Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Skulle inte förvåna mig

Det finns mycket att gilla när jag ser Luleås lagbygge och nog känns det som om det är dags att ta nästa kliv.
Kanske till och med SM-guld?
Jag skulle inte bli ett dugg förvånad.

Plats: 2- Luleå

Analys: Luleå är redo att ta nästa steg och laget man förfogar över i år är ett par klasser bättre än det lag som slutade tvåa i grundserien (på samma poäng som Färjestad) och sedan åkte ut mot Frölunda i semifinalen i fjol.
Det jag efterfrågat och ibland varit kritisk mot hos Luleå under några år har varit britsen på en bättre och framförallt djupare centersida. Den kritiken lär jag inte komma med i år då man stärkt centrallinjen rejält och kan mönstra fyra vassa kedjor.
Jag är tämligen övertygad att Luleå är ett topplagg sett till grundserien men i år är det dags att man lyfter sig ytterligare när det vankas slutspelshockey och motståndarna har både en plan B, C och D mot Luleå.
I semifinalen mot Frölunda blev man aningen sönderlästa och spelet stod inte att känna igen från grundserien och det effektiva presspel som Luleå bemästrat så bra fick inte fäste när Frölunda spelade sig snabbt och enkelt ut ur egen zon.
Jag ser dock att man har ett bättre lag i år som kommer kunna kontrollera spelet bättre med mer spelskicklighet. Bortsett från eventuellt Jesper Sellgren, som kan bli kvar i Carolina Hurricanes, har man fått behålla det man ville vilket gjort att man tvingats skeppa iväg trotjänare som Johan Harju och Johan Forsberg.
Årets lagbygge ser riktigt bra och spännande ut.

Målvakter:

Joel Lassinantti och David Rautio är seriens bästa målvaktspar.@Bildbyrån

Inte nog med att man förfogar över SHL’s bästa målvakt i Joel Lassinatti utan man sitter också på det bästa målvaktsparet när man värvat hem rutinerad David Rautio från Brynäs. Det behövs knappast någon större presentation av Lassinatti som svarade för en dominant säsong i fjol. Att Lassinatti också fått bekräftelse som den bästa målvakten i serien lär knappast undgått någon som har lite koll på hockey. Jag ser mer och mer en trend att många lag spar in ekonomiskt på andremålvakten genom att plocka in ett billigt alternativ vilket kan vara en stor risk. Luleå däremot har lockat hem Rautio som är en bra målvakt på den här nivån och utan tvekan kan gå in och vinna matcher eller till och med en slutspelsserie. Det är inte många lag som har den lyxen.

Backar:
Med Jesper Sellgren har man åtta backar i truppen men frågan är om man inte tvingas klara sig utan Sellgren den här säsongen.
Min känsla är nog att han blir kvar i Carolinas organisation även om jag är medveten att han ska hem till Luleå om han inte tar plats i NHL. Är han en av de sista som ryker från träningslägret kan de säkert övertala honom att stanna och då har jag svårt att se honom i Luleå.
Men, precis som Isac Lundeström i fjol, tror jag det vore det allra bästa om Sellgren kom hem och spelade ytterligare en säsong med Luleå för att utvecklas och få en stor roll i ett topplag innan han tar klivet över. I fjol spelade Sellgren mer eller mindre hela säsongen vid sidan av Erik Gustafsson som enligt mitt tycke är seriens bästa back. Jag var mäkta imponerade av Gustafssons säsong i fjol och den pondus han uppträdde med.
Nils Lundkvists prestationer varierade i fjol vilket inte är konstigt för en ung spelare. I år, kanske vid sidan av just Gustafsson, tror jag Lundkvist känner större trygghet och lugn och tar stora kliv i sin utveckling. Oscar Engsund fick testa på spel i Tre Kronor i fjol och även om det steget var stort så var uttagningen i sig inte alls oförtjänt sett till vad han presterade i Luleå. Engsund har under tiden i Luleå utvecklats och jagar inte längre enbart tacklingar utan kombinerar tålamod med fysiskt spel vilket är en viktig del i en mognadsprocess för aggressivt spelande backar. Pontus Själin har precis som Engsund haft en fin utvecklingskurva och duon trivs att spela tillsammans och utgör ett bra backpar. Daniel Sondell har sin styrka i det offensiva spelet och är numera en mer pålitlig back och inte lika ojämn och fladdrig i spelet som för några år sedan.
Bakom dessa blir det rätt tunt. Fredrik Styrman är en åttonde back medan Joonas Jalvanti blandar och ger. Ja faktiskt så till den grad att han var mer eller mindre obrukbar under slutspelet och fick se sin istid sjunka rejält. Här trodde jag faktiskt att parterna skulle hitta varsin väg under sommaren men när han nu är kvar är det upp till honom själv och ta sig tillbaka till en mer anständig och stabil nivå.

Forwards:
Luleå har svarat för en stark Silly Season på forwardssidan där man tidigt skrev kontrakt med Arttu Ilomäki och Juhani Tyrväinen innan de blev VM spelare och sedermera guld medaljörer. Att duon signerade tidigt i våras lär har besparat Luleå en hisklig massa pengar.
I Tyrväinen hoppas man få in en spelare som är obekväm att möta och bidrar offensivt medan Ilomäki är en mer kreativ center som ska kunna bryta mönster och också stå för poäng. Vidare gillar jag skarpt värvningen av Isac Brännström som under slutspelet gjorde avtryck för HV71 efter att stått still i sin utveckling ett tag. Här har Luleå gjort ett fynd och under Thomas ”Bulan” Berglunds vakande och ögon och krävande ledarskap tror jag Brännström kommer kunna göra dundersuccé. Det är dessutom i grunden inte alls negativt för Brännström att Emil Larsson missar inledningen av säsongen på grund av en skada. Det ger större utrymme att tidigt vinna förtroende och etablera en roll högt upp i laget.
Man kommer också få ut mycket av Filip Hållander som är i Luleå tack vare eller på grund av ledarskapet då Pittsburgh ansåg att ”Bulan” var den coach i SHL som skulle göra Hållander mest redo för spel i NHL.
Ovan nämnda spelare både spetsar och breddar laget vilket i kombination med Luleås struktur och konsekventa spel gör det ytterligare en klass bättre än i fjol.
Spelskicklige Niklas Olausson kommer få större avlastning i år även om den forne kaptenen fortsatt är en nyckelpjäs i Luleås offensiv. Robin Kovács hade jag och många med mig stora förväntningar på inför säsongen i fjol vilket inledningsvis gjorde att det låste sig och Kovács såg både frustrerad och faktiskt medioker ut. När han sedan tog sig ur svackan var han precis så bra som han förväntades vara och lyfte sig ytterligare under slutspelet där han framförallt under kvartsfinalerna mot Växjö stundtals dominerade.
Bröderna Emanuelsson, Jack Connolly, pånyttfödde Karl Fabricius och nu skadade Emil Larsson. Det finns en spets och djup som tilltalar när man ser forwardssidan som är klart mycket bättre än i fjol. Med all respekt för Austin Farley, som i fjol under semifinalerna mot Frölunda matchas när man jagade kvittering, har man nu bra mycket mer spets att plocka fram.

Coach:

Foto: Johanna Lundberg / BILDBYRÅN /

Thomas ”Bulan” Berglund var åtets tränare i SHL i fjol efter en imponerande grundserie där man slutade tvåa, på samma poäng som Färjestad, efter 52 matcher.
Det sägs ofta att ingen enskild person är större än föreningen men i ”Bulans” fall undrar jag allt. Under de två säsonger han lett laget har man utvecklats från ett, på sin höjd, kvartsfinaslag till en guldkandidat. Det kan man till stor det tillskriva ”Bulans” ledarskap och tydlighet.

Stjärnan: När unga tjejer och killar växte upp i Luleå i slutet av 90-talet ville nog alla bli en ny Jarmo Myllys. Numera växer de upp och vill bli en ny Joel Lassinantti efter den fullkomligt briljanta och stundtals överlägsna säsong han svarade för i fjol.

Poängkung: Robin Kovacs 46 poäng

MVP:

Foto: Simon Eliasson / BILDBYRÅN /

I fjol svarade Erik Gustafsson för en magnifik säsong och etablerade sig snabbt som en av toppbackarna i serien och också som Luleås stora härförare.

Bästa nyförvärv: Finska VM-guldmedaljörerna Arttu Ilomäki och Juhani Tyrväinen är båda förstärkningar som kommer sätta avtryck. Ska jag plocka en av dem blir det Tyvräinen som har alla förutsättningar att kunna utvecklas till en publikfavorit som är tänkt att ge Luleå både spets och tuffhet där det senare är något som Luleå saknat på sin forwardssida.

Det behövs: Oavsett om Jesper Sellgren återvänder eller ej skulle jag gärna sett att man får in en back till. Blir Sellgren kvar därborta pratar vi om att få in en potentiell toppback.

Doldisen: När Luleå i slutet av november 2016 plockade över Oscar Engsund från Frölunda var det i första hand en form av budgetlösning för att bredda backuppsättningen. Efter en strulig start med Frölunda lär det knappast varit någon huggsexa om att få ta över hans kontrakt. I Luleå har Engsund stadigt utvecklats till en riktigt stabil och bra back som fortfarande spelar fysiskt men inte alls like opolerat som tidigare.
I Luleå betraktas han redan som en toppback medan resten av Sverige nog inte har samma koll på Engsund och hans imponerande utveckling.

Publik: En mycket engagerad ståplats som i regel skapar bra tryck. Ibland har dock sittplats en tendens att inte riktigt hänga på klacken för få till stånd en mer elektriskt stämning.
Men visst, en lördag, mot Skellefteå eller Djurgården är alltid speciella matcher med en härlig inramning.
Jag minns fortfarande. Mannen med flaggen, en fredag under semifinalen mot Frölunda 2016. Det var en av bland det mäktigaste tryck jag upplevt under mina sex år på Cmore.
Ni som var där vet vad jag pratar om.

* * * * * * * * * * * * * *

1-
2- Luleå
3- Färjestad
4- Djurgården
5- Växjö
6- Rögle
——————–
7- Malmö
8- HV71
9- Skellefteå
10- Brynäs
——————–
11- Örebro
12- Linköping 
——————–
13- Leksand
14- Oskarshamn

* * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny