Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Har det någonsin hänt i SHL´s historia?

När det första landslagsuppehållet är här ges möjligheten för SHL-lagen till en viss form eftertanke och reflektion över den inledande delen av serien.
Jag har gått igenom samtliga lag och jämfört inspelade poäng i år mot i fjol samt tagit fram ett utropstecken och ett frågetecken i varje lag.

1) Örebro 16 matcher 34 poäng
(Poängskillnad mot i fjol +15)

!- Få, om ens någon, som tippade Örebro på den övre halvan av tabellen inför säsongen men oj som det här laget har presterat utan att kanske få de stora rubrikerna.
Tränarkonstellation med  Niklas Eriksson, Jörgen Jönsson och Christer Olsson har skapat ett lugn i föreningen och en framtidstro som kommer bli lättare att locka spelare med framöver.
Det här är ett lag, med betoning på just lag, som växt samman och inte direkt varit beroende av enskilda spelare (host, host Aaron Palushaj) utan drivs av flera olika enheter där alla underkastar sig det hårda jobbet.

?- Ett lag som presterat så pass bra under inledningen av säsongen har jag svårt att ifrågasätta. Möjligtvis att man över tid kanske skulle behöva få in ytterligare en back och en forward men det är inget akut och här kan man ha is i magen och vänta in ”rätt” spelare. Jag vet att man hade Ilari Melart klar men valde att backa i sista stund innan Melart senare skrev på för Växjö.
Även om boxplay varit bra (bäst i klassen) måste Örebro slipa på sin disciplin och lagets 69 tvåminutersutvisningar är flest av samtliga lag i serien.

2) Rögle 17 matcher 32 poäng
(Poängskillnad mot i fjol +8)

!- Det här lagbygget känns gediget och spetsigt och trots att man saknat den givne förstecentern Ted Brithén hela säsongen har laget presterat riktigt bra. Rögle har också, seriens i särklass, bästa back i form av Kodie Curran som dominerar i spelet på ett sätt jag inte sett en back göra sedan Chris Lee spelade i Färjestad 2012-2013. Dessutom har målvaktsparet Roman Will och Christoffer Rifalk storspelat och spridit ett lugn i match efter match.

?- Har förlorat fyra av de fem senaste matcherna och det kanske skulle gå och kalla det för en formsvacka. Det är dock viktigt att veta att man saknat flera betydande spelare som tex Ted Brithén, Kodie Curran, Daniel Bertov och Dennis Everberg.
Möjligtvis att bröderna Abbott därav undersökt marknaden på eventuella förstärkningar.
Men samtidigt. Inget lag är opåverkade när man saknar sina kanske tre bästa spelare.

3) Frölunda 16 matcher 31 poäng
(Poängskillnad mot i fjol +/-0)

!- Bredden och spetsen på forwardssidan är imponerande vilket gör att man kan matcha fyra kedjor där alla är potentiella matchvinnare. Det är ingen i serien i närheten av.
Jag måste såklart lyfta fram och nämna Niklas Rubin som efter ett år i Joel Lassinanttis skugga i Luleå mycket väl kan vara säsongens största överraskning.

?- Att ett spelförande lag som Frölunda drar på sig så otroligt många utvisningar är högst anmärkningsvärt. Nu kan man säkert skylla på att domarna inte gillar Frölunda och vill jävlas med Coach Rönnberg. Det vore att bagatellisera problemet och såklart lär vikten av att spela mer disciplinerat vara något man pratar om.

4) Färjestad 16 matcher 30 poäng
(Poängskillnad mot i fjol +4)

!- Offensiven är lysande där framförallt spelet i numerärt överläge sticker ut. Förstauppställningen i powerplay med firma Lindqvist/Nilsson tillsammans med Johan Ryno, Per Åslund och Jonathon Blum har vunnit många matcher åt värmlänningarna. Färjestad är seriens mest sevärda lag där det kreativa och offensiva spelet sticker ut.

?- Även om Färjestad poängmässigt är bättre i år än vid samma antal matcher i fjol finns det detaljer i spelet som borde oroa. Defensiven är stundtals svag, spelet i fem mot fem är ojämnt och antalet målchanser som man släpper till är för många för att vara hållbart över tid. Sedan måste man antingen få igång eller säga tack och hej till en tillsynes rätt oengagerad Ville Leskinen.

5) Luleå 16 matcher 30 poäng
(Poängskillnad mot i fjol -1)

!- Trots mängder av skador, framförallt på forwardsidan, har Luleå haft en positiv start och växt mer och mer. Jag gillar att man stärkt upp centersidan så pass bra som man gjort och så länge som Niklas Olausson håller sig frisk står man sig stark där.
Känns också som om de nya spelarna fult ut köpt Luleås spelsätt och med nödvändig adderad spets från i fjol är Luleå att räkna med även i år.

?- Med den spetsen som Luleå fått in i år i kombination att man också har kvar skickliga spelare från i fjol plus att en sådan som Nils Lundkvist utvecklas till en toppback borde Luleås powerplay kunna prestera långt mycket bättre. Jag vet att det tagit sig på slutet men bara Leksand, Brynäs och Oskarshamn är sämre i den spelformen.

6) HV71 16 matcher 26 poäng
(Poängskillnad mot i fjol + 5)

!- Målvaktssidan med Jonas Gunnarsson och Hugo Alnefelt har verkligen imponerat där framförallt unge Alnefelts spel, sett till förväntningarna, stått ut. Dessutom är Adam Åhman snart tillbaka efter den skada som hållit honom borta hela säsongen. Att HV71 har det bra ställt på målvaktssidan råder inget tvivel om.
Jag är som bekant barnsligt förtjust i HV´s backsida även om det fortsatt finns mer att få ut från en del spelare. En som imponerat och varit lagets bäste back är Markus Lauridsen som hittills svarat för 13 poäng på 16 matcher. Det går att jämföra med i fjol när Lauridsen gjorde åtta poäng på 49 matcher.

?- En sak är säker när det gäller HV71. Prestationer från match till match är omöjliga att förutspå. I sina bästa stunder är HV ett lag för den absoluta toppen för att i andra matcher knappt vara ett slutspelslag. De stora svängningarna från match till match och även i matcherna är något man måste slipa till.

———————————-

7) Skellefteå 16 matcher 26 poäng
(Poängskillnad mot i fjol +4)

!- Jag känner en annan harmoni runt föreningen i år än i fjol och gillar balansen mellan unga spelare och rutinerade stjärnspelare som Joakim Lindström och Oscar Möller. Under Juniorkronornas sista samlingen (som pågår just nu) inför stundande JVM har Skellefteå fem spelare (!) med i truppen. Det säger en del om den satsning man gjort i år.
Den största positiva överraskningen i Skellefteå har varit Gustaf Lindvall som storspelat när han, i skadade Mantas Armalis frånvaro, fått rollen som förstemålvakt.

?- Även om den mer ungdomliga entusiasmen präglar laget spelar man också aningen naivt ibland. Det är såklart en process att kunna lära sig från sina eventuella misstag utan att strypa för mycket av kreativiteten och den ungdomliga kaxigheten.
Det borde gå att få ut mer av spelare som Rickard Hugg, Albin Eriksson, Jacob Olofsson, Jesper Frödén, Robin Alvarez och Adam Pettersson rent offensivt för att man inte i slutändan (återigen) ska vara för beroende av Möller och Lindström.

8) Djurgården 17 matcher 26 poäng
(Poängskillnad mot i fjol -6)

!- Vilka enorma steg Olle Alsing tagit i Djurgården, dels ifjol, men framförallt den här säsongen. Tveklöst har Alsing varit den spelare som stuckit ut mest och flera kreativa backkollegor måste spela med samma inlevelse som Alsing. Jag tycker också att Niklas Svedberg studsat tillbaka på ett positivt sätt och gjort det bra mellan stolparna.

?- Nu har jag visserligen den senaste veckan i färskt minne vilket inte nödvändigtvis präglat alla matcher. Jag tycker dock, trots att man vann under inledningen av säsongen, att spelet ändå varit för segt och avsaknad av den fart jag sett laget spela i de senaste åren har varit påtaglig.
Jag tror nog att sportchef Joakim Eriksson måste göra ett ingrepp på forwardssidan och värva en eller kanske till och med två forwards.

9) Malmö 16 matcher 22 poäng
(Poängskillnad mot i fjol -6)

!- Det är Lars Bryggman, Frederik Storm och Fredrik Händemark som driver det här laget och trion står för mycket av del Malmö vill stå för.
En sak som fungerat sett över hösten är spelet i numerärt överläge även om det varit sämre på slutet. Att Malmö har seriens fjärde bästa powerplay med ett på pappret mindre skicklig trupp är en stark bedrift.

?- Jag har varit enormt imponerad av Malmös uppoffrande spel, det hänsynslösa jobb och den inlevelse man spelat med de senaste åren. Få lag har kunnat matcha Malmös arbetekapacitet men den här hösten har det ibland lyst med sin frånvaro.
Är en mellansäsong att vänta? och varför klarar inte kreativa spelare att ta framträdande roller i Malmös kollektiv?
Den sista frågan kan ge svaret på den första.

10) Brynäs 16 matcher 18 poäng
(Poängskillnad mot i fjol -4)

!- Förväntningarna på Greg Scott och Anton Rödin var högt ställda inför säsongen och med tanke på lagets kräftgång har det knappast varit så att duon kunnat gå runt i Gävle och fått mängder med ryggdukningar. Faktum är dock att duon varit bra vilket stärks av de underliggande siffrorna. Sen har duon över tid inte haft en fungerande tredjelänk i kedjan som kunnat driva upp farten och skapa utrymme.

?- Det finns såklart oändligt med frågetecken hos Brynäs som återigen inlett en säsong svagt. Med så pass mycket skicklighet känns det en mindre bragd att ha ett så sagolikt dåligt powerplay.
Än märkligare kanske är att Brynäs med så många roll- och breddspelare, som borde vara användbara i numerärt underläge, har seriens näst sämsta boxplay.
Sedan till den stora frågan och brännande punkten som jag ännu inte fått svar på.
Hur vill Brynäs egentligen spela?

———————————-

11) Leksand 16 matcher 17 poäng
(Poängskillnad mot Mora i fjol +/-0)

!- Har det någonsin hänt i SHL´s historia att ett lag förlorat nio raka matcher men trots det inte omgärdats av en endaste rubrik om kris?
Det tycker jag säger en del om det lugn och den framtidstro som finns runt Leksand på ett sätt som inte varit direkt förknippat med föreningen i modern tid.
Offensivt har man stundtals spelat bra utan att få utdelning men det tror jag kommer framöver när en spelare som Spencer Abbott är mer bekväm med Leksands spelsätt.

?- Det som blev uppenbart under Leksands nio matcher långa förlustsvit (innan man vann mot Växjö och Malmö förra veckan) har varit spelet med puck från bakplan och hur man fuskat i defensiven över hela banan. Möjligtvis till följd av en överambition och brist på rutin. Det är inte hållbart över tid vilket lagledningen är fullt medvetna om.

12) Oskarshamn 16 matcher 17 poäng
(Poängskillnad mot Timrå i fjol +/-0 )

!- Fyra vinster på sju hemmamatcher är ett bra facit och det är väl här som hoppet finns. Jag har varit och sett Oskarshamn spela hemma mot både Leksand och HV71 och framförallt i den sistnämnda matchen tyckte jag att man hade bra avvägningar i spelet med puck. Det var nog den bästa match som laget presterat i år så kapaciteten finns där även om några viktiga pjäser går långtidsskadade vilket såklart stör.

?-När Oskarshamn faller igenom så faller man igenom ordentligt. Defensiven är ofta för naiv precis som spelet med puck framförallt på bortaplan. Är det något som måste struktureras upp är det att lära sig att spela med aningen större marginaler.
Dessutom påstås en maktkamp pågå vid sidan av isen mellan Hålan Åhlund och Daniel Stolt. Det är alarmerande.
———————————-

13) Växjö 16 matcher 16 poäng
(Poängskillnad mot i fjol -9)

!- Trots en usel start är Växjö endast två poäng bakom Brynäs på den tionde och sista slutspelsplatsen. Individuellt har Emil Pettersson blixtrat till och svarat för fina 13 poäng på 16 matcher. Annars är det Ilari Melart som varit den genomgående bästa spelaren sedan han anslöt till Växjö i början av oktober.

?- Säsongens största besvikelse så här långt och då måste frågan lyftas huruvida den så hyllade sportchefen Henrik Evertsson misslyckas med att sätta ihop ett dugligt lag eller om Sam Hallam inte fått ut max av sitt lag.
Jag satte frågetecken för backsidan redan inför säsongen och spekulerade i att Evertsson skulle behöva ta in ett par backar. Det har redan skett i form av Ilari Melart och Miika Koivisto. Jag skulle inte bli förvånad om fler förändringar är att vänta och då kanske på målvaktssidan plus ytterligare en back. Defensiven och framförallt boxplay har varit fullkomligt värdlöst och det är i den änden man måste börja för att skapa stabilitet och klättra i tabellen.

14) Linköping 16 matcher 15 poäng
(Poängskillnad mot i fjol  -12)

!- Förra veckans två segrar gav självförtroendet en rejäl boost och ser jag på truppen, som förändrats under resans gång, tycker jag att Linköping och Bert Robertsson förfogar över ett lag som ska kunna vara med och slåss om en plats i åttondelsfinalen. Niklas Persson har visat handlingskraft och lyckats genomföra de förändringar han velat göra för att sätta sin prägel på laget.

?- Inför förra veckans matcher hade Linköping förlorat samtliga sex matcher som man gjort första målet i. Den mindre smickrande sviten bröts lyckligtvis mot HV71 i torsdags.
Sett över de första 16 matcherna har misstagen i egen zon varit alltför många. Till följd av den usla starten och medföljande svaga självförtroende har många spelare sett tämligen bleka och rädda ut.
Jag har inte sett ett tillräckligt tydligt och strukturerat försvarsspel och inte heller tycker jag man jobbar så otroligt hårt som vissa vill göra gällande. Jag tycker fortsatt att Linköping saknar ett tydligt DNA.

Olle Alsing, Kodie Curran, Niklas Rubin och Fredrik Händemark är alla utropstecken den här säsongen.  Foto: Bildbyrån

Tack för att ni tog er tid

Sanny