Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Etablerar sig som en toppspelare i år

Det har varit rätt skakigt i Örebro under några års tid men jag tycker mig se att ett större lugn infunnit sig sedan Niklas Eriksson tog över huvudansvaret som tränare. Trots det är laget för ihåligt och tunt och jag vet inte för vilken gång i ordningen man går in i en säsong med känslan att truppen måste kompletteras.

Plats: 11- Örebro

Analys:
Örebro gör sin sjunde säsong i SHL sedan man tog klivet upp 2013. På senare år, trots bra förutsättningar, har man haft svårt att lyfta från det absoluta bottenskiktet av tabellen. Fjolåret slutade trots allt i dur när man under de sista tio matcherna spurtade förbi Brynäs och Linköping i tabellen och nöp den sista slutspelsplatsen först i den sista omgången. En stor anledning var inlånade klassmålvakten Jhonas Enroth som med sitt kunnande och rutin lyckades stabilisera upp försvarsspelet och därigenom infann sig ett lugn man tidigare saknat. Därför är värvningen av Dominik Furch viktigt och direkt nödvändig då man under några års tid saknat ett riktigt vass målvakt.
I samband med att Aaron Palushaj skadades i fjol klev andra fram och fokuset landade på laget och inte en individ. Nu har Palushaj lämnat och det var nödvändigt sett till hur saker och ting ska ha varit med amerikanen i Örebro hockeys innandömen. Min känsla var att det fokuserades för mycket på Palushaj och allt skulle gå via honom som snabbt satte sig själv på en piedestal och knappast hjälpte lagmoralen. Där kan man såklart ha åsikter om ledarskapet inom gruppen som lät det ske men det är kanske inte relevant här och nu.
Jag har varit fundersam kring Örebros lagbygge tidigare och även i år tycker jag att sportchef Niklas Johansson går in i säsongen med ett för tunt lagbygge där man kommer vara väldigt känsliga för skador. Redan nu har man några skador och att rivstarta säsongen med fyra matcher på en vecka med skador på backsidan är riskfyllt. Dessutom har man en forward kort då Kerby Rychel trodde Örebro var ett charterresmål och anlände till Närke i en form som var under all kritik.

Målvakter:
Sett till KHL’s grundserien de fyra senaste säsongerna har ingen annan målvakt spelat fler matcher (204) än Dominik Furch gjort. Det tyder på att han trivs med en hård belastning och lär, förutsatt att han är frisk, vara den målvakt som står flest matcher i SHL den här säsongen. Mycket talar också för att han kommer göra det bra.
Man har
valt att satsa allt krutFurch och plockat in en billig lösning som backup i form av Leksand andramålvakt Jonas Arntzen som stod 21 matcher i Hockeyallsvenskan ifjol. Jag förstår såklart att man lagt stora pengar på Furch, vilket är helt rätt, men samtidigt är det en chansning med en billig och oprövad målvakt där bakom.

Backar:
Örebro har tappat både Linus Arnesson och Nick Ebert utan att man egentligen ersatt dem. Duon var tillsammans med Kristian Näkyvä lagets bästa backar i fjol där framförallt Ebert växte ut och var dominant och också en av seriens bästa backar.
Man hoppas att Aaron Irving kan fylla en del av det
offensiva tomrum som Ebert lämnat efter sig och visst sticker 38 poäng på 47 matcher ut i den norska ligan. Men NHL för Ebert och norska liganIrving är en viss skillnad men vi har sett spelare som gjort det bra i Norge och snabbt anpassat sig och gjort det bra även i SHL. Frågetecknet är om han klarar av tempot och här måste han jobba och utveckla sin skridskoåkning.
Jonathan Andersson är redo för en större roll och måste ta den i år. Han ska vara en toppback och matchas runt 23 minuter per match. Jag tycker Andersson var bra i fjol men inte alls riktigt lika bra som säsongen dessförinnan. Jag vill se att Andersson utnyttjar sin fina skridskoåkning än mer och följer med upp i anfallen och sedan vågar ligga närmare motståndarna i försvarsspelet.
Kristian
Näkyvä är stundtals en sevärd back där skridskoåkningen, passningsspelet och de offensiva egenskaperna sticker ut. Stefan Warg anslöt under säsongen från Malmö i fjol och såg inledningsvis vilsen ut i Örebros försvarsspel men växte under slutdelen av säsongen och är en av nyckelbackarna i defensiven. Gustav Backström och Rasmus Rissanen ska precis som Warg vara stabila defensiva pjäser. Det tog dock väldigt lång tid innan Rissänen såg bekväm ut med tempot i SHL i fjol. Han hamnade ofta fel i markeringsspelet och hade det minst sagt kämpigt. Jag tycker dock att Rissänen, likt Örebro, fick ordning på sitt spel under slutdelen av säsongen.
Backsidan är förhållandevis
svag och här lär man förstärka under säsongen. Något annat har jag svårt att tänka mig.

Forwards:
I samband med att Aaron Palushaj skadades ifjol klev Jordan Boucher fram och var en ledande spelare. Jag gillade det jag såg och ser framför mig att han tar ytterligare kliv i år. I mångt och mycket var Boucher den som drev laget under slutskedet av förra säsongen.
Såklart tufft att ersätta Palushajs kvalitéer på isen men här skulle jag ändå påstå att Rodrigo Abols och även Jere Sallinen är tyngre förluster. Abols som svarade för 18 mål i fjol till en förhållandevis billig peng är, enligt mig, det största tappet bland forwards.
Av nyförvärven sticker Mathias Bromé ut. Vid en ålder av 25 och med en riktigt bra säsong i ryggen med Mora ser jag en stor utvecklingspotential i Stockholmskillen som redan testat på spel i Tre Kronor och lär på allvar etablera sig där i år.
I Joonas Rask, ny fån Helsingfors, finns en potentiell publikfavorit som med sin skridskoåkning och fina teknik kan bjuda på läckerheter. Dock finns det frågetecken för det faktum att han kan ha en tendens att försvinna ur matcherna när spelet blir fysiskt. Ryan Stoa lär dock inte försvinna ur matchbilderna när spelet blir tuffare utan det är då han trivs som bäst. Stor och stark center som dock snabbt måste anpassa sig till SHL´s tempo och också trimma till sig en smula innan serien drar igång. Det finns förbättringspotential på hans fysiska status även om den såklart är långt mycket bättre än den form Kerby Rychel hade mage att visa upp.
Sakari Salminen
gjorde en kortare sejour i Växjö 2016 utan att sätta direkta avtryck men i Örebro är han tänkt att vara en spelare som bidrar offensivt. Ludvig Rensfeldt har hunnit skaffat sig mängder med rutin och trots att han bara är 27 år känns det som om han varit med väldigt länge. I fjol svarade han för 25 poäng i det Timrå som ramlade ur SHL och någonstans där förväntar jag mig att han hamnar rent poängmässigt i år också.
Jag tror att en spelare som Viktor Lodin, född 2000, kan ta kliv den här säsongen och med tanke på hur bra han avslutade i fjol plus att det finns hål i forwardsuppställningen borde han få en rejäl chans. Marcus Weinstock fick sent om sider ett nytt kontrakt och är den spelare som varit i föreningen längst och också över tid visat att han är en förbannat bra men underskattad spelare.
Annars är det mycket hårt jobb som präglar uppställningen och personifieras av Christopher Mastomäki.

Coach:

Foto: Avdo Bilkanovic / BILDBYRÅN /

Niklas Eriksson tog klivet upp från assisterande tränare till huvudtränare när man sparkade Niklas Sundblad strax innan jul i fjol. Jag gillar Erikssons lugn och av det jag hört från spelare ska han var väldigt omtyckt och duktig på att lyssna och involvera omgivningen. När Eriksson tog över i fjol fick han Jörgen Jönsson vid sin sidan som hittat sin roll som en skicklig assisterande tränare en roll han tidigare haft både i Färjestad och Växjö. Jörgen kom in med massa energi, glädje och framförallt kunskap och precis som Eriksson var han omtyckt.
Nu har man plockat in Christer Olsson från Leksand som backtränare och jag tror att tränartrion är Örebros största tillgång och en långsiktig lösning som kan ge lugn och stabilitet.

Stjärnan: Jag tror att Mathias Bromé tar nästa steg och etablerar sig som en toppspelare i serien.

Poängkung: Mathias Bromé 41 poäng

MVP: Dominik Furch definierar för mig vad en målvakt ska göra genom att ”vinna matcher på egen hand” de dagar som spelet hackar. Den fina egenskapen har jag sett Furch visa upp i bland annat VM och därför ska det bli kul att se vad han kan göra i ett Örebro som över tid saknat den trygga sista utposten

Bästa nyförvärv: Se ovan.

Det behövs: Med tanke på att backsidan redan har en del skador och att den känns ihålig behöver man nog se över vad marknaden har att erbjuda. Dessutom saknas en forward och kanske också en center. Jag vet inte för vilken gång i ordningen man gått in i säsongen med en halvfärdigt lag.

Doldisen: På rad nio med nio bokstäver söker jag efter ett efternamn på en kapten i Örebro…
Ja. Christopher Mastomäki kan nog vara en av de mest anonyma kaptenerna i serien men det är en spelare som tagit stora steg och som belönades med spel i Tre Kronor efter säsongen i fjol.
Mastomäki är viktigt för Örebro med sitt slit och hårda jobb.

Profilen:

@Bildbyrån

Jag tror mycket kommer kretsa kring Mathias Bromé som älskar att vara i hetluften och snacka med allt och alla.

Publik: Det är bra drag i Örebro och trots att man inte badat i framgångar de senaste åren är det mer eller mindre alltid fullt. Hallen är i en bra storlek och det blir ett kompakt och bra tryck.

* * * * * * * * * * * * * *

1-
2-
3-
4- Djurgården
5-
6- Rögle
——————–
7-
8- HV71
9- Skellefteå
10- Brynäs
——————–
11- Örebro
12- Linköping 
——————–
13- Leksand
14- Oskarshamn

* * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny