vad någon förväntade sig när han värvades i oktober.
Utöver poängen är han som alltid dominant i det fysiska spelet och inger respekt hos motståndarna.

Det behövs: Backsidan har redan förstärkts likväl som att Erik Källgren plockats in på målvaktssidan. Forwardssidan är fortsatt för tunn och behöver förstärkas med framförallt spets. Dessutom måste Richard Gynge komma tillbaka i spel så snart som möjligt för att ytterligare skapa en konkurrenssituation och faktiskt kunna peta spelare som inte levererar.

12) Linköping- 24 matcher 26 poäng
(Poängskillnad mot i fjol – 15 poäng)

Kommentar: Sett till placering är Linköping där jag förväntade mig att dem skulle vara inför säsongen. Trots det har spelet ändå varit sämre än jag trodde det skulle vara. Lägger man ihop powerplay och boxplay är Linköpings seriens tredje bästa lag vilket ger en indikation att spelet med lika antal spelare varit för dålig. På 24 matcher har man endast gjort 33 mål med lika antal spelare på isen vilket är näst sämst i serien och släppt in 53 mål vilket är tredje sämst i serien.

MVP: En spelare som alltid visar vägen och aldrig viker sig en centimeter är trotjänaren Andrew Gordon. Efter endast en poäng på de åtta första matcher har Gordon lyft sin offensiv och svarat för 14 poäng på de senaste 16 matcherna.

Det behövs: Har redan gjort stora förändringar under säsongen men skulle såklart behöva spetsa till laget ytterligare. Både på back- och forwardssidan finns det hål men jag har ändå svårt att peka ut den exakta svagheten. Dessutom är det ganska riskabelt om Jonas Gustavsson skulle skada sig men det är kanske svårt att ta höjd för det. Tabellplacering och hoten nedanför gör att Linköping fortsatt lär jaga nyförvärv.

——————————-

13) Leksand- 24 matcher 23 poäng
(Poängskillnad mot Mora i fjol – en poäng)

Kommentar: Nykomlingen hade hög svansföring inför säsongen och hade som mål att spela vidare som ett av tio slutspelslag efter 52 matcher. Det har jag svårt att se kommer infrias vilket heller inte var något jag förväntade mig av det här lagbygget. Av de mer etablerade svenska prestigevärvningarna är det endast Jonas Ahnelöv som hittills stuckit ut och det är fler som måste höja sig. På slutet har defensiven varit bättre något som inte helt oväntat gått ut en smula över offensiven. Det stora problemet har dock varit spelet i numerärt över- och underläge. Leksand har seriens överlägset sämsta powerplay och i boxplay är endast Växjö sämre.

MVP: Slovaken Marek Hrivík har varit Leksands genomgående bästa spelare. Jag gillar hans uppoffrande spel över hela banan och hur snabbt han anpassat sig till spelet i SHL.

Det behövs: Det är bara ta en närmare titt på statistiken i powerplay. På 72 försök har Leksand endast lyckats göra sju mål att jämföra med Frölunda och Skellefteås 21. Dessutom har man släppt in fyra mål i spelformen vilket är flest i serien. Så ja. Leksand behöver förstärka med offensiv spets för att kunna sätta press och utmana Linköping ovanför strecket.

14 Oskarshamn- 24 matcher 20 poäng
(Poängskillnad mot Timrå i fjol – fem poäng)

Kommentar: Jag tror de flesta var införstådda med att det skulle bli en tuff säsong även om laget man hade under försäsongen bytt skepnad med flertalet sena nyförvärv. Dock har man störts av skador på nyckelspelare vilket är kostsamt för alla lag men i synnerhet för en trupp som Oskarshamns som inte är speciellt bred. Fem av sex segrar har kommit på hemmaplan och det är någonstans där man får sätta sin förhoppning framöver.

MVP: En som gått från klarhet till klarhet under säsongen är Simon Després. Den kanadensiske backen har inte fått de stora rubrikerna men är likväl väldigt nyttig med sitt lugn och sin spelskicklighet.

Det behövs: Jag vet att det ”bara” är sex poäng upp till Linköping på säker mark men likväl tror jag man måste ha ödmjukheten att inse att det nog med största sannolikhet kommer bli kval ändå. Då krävs det spelare som vet vad som krävs att spela på den här nivån och i den typen av matcher. Därför tror jag det tydligt står ”karaktär” på kravspecifikationen framför ”spetskompetens” när General Managern Thomas Fröberg jagar nyförvärv.

Ryan Lasch, Kodie Curran, Greg Scott och Gustav Rydahl är fyra spelare som varit viktiga för sina respektive lag.   Foto: Bildbyrån

* * * * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny