Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Är storhetstiden förbi?

Skellefteå har varit en maktfaktor i svensk hockey under de senaste tio åren men likväl känner jag än osäkerhet vilken riktning man är på väg i.
Visserligen känns årets lag
 mer spännande än på flera år men det går heller inte att blunda för den nedåtgående trend jag upplever man har. Det i kombination med en, på senare år, ansträngd ekonomi och en publik som skämts bort av framgångar gör att jag undrar var detta leder. Hur främmande det än må låta ser jag det inte som otänkbart att Björklöven tagit Skellefteås plats i SHL om fem år.

Plats: 9- Skellefteå

Analys:
Sex raka finaler eller sju finaler på åtta år inför fjolåret är inget annat än att lyfta på hatten åt. Med tanke på hur dagens hockeykarta ser ut har jag svårt att se något annat lag kunna nå sådana framgångar som Skellefteå gjort.
Sedan, smått legendariske, Lasse Johansson lämnat Skellefteå har man hamnat i en ond spiral även om man tog sig till final så sent som 2018.
Jag har inte sett en tydlig röd tråd varken i spelsätt eller i värvningstrategi något som jag under många år tyckte genomsyrade Skellefteås organisation.
När jag ser årets lagbygge känner jag dock en större nyfikenhet än på flera år. Dels för att man plockat hem två återvändande backar i form av Niclas Burström och Arvid Lundberg men också för att man fått in det som beskrivs som ungdomlig entusiasm.
Jag skulle nog påstå att det här är det mest intressanta (inte bästa) lagbygge Skellefteå satt ihop under de senaste tre, fyra åren. Jag gillar tanken med att man dels plockat in talang på backsidan men att också unga forwards, både från de egna leden och utifrån, som kan sätta press på spelarna ovanför i hierarkin.
Dock finns det ett väldigt stort frågetecken för mig och det är på målvaktssidan. Jag ser varken att Gustav Lindvall eller Mantas Armalis över tid kunna vara den toppmålvakt man så väl behöver. Se bara på åren man tog sig till final och också vann ett par guld och vilka målvakter man då förfogade över. Ingen kan säga mig att Lindvall eller Armalis är på den nivån.
Som vanligt lär väl det mesta kretsa kring Joakim Lindström och en Oscar Möller.
Har ni hört den förut?
För att återkoppla till min ingress. Den kan såklart upplevas som stötande, direkt oförskämd, men likväl något att känna en ödmjukhet kring. Sett till de senaste årens utveckling och tidigare framgångar är det inte konstigt att en förhållandevis bortskämd publiken sviker och ekonmin blöder. Nu vet jag visserligen att det egna kapitalet är stort men kom inte att säg till mig att det inte finns en stor oro över de senaste årens resultat både på som vid sidan av isen.
Ingen kan lura mig och tro att publiken helt plötsligt skulle känna sig tillfreds med vara ett mittenlag och med det i beaktning är det inte alls otänkbart att man fortsätter att gå med en stor ekonomisk förlust och på sikt få se sin plats förlorad till förmån för tex Björklöven.

Målvakter:
Med Mantas Armalis på skadelistan vilar inledningsvis ett tungt ansvar på Gustav Lindvall något som finns all anledning att känna oro kring.
Istället för att värva in en etablerad målvakt valde man att pocka in Oskar Östlund från norska Storhammar något som kan betraktas som en renodlad backup till Lindvall. Jag är dock osäker om Lindvall kan ta rollen fullt ut som förstamålvakt och vara den som bär laget under en räcka med matcher. Samtidigt är det en bra tidpunkt att ta det klivet för den nu 28 årige burväktaren när dessutom kontraktet går ut efter säsongen.
Är Lindvall en förstamålvakt eller en pålitlig backup?
Den frågan kommer vi får vi snart svar på.
När Armalis väl är tillbaka är det ett öppet race mellan målvakterna och precis som ifjol lär de få dela på sysslan.
Eftersom Armalis också har ett utgående kontrakt skulle det inte förvåna mig om Skellefteå värvar en målvakt under säsongen om rätt namn skulle dyka upp.

Backar:

Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN /

Den starkaste och jämnaste lagdelen är tveklöst backsidan där hemmasönerna Arvid Lundberg och Niclas Burström är tillbaka i Skellefteå igen. Lundberg har under åren i Växjö tagit stor kliv och utvecklas till en av ligans bästa defensiva backar. Burström har å andra sidan en del att bevisa efter ett svagt fjolår men att det i grunden handlar om en väldigt skicklig back råd inga tvivel om.
Petter Granberg är rejäl och tuff att möta och ingen man direkt flyttar på medan Jonathan Pudas (bilden) har stadigt utvecklas till en toppback och jag rankar honom som en av seriens bästa.
Bakom de fyra etablerade backarna finns intressanta namn som Filip Berglund, Jacob Andersson och framförallt Philip Broberg som draftades redan som åttonde spelaren av Edmonton Oilers.
Jag gillar verkligen åldersstrukturen och mixen mellan defensiva- och offensiva backar.

Forwards:
Det mesta kommer som vanligt kretsa kring Oscar Möller och Joakim Lindström som år efter år driver Skellefteås offensiv. Bakom stjärnduon finns det talang och ungdomlig entusiasm i form av spelare som Albin Eriksson, Jonathan Berggren, Jacob Olofsson och Rickard Hugg. Det ska bli intressant att se om Olofsson, nyförvärvet från Timrå, har den inre glöden och drivet för att ta nästa steg. Talang finns det i massor men här handlar det mest om Olofsson själv verkligen bestämt sig för att pusha sig själv att bli så bra som möjligt. Jag är nyfiken på Rickard Hugg som jag tyckte var bra under JVM i fjol och ser med spänning fram mot om han har den fart och balans i sin skridskoåkning som krävs för att bli effektiv även i SHL. Berggren, Eriksson och Olofsson lär alla vara högaktuella för JVM vilket gör forwardssidan tunn.
Tanken lär vara att Tom Pyatt ska gå center mellan Lindström och Möller om man nu inte väljer att sära på duon för att sprida ut offensiven än mer. Pyatt är en hockeyarbetare som jag inte sätter poängkrav till men som jag förväntar mig stenhårt och uppoffrade jobb av. Jesper Frödén har stor potential efter flera fina år i Hockeyallsvenskan och här känns det verkligen som en spelare mogen uppgiften att etablera sig I SHL precis som Andreas Wingerli gjorde i fjol.
Så sent som igår valde man att plocka in Toumas Kiiskinen och det finns inga som helst tvivel på att det handlar om en i grunden riktigt bra spelare.
Men (alltid med ett men) måste det också tas i beaktning att det handlar om en kropp som det finns tveksamheter kring och frågan är om hur hans status egentligen är.
Klarar han belastningen med den träningsmängd som Skellefteå bedriver sin verksamhet i och håller han för 52 matcher?
Jag är tveksam vilket också gör mig fundersam till värvningen.
Det mest spännande måste väl ändå vara och se hur Robin Alvarez följer upp sin fjolårssäsong när han stod för den imponerande bedriften att skjuta 13 mål utan att registrera en enda assist. Det är återigen siffror som är värda att uppmärksamma.
Jag tror för övrigt att Jimmie Ericssons rehabilitering fortgår så till den grad att han kan göra comeback och få en fin avslutning på sin imponerande karriär. Det hade på något sätt varit värdigt och fint.

Coach:
Jag har en enorm respekt för Tommy Samuelsson och håller honom som en av de bästa tränare jag haft under min karriär. Det jag respekterade mest var hans förmåga att se taktiska detaljer i matcherna och snabbt och effektivt kunna göra förändringar. Sett till hur Skellefteås spelat de senaste åren och hur det såg ut i fjol undrar jag vad som egentligen var anledningen till att man var mer passiva än tidigare. Var det på grund av det förhållandevis spretigt lag man förfogade över eller var det Samuelssons i grunden defensiva tänk?
Stefan Klockare gör sin tolfte säsong som coach i Skellefteås A-lag och har således varit med under hela den makalös resa Skellefteå gjort. Stefan Hedlund har ersatt Bert Robertsson som assisterande tränare vilket inte alls behövs vara negativt.
Dessutom är Erik Forsell ny General Manager och här säger rapporterna att Forsell är otroligt seriös och engagerad och inte heller räds att ställa de tuffa frågorna. Dessutom ska han byggt hus precis bakom Skellefteå Kraft Arena och har såldes nära sitt jobb när frågorna väl måste ställas.

Stjärnan:

@Bildbyrån

Det mest lär som vanligt kretsa kring firma Joakim Lindström och Oscar Möller.

Poängkung: Joakim Lindström 45 poäng

MVP: Nyutnämnde kaptenen Oscar Möller fick prova på rollen i fjol och jag tyckte han växte med uppgiften. Möller driver laget både på träning och match och är enormt viktig för Skellefteås eventuella framgångar. Rapporterna säger att Möller ska vara i sanslöst bra form och lagt på sig några kilo muskler.

Bästa nyförvärv: Jag är svag för Arvid Lundberg. Vad finns det inte att gilla med renodlade defensiva backar?

Det behövs: Man bör nog se över marknaden om det finns möjlighet att få in en center till lagbygget. Jag är också övertygad om att man sonderar terrängen på målvakter under säsongen om varken Gustav Lindvall eller Mantas Armalis håller som förstamålvakt.

Doldisen: Det är sällan stora rubriker som omger Arvid Lundberg men det här är en backklippa som Skellefteå kommer ha stor nytta av.

Profilen: Nye kaptenen Oscar Möller är en toppspelare som är rak. tydlig och väldigt verbal.
När vi i Cmore ska intervjua någon i paus är Möller alltid ett säkert kort.

Publik: När det är fullsatt och ståplats river igång varpå sittplats hänger med skapas en härlig inramning.
Jag har haft många härliga minnen när 6000 står och hoppar på läktarn men tyvärr känns det som en svunnen tid för en publik som de senaste åren blivit bortskämda med framgångar och finaler.

* * * * * * * * * * * * * *

1-
2-
3-
4- Djurgården
5-
6- Rögle
——————–
7-
8- HV71
9- Skellefteå
10- Brynäs
——————–
11-
12- Linköping 
——————–
13- Leksand
14- Oskarshamn

* * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny