Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Lås in er i ett rum

Ny vecka och nya saker att lyfta fram när jag dels hyllar Fotbollsallsvenskan och en spelare som väcker känslor samt SHL´s just nu bästa lag.
Jag dissar också nykomlingen som återigen stod för en pinsam insats och med friktioner mellan två av klubbens viktigaste personer undrar jag hur det står till nere i Småland. 

Veckans… Hiss
Den här veckan finns mycket att lyfta fram och innan jag fokuserar på hockeyn så vill jag passa på att hylla Fotbollsallsvenskan och dess avslutning.
Jäklar vilket rafflande avslut vi bjöds på igår både i botten men framförallt i toppen av tabellen.
Stort grattis till Djurgården till en makalös säsong och en stark prestation igår i ett pressat läge att lyckas ”vända” ett underläge 2-0 till den poäng man behövde för att säkra guldet imponerade.
Jag vill också passa på att hylla Malmös Marcus Rosenberg.
Vilken spelare.
Jag är införstådd med att han är en spelare som det råder delade meningar om. Men att han under många, många år varit en av Allsvenskan största profiler och bästa spelare råder det inget tvivel om. Det känns faktiskt lite tråkigt att han slutar och sett till prestationerna i år kan vi nog alla slå fast att han hade haft ett par fina år kvar i kroppen ändå.
Nog om fotboll nu.
Känn på den här.
Efter 16 omgångar leder Örebro serien. Det är helt otroligt.
Örebro är inte på något sätt ett luftslott utan det här är ett lag med en tydlig spelidé som både kan föra spelet och försvara sig på ett effektivt sätt.
Den stora frågan är då, hur kunde vi alla tippa laget så långt ned?
Min känsla är att man för första gången faktiskt lyckats med sina värvningar vilket inte dirket varit fallet de senaste åren.
Samtidigt är det en helt annan trygghet i laget med en ledarstab som känns modern i form av att den ger gruppen ett stort ansvar men att det ändå finns tydliga ramar och regler i spelet. Det har såklart gjort det lättare för nya spelare att prestera och acklimatisera sig.
Det kompakta försvarspelet och hur ansvarstagande laget spelar med puck sticker ut något jag sett under stora delar av säsongsinledningen även om jag vet att man inte själva varit helt nöjda under perioder.
Ser jag spelare för spelare är det många som tagit stora kliv och vuxit in i SHL-kostymen på ett bra sätt.
Visst att kedjan med Mathias Bromé, Sakari Salminen och Ryan Stoa sticker ut men laget är inte beroende av dess briljans i match efter match utan det är kollektivet som driver laget.
Spelare som Daniel Muzito Bagenda, Glenn Gustafsson, Shane Harper och kapten Christopher Mastomäki driver laget och är jobbiga att möta i match efter match. Marcus Weinstock är en väldigt underskattad- och laglojal spelare som oavsett roll gör ett förstklassig jobb. Även om speltiden i powerplay, en spelform Weinstock är skicklig i, uteblivit i år accepterar han sin roll och spelar kanske just nu sitt livs bästa hockey.
Backtränaren Christer Olsson har fått ut väldigt mycket av sina backsida och när jag står vid sidan av Örebros bås i samband med matcher får jag en känsla av total harmoni och ett enormt driv där spelare och ledare ligger på och pushar varandra.
Örebros inledningen av säsongen har gett liv och spänst till tabellen och med denna framfart kommer några tunga elefanter hamna utanför toppfyra och toppsex.
Det ger såklart en extra krydda och säkert stress för lag med stora ambitioner.
Jag vet att det är tidigt in på säsongen och att fortsatt mycket kan hända.
En sak är dock säker.
Jag var ute och cyklade när jag inför säsongen tippade Örebro som elva i tabellen.
Det är bara att lägga sig platt.

Jörgen Jönsson, Niklas Eriksson och Christer Olsson kan gå på lite ledighet som serieledare.  Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN /

Veckans diss
Jag har redan ”rasat” och kritiserat SHL för deras hanterade av Högströmgate där Dennis Everberg nu också tvingas tacka nej till spel i Tre Kronor till följd av den hjärnskakning han ådrog sig. Låg oss lämna det bakom oss.
Att Oskarshamn debutsäsong i SHL skulle bli tuff var vi nog alla överens om och sett till förväntningarna är 17 poäng på 16 matcher kanske till och med över förväntan.
Trots en seger mot Brynäs i torsdags och medföljande självförtroende var allt som bortblåst mot HV71 i lördags.
På kort tid har man skämt ut sig, faktiskt, med storförluster mot både Färjestad och HV71.
I gårdagens bortamatch mot HV71 låg Oskarshamn under med 6-0 efter den första perioden och i samband med att HV gjorde sitt sjunde mål i början av andra perioden slutade hemmalaget att spela och hade redan siktet inställt på nån form av lagmiddag och den stundande ledigheten.
Att sjunka igenom så pass mycket som Oskarshamn nu gjort ett par gånger är inte okej. Det är till och med pinsamt.
Kanske är det friktioner utanför isen som sprider osäkerhet?
Jag spelade i Timrå under sex säsonger och under framförallt de två första säsongerna var vi rejält nederlagstippade. När jag kom till klubben hade Timrå precis hållit sig kvar i SHL via kvalserien och när Henrik Zetterberg lämnade för Detroit och ersattes av ett gäng ”medelmåttor” var den samlade expertisen överens om att vi i Timrå var precis lika usla som Oskarshamn sades vara inför säsongen.
Det som vi byggde upp i Timrå, med hjälp av tränaren Lill Kenta Johansson och sportchefen Kent ”Nubben” Norberg var bland det häftigaste jag varit med om.
Vi skapade en bild av att allt var emot oss och aldrig tidigare eller efter har jag känt en sådan lagkänsla och sammanhållning.
En känsla av ”Vi mot dem” präglade allt vi gjorde.
På samma sätt måste också Oskarshamn komma samman, på det sätt som laget gjorde i fjol, och om uppgifterna stämmer att två av föreningens mest ledande personer, Daniel Stolt och Håkan Åhlund, inte drar jämnt kan jag inte annat än undra hur det här kommer att sluta.
Klart att spelarna i så fall märker av stämningen mellan Stolt och Åhlund och min still undra är hur trovärdigt det går att sälja- och jobba in en ”Vi mot dem känsla”?
Ingen, absolut ingen utanför Oskarshamn har trott på laget och att därifrån bygga en lagkemi och att motbevisa tvivlarna är något av det häftigaste man kan göra inom idrotten bortsett från att möjligtvis vinna SM-guld.
Är den känslan på väg att raseras?
Jag vet inte vem som gjort vad och varför duon har samarbetssvårigheter. Jag struntar faktiskt i vilket.
Vad jag dock vet är att det måste lösas per omgående. För Oskarshamns bästa.
Lås in duon i ett rum och först när problemen är lösta och luften har rensats får Stolt och Åhlund komma ut och klarar de inte av det är det tyvärr nog så att en måste lämna.
Jag kan inte bortse från att duons eventuella friktioner kan ha stört laget och vara en anledningen till ännu en bottenlös genomklappning.

Foto: Bildbyrån

Tack för att ni tog er tid

Sanny