Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Kan sluta riktigt illa

Ny vecka och nya saker att lyfta fram när jag hyllar två spelare för deras självrannsakan och dissar två klubbar som det nog är dags att sätta en stämpel med ordet KRIS på.

Veckans… Hiss

Det fysiska spelet är en del av hockeyn och ett inslag som åtminstone jag uppskattar. Ibland missbedöms tacklingar och utfallet blir felaktigt vilket såklart är olyckligt utan att det finns någon intention att skada.
Ibland sker rena idiotgrejor som jag och de flesta bara känner en avsmak kring.
Vad gäller tacklingsmottagarens ansvar är det också en aspekt som är värd att belysas även om det inte ska dras till absurdum.
Under den gånga veckan fick Malmös Carl Persson och Oskarshamns Nichlas Hardt matchstraff för sina vårdslösa tacklingar.
Efterspelet handlade inte om att varken lag eller spelare kastade skit och tävlade om vem som kunde rasa mest utan helt enkelt att tacklingsmottagarna Jonathan Pudas och Jacob Moverare var självkritiska och tog på sig ansvaret.
Moverare så följande till Rakapuckar.com dagen efter matchen mot Oskarshamn:
”Jag hoppades att han inte skulle bli anmäld, jag tycker inte han förtjänade det efter en sådan tackling. Jag ställde mig i en dålig position, försökte ta pucken, var kanske inte riktigt beredd på att han skulle gå på kropp. En olyckshändelse.”
Jonathan Pudas var också han självkritisk till GT efter matchen:
”Jag tycker faktiskt att jag sätter mig i en dålig sits – jag ser att han kommer, jag får skylla mig själv. Det är värt att lyfta fram när vi ofta pratar om den som delar ut tacklingen.”

Bra Jacob och Jonathan. Riktigt bra och snyggt agerat.

Foto: Bildbyrån

Veckans… Diss

Det råder ingen tvekan om att både Brynäs och Växjö, med ambitioner om topp sex, är två lag med stora problem just nu.
Rent spelmässigt kan jag inte direkt säga att jag känner någon större oro över Växjö som trots allt (stundtals) spelar rätt bra för att sedan bli enormt straffade under de perioder av matcherna när man går ned sig och framförallt när det vankas boxplay. I spel fem mot fem är man ofta de spelförande laget men likväl.
Två segrar på tio matcher viftar man inte bort och klart att det också speglar självförtroendet och det bräckliga spel som pendlar mellan mycket bra (första perioden mot Örebro) och väldigt svagt (andra perioden mot Örebro).
Vad gäller Brynäs får jag väl först säga att jag lider med lagets supportrar. Efter en fin försäsong och några riktigt bra värvningar under sommaren var förhoppningarna stora och lär knappast ha minskat efter premiären när Brynäs krossade Frölunda.
Med det sagt.
Självklart ska frustrationen inte ta proportioner att spelarna får motta hat-sms som tränaren Magnus Sundqvist vittnade om tidigare under veckan. Det är fullkomligt idiotiskt och direkt osmakligt och om någon supporter nu tror att detta hjälper så är det nog mer ”supportrarna” själva som bör söka hjälp.
Vad som dock är alarmerande är att Brynäs för tredje året i rad inleder säsongen på sämsta tänkbara sätt och frågan är ändå om det inte varit som allra sämst den här säsongen?
Jag har varit inne på det tidigare och dessvärre bottnar problemet i en brist på ödmjukhet när det varit snack om guld, topplag och att spela mer underhållande och bjuda på det ”lilla extra”.
Vaddå bjuda på det lilla extra? Det handlar om att vinna matcher och det är Brynäs just nu väldigt dåliga på.
Det är naivt rakt igenom och klart att det också spiller ned på spelartuppen som fått höra under hela sommaren att de nu ska spela en roligare hockey som attraherar publiken.
Sedan en tid tillbaka har det defensiva jobbet prioriterats och varit i fokus precis som det hårda jobbet man ska kräva av varandra. I samband med att jag senast var i Gävle för knappt två veckor sedan och såg Brynäs vinna mot Djurgården med 4-3 trodde nog jag att man hade hittat nyckeln till framgång.
Sedan dess har Brynäs förlorar fyra raka matcher med en målskillnad på 18-3 (!).
Alltså, 18 insläppta mål på fyra matcher efter det att man strukturerat och prioriterat defensiven.
Ser jag till veckans två matcherna finns ingen ljusning i sikte även om spelet möjligtvis var aningen bättre igår mot Skellefteå än mot Luleå i torsdags.
Det jag ser, som med många andra lag utan självförtroende, är hur tydligt man överarbetar situationerna.
För en sak är säker.
Det saknas knappast vilja hos spelarna.
Ser jag på veckans åtta insläppta mål har målvakten Samuel Ersson varit skymd av en egen spelare vid fem av gångerna och flera av dessa har varit när spelare, i ren överambition, försökt att täcka skott. Då behövs en trygg grund att stå på i form av spelsystem och där kanske sommarens hybris med att ”bjuda på det lilla extra” gjort mer skada än nytta.
Det handlar inte om vilja, vara hetare, visa karaktär eller någon klyscha som man gärna slänger sig med.
Problemet är långt mycket större än så.
Summa summarum.
Både Brynäs och Växjö kan jag utan problem sätta en krisstämpel på. Jag är dock fortsatt övertygad att Växjö kommer reda ut det här och börja klättra i tabellen men absolut inte till den femteplats jag tippade inför säsongen.
Vad gäller Brynäs är jag inte lika sänker och är faktiskt rädd att det här kan sluta riktigt illa.

Det är nog lätt att hålla sig för skratt om man spelar eller håller på Brynäs just nu.  Foto: Ola Westerberg / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny