Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ett tips Roger, boka Götaplatsen

Efter en övertygande avslutning på grundserien och ett fullkomligt lysande slutspel kunde Frölunda säkra sitt femte SM guld.
I år har man ett än bättre lag och redan nu har jag ett tips till Roger Rönnberg:
Boka Götaplatsen.

Plats: 1- Frölunda

Analys:
Vi har sett åtskilliga mästarlag plundrats på sina bästa spelare och måste till stor del bygga om och bygga nytt. Jag kan faktiskt inte minnas senast ett mästerlag varit så förskonade på spelartapp såsom Frölunda varit sedan man säkrade sitt fjärde guld under 2000-talet.
Offensivt har man fyllt på med starka namn som Johan Sundström och Nicklas Lasu och därbakom väntar superlöftet Lucas Raymond tålmodigt på att få en chans.
Rent historiskt har jag inte direkt varit någon större förespråkare av CHL men jag måste ändå säga att till och med jag tinat upp det senaste året. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt och säga att finalen mellan Frölunda och München var en av fjolårets bästa matcher och den enskilt största anledningen till att Frölunda vann SM-guld.
Dryga veckan innan CHL-finalen var jag på plats i Scandinavium och såg Frölunda bli fullständigt utspelade och nästintill förödmjukade av ett Djurgården som vann med 6-1 utan att behöva förta sig. Det var för övrigt Frölundas fjärde raka hemmaförlust och fans lämnade till och med Scandinavium i vredesmod redan efter den första perioden. Man följde upp den slätstrukna insatsen med ytterligare två raka förluster mot Örebro och HV71 på bortaplan. Det var med andra ord ett rätt stukat lag som tog sig an München och exakt vad som hände inför och under den matchen är svårt att sätta fingret på. Själva pratar man i grova penseldrag om rollacceptans och att man förstod och insåg vad som krävdes för att vinna. Efter CHL-titeln var man mer eller mindre ostoppbara och vann tio av de resterande 13 matcherna i grundserien innan man växlade upp i slutspelet och stundtals var på gränsen till överlägsna.
Jag har själv haft förmånen att få vara med och vinna och känner igen delar av den utveckling som Frölunda hade och refererar till.
Jag är också medveten om utmaningen man har framför sig och måste handskas med kanske orimliga förväntningar med jönsar som redan nu börjar prata om guldfirande på Götaplatsen.
På det berömda pappret har Frölunda ett bättre i lag år än det som vann i fjol. Men här och nu är man inte bättre som lag än det som växte samman och vann guld i fjol. Det är lätt att säga och kanske även tro att man ska ta vid där man avslutade i fjol men då underskattar man betydelsen och vikten av att bygga ett lag och att det ibland kan ta sin lilla tid. I fjol krävdes det tex hela 42 grundseriematcher innan laget gick samman och skapade en grupp där alla accepterade sin roller och tog stolthet i dessa.
Det kan säkerligen ta tid i år också speciellt med tanke på att man sitter på ett bredare och spetsigare lag i år vilket kan medföra att vissa spelare inte får roller de själva önskar och sett framför sig. Det blir den största utmaningen för årets lagbygge.

Målvakt:
Under fjolåret växte Johan Mattsson ut till Roger Rönnbergs förstaval fram till dess att han skadades mot Djurgården i finalen. In kom istället Johan Gustafsson och sin vana trogen spelade han på absolut högsta nivå i avgörande matcher. Nu är det helt och hållet Mattsson som ska axla ansvaret och vara det naturliga förstavalet inför säsongen och med det följer höga förväntningar. Bakom Mattsson har man valt att plocka in Niklas Rubin från Luleå där han var cementerad på bänken bakom fenomenale Joel Lassinantti.
Rubin fick väl ingen större chans eller möjlighet i Luleå i fjol och av vad jag hört och sett har han övertygat under försäsongen. Rubin kommer få mer speltid i år än de tolv matcher han hade i fjol och måste sätta press på Mattsson för att skapa en sund konkurrenssituation.

Backar:
Det jag satte som det stora frågetecknet inför fjolårets säsong var om backsidan skulle hålla. Det gjorde den visserligen men man glömmer lätt att Frölunda faktiskt värvade in tre (!) backar under säsongen.
Även om man varit relativt skonade från spelarförluster är det ett par backar som är svåra att ersätta i form av Chay Genoway och Jonathan Sigalet. Man har inte lyckats ersätta duon med likvärdiga spelare utan hoppas tex att en spelare som Theodor Lennström, nyförvärv från Färjestad, ska ha en positiv utveckling och kunna bli en offensiv kraft. När man ser Lennströms skridskoåkning, puckkontroll och rörlighet lämnas jag alltid kvar med känslan varför han inte spelar på en högre och jämnare nivå. Flytten till Frölunda kommer ha en positiv inverkan på Lennströms utveckling då han ofta hamnade lite i kläm i Färjestad och inte fick den istiden han själv önskade. I Frölundas ses han som en offensiv nyckelpjäs som kommer få istid i powerplay en roll han inte lyckas ta i Färjestad. En av mina personliga favoritbackar är Brandon Gormley som anslöt under säsongen i fjol och per omgående höjde nivån i backuppsättningen. Gormley sticker egentligen inte ut utan det handlar mer om en gedigen och väldigt stabil back som kommer vara än bättre i år när han är med från början. Viktigt var också att man fick behålla Jacob Moverare som precis som Gormley anslöt under säsongen. Får väl motvilligt erkänna att jag inte var speciellt imponerad av Moverare under hans första tid i Frölunda utan tyckte han uppträdde rätt valpigt och inte kändes mogen den här nivån. Det är bara att lägga sig platt och imponeras av den sanslösa utveckling Moverare hade. Så till den grad att Los Angels faktisk hellre ser att han spelar i SHL ett år till istället för i deras egna farmarlag. Det hör numera inte till vanligheterna då NHL organisationerna hellre plockar över spelarna ett år för tidigt för att själva ha koll på utvecklingen.
Anders Grönlund tog SHL med storm i fjol och vid en ålder av 29 år gjorde han debut i SHL och etablerade sig snabbt som en nyckelspelare i Frölundas backuppsättning. Julius Bergman har spelat fem år i Nordamerika varav de fyra senaste i farmarligan. Bergman är ung och utvecklingsbar och kommer på sikt växa ut till en stabil back. Från Jokerit i KHL har man hämtat Karl Stollery som man ska ha följt och sett på nära håll. Eftersom man tidigt lär haft vetskapen att Jonathan Sigalet skulle försvinna och Chay Genoway också var i farozonen kunde man tidigt kontakta Stollery. När duon väl lämnade plockade man in Stollery som är en skridskoskicklig back som trots sin storlek är rejäl i närkamperna och kan få stopp i spelet. Nu ska sägas att Stollery inte imponerat under försäsongen men med lite tid och anpassning till Frölundas spelsätt blir det nog bra.

Forwards:

I modern tid är Ryan Lasch en av de skickligaste spelarna i SHL.   Foto: Carl Sandin / BILDBYRÅN /

Som dagens hockey ser ut är det svårt för lag att över tid bygga en stomme. Dels för att många flyttar över Atlanten i en tidig ålder och 24-29 åringarna väljer mer ekonomisk fördelaktiga KHL eller schweiziska ligan.
Ser jag på Frölundas lag har man dock lyckats bygga en bra stomme med bärande spelare som dels varit i föreningen ett tag och också kommer att stanna några år framöver. Forwards som Max Friberg, Patrik Carlsson, Simon Hjalmarsson, Nicklas Lasu, Johan Sundström, Sebastian Stålberg, Mats Rosseli Olsen och framförallt Joel Lundqvist sätter ribban dagligen för vad som krävs för att spela i Frölunda. Säg ett annat lag som har en sådan gedigen stomme att bygga kring?
Offensivt sett är Ryan Lasch lagets, ja kanske hela seriens, stora stjärna och den skicklighetsnivån Lasch besitter kan få matcha. Om Lasch varit svensk hade långt många fler lyft fram honom som en av SHL´s bästa i modern tid. För det är på den nivån han är.
Jag vet att Lasch inte vinner flest närkamper och att han ibland kan ta risker i sitt spel som säkerligen kan sticka i ögonen hos några. Men säg så här. Om Lasch nu varit mer fysisk tror ni han hade spelat i SHL eller i NHL?
I fjol fick Samuel Fagemo ett ordentligt genombrott när han från ingenstans (var tänkt att spela i Södertälje) och svarade för 25 poäng under grundserien innan han gjord ytterligare tio i slutspelet.
Även i år har man några unga intressanta spelare som kommer att kunna göra avtryck. De flesta hoppas att Lucas Raymond, född 2002, ska få ett genombrott och en betydande roll men man ska ha i åtanke att konkurrensen inte är att leka med. Raymond är en av de största forwardstalangerna svensk hockey besitter just nu och kommer sannolikt få spela JVM redan i år. Med tanke på att Raymond tippas gå så tidigt som topp fem i sommarens draft kan det mycket väl vara den enda vi får se av supertalangen i SHL. Då hoppas man såklart att han får en rejäl chans.  Jag vill passa på att lyfta fram Jacob Peterson som plockades hem från Björklöven till slutspelet i fjol och väl där imponerande stort. Jag vet att man i Björklöven jobbade hårt med Petersons första skär och att bli mer explosiv för att ge ytterligare utrymme till honom att kunna utnyttja sin fina blick för spelet.
Nu lär Peterson få en roll som fjärdecenter inledningsvis eftersom konkurrensen består av Joel Lundqvist, Johan Sundström och Nicklas Lasu. Då har jag inte nämnt att både Simon Hjalmarsson och Patrik Carlsson användes som centrar i fjol och gjorde det dessutom väldigt bra.
Jag tror likväl att Jacob Peterson kommer få en betydande roll och säkerligen kunna klättra i hierarkien under säsongen.

Coach:

Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN /

Roger Rönnberg går in på sin sjunde säsong som huvudtränare vilket är en mindre evighet i dagens hockey. Det som Rönnberg har uträttat i Frölunda är ett facit som få kan matcha med dubbla SM-guld och hela tre CHL-titlar. Något som Rönnberg ännu inte lyckats med är dock att vinna grundserien men jag undrar i grunden om det är en så stor drivkraft. Jag tror att man lyckats etablera och implementera ett träning- och spelsätt där den långsiktiga planen är CHL- och SM-guld. Därför har min känsla under grundserien varit att man ibland valt att trycka på med en extra dos träning oavsett om det match dagen efter för att toppa formen till slutspelet. Det kan säkerligen gått ut över en serieseger nåt år.
Men samtidigt. Roger är en tävlingsmänniska så nog är dags att plocka hem en serieseger också.

Stjärnan: Det finns få, om ens någon, som kan matcha Ryan Lasch spelbegåvning, spelsinne och skicklighetsnivå. I spelet i numerärt överläge är Lasch den som styr och år efter år har också Frölunda ett av seriens bästa powerplay.

Poängkung: Ryan Lasch 55 poäng

MVP:

Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN /

Så länge som Joel Lundqvist spelar är han tveklöst Frölundas mest värdefulla spelare. Att Joel, vid en ålder av 37, fortsatt är så pass bra och i en fysisk form som få i Frölunda kan matcha är inget annat än imponerande. Det måste också vara en dröm för Roger Rönnberg att ha Joel i laget då han vet att hans kapten löser mycket av de eventuella problem som kan uppstå i omklädningsrummet med sin kravställning och blotta närvaro. Det gör att Rönnberg kan lägga än mer fokus på det taktiska och speltekniska.

Bästa nyförvärv: Jag håller Johan Sundström som en av de bästa värvningarna inför kommande säsong. Visserligen har han haft skadebekymmer de senaste åren men väl hemma igen kommer han att vara en av seriens bästa spelare. Sundström har också förmågan att lyfta sitt spel ytterligare ett par nivåer när matcherna är tuffa och tighta vilket han visade när Frölunda vann guld 2016.

Det behövs: Jag tycker laget är komplett men ska man ha synpunkter kan man tycka att laget är lite framtungt med väldigt mycket skickliga och dyra forwards. Det har gjort att man inte haft eller valt att lägga pengar på att ersätta varken Jonathan Sigalet eller Chay Genoway. Om det visar sig att Karl Stollery inte är den back man hoppas han ska vara kan det bli aktuellt att se över marknaden efter att spetsa backsidan.

Doldisen: Kanske orättvist att kalla Max Friberg men rent poängmässigt har hans två säsonger i Frölunda varit en missräkning sett till förväntningarna. Det ska dock inte förväxlas med hur nyttig han är och vilket jobb han lägger ned i match efter match. I slutspelet i fjol klev Friberg fram och var fullkomligt briljant och adderade offensiv spets till sitt redan hårda arbete.
Det ledde hela vägen till konkreta och lukrativa anbud från KHL som han dock valde att tacka nej till och istället förlänga med Frölunda fram till 2023.

Publik: I ett fullsatt Scandinavium skapas en härlig inramning som jag gillar skarpt. Som spelare minns jag att vi inför matcherna mot Frölunda pratade om vikten att vara tydlig i kommunikation eftersom det var svårt att höra varandra på isen.

* * * * * * * * * * * * * *

1- Frölunda
2- Luleå
3- Färjestad
4- Djurgården
5- Växjö
6- Rögle
——————–
7- Malmö
8- HV71
9- Skellefteå
10- Brynäs
——————–
11- Örebro
12- Linköping 
——————–
13- Leksand
14- Oskarshamn

* * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny