Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Seriens bästa eller värsta- bestäm själv

När många enormt profilstarka- tillika skickliga spelare anslutit till SHL finns det just nu andra spelare som gnuggar händerna med en enda uppgift i vinter, få dessa spelare ur balans.
Idag är det dags att lista några personliga favoriter som ger en härlig krydda och puls kring matcherna.

Jag har varit på isen och kan knepen och tjuvnypen eftersom jag själv var typen som inte helt sällan försökte störa motståndarnas allra skickligaste spelare. Spelare som Johan Davidsson, Jörgen Jönsson, Tony Mårtensson, Tommy Sjödin, Niklas Andersson och Magnus Johansson var helt omöjliga att komma åt. Man lärde sig dock rätt snabbt vilka som gick att störa och komma under det berömda skinnet på.
Två spelare som jag, ironiskt nog, hade väldigt mycket respekt för och som jag ställdes mot massvis av gånger var Mododuon Andreas Salomonsson och Niklas Sundström.
Två enormt begåvade spelare som kunde dominera matcher som få men också två som nog avskydde mig. Jag tror de i grunden tyckte att jag var en rätt kass spelare något jag ofta fick höra vilket gjorde det hela än roligare. När mina knep fick fäste kunde de tappa balansen men matcherna när orden ignorerades, slashingarna på handleder eller knäveck inte gav effekt eller handskarna i ansiktet inte påverkade då visste man det skulle bli en tuff kväll. Ändå var det en viktig detalj som vi resonerade kring inför matcherna och en aspekt som inte ska underskattas.
Nu är tack och lov språkbruket på isen bättre än vad det var när jag spelade även om det säkerligen ibland än idag kan gå över gränsen.

I mitt jobb som expertkommentator på Cmore står jag ofta placerad mellan lagens bås och kommenterar matcherna och hamnar där mitt i stormens öga. Väl där märker man av rätt snabbt vilka som tagit sig in under skinnet på motståndarna och det kan till tider vara rätt underhållande.
För att få en spelare ur balans handlar mycket om envishet och att i byte efter byte mala ned motståndaren. Jag kunde i specifika matcher välja ut ett par spelare som jag visste kunde påverkas och deras prestation bli sämre.
Snyggt och schysst? Absolut inte.

Här är tio spelare som jag anser vara skickliga retstickor som på sitt eget sätt kan flytta fokus från andra spelares prestationer till sig själva:

Mats Rosseli Olsen Frölunda

Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN /

Enormt envis och tjurig spelare som jobbar hårt och ofta ställs mot motståndarnas bättre enheter. Duktig på skridskorna och har därför förmågan att ligga nära motståndarna och på så vis störa.
Snackar en del på isen men här handlar det mer om att spelet är på gränsen och ibland lite där över.

Gustav Rydahl Färjestad

Foto: Fredrik Karlsson / BILDBYRÅN /

Utvecklades enormt mycket i fjol och gick från att enbart en brunkare till att vara användbar i alla typer av spelformer. Är stor och stark och inte rädd för att ta sig in i hettan och dela ut smällar.

Robin Kovács Luleå

Simon Eliasson / BILDBYRÅN /

Jag tror knappast han själv reflekterar över det men Kovács drar alltid motståndarnas fokus till sig. Dels är han en skicklig hockeyspelare men också en som snackar rätt mycket på isen, har attityd och spelar lagom grisigt. Jag har sett många spelare som satsat hårt mot Kovács som själv åkt därifrån och hånlett men också gånger när han själv tappat fokus och varit ur balans.

Marcus Sylvegård Växjö

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN /

Det gick nog för långt i fjol när Marcus Sylvegård målades ut till en profil, tuffing och retsticka vilket gjorde att han delvis tappade bort sig själv och sitt eget spel. Och herregud, klart jag förstår det på en sådan ung och oerfaren spelare. Jag tror att flytten från Malmö till Växjö blir bra och att Sylvegård den yngre kan hitta en roll än enbart den som brunkare. Kommer likväl att hamna i dispyter och kontroverser även den här säsongen men har säkert lärt sig att använda sitt vokabulär bättre.

Jonathan Pudas Skellefteå

Foto: Mathilda Ahlberg / BILDBYRÅN /

Jag tror inte Jonathan Pudas ser sig själv som en retsticka men med sin envishet och tillsynes tuffa spelstil sett till sin storlek retar han upp motståndarna.
Jag känner inte Pudas men döma av hur han agerar på isen törs jag nog påstå att han är lika envis utanför. Jag tror att Pudas skulle kunna hålla upp en blå flagga men argumentera för att den egentligen är svart tills alla ledsnat och gått hem. Det är lite så han spelar på isen och det säger jag med en positiv underton.

Oscar Sundh HV71

Foto: Jörgen Jarnberger / BILDBYRÅN /

Under åren har jag säkerligen spelat med 100 tals lagkamrater men aldrig med någon som Oscar Sundh. Jag har aldrig stött på en sämre förlorare. Någonsin. Om det så var internmatch, innebandy på försäsongen eller fotboll som uppvärmning. Sundh kunde inte hantera förluster och blev ofta skogstokig och var tvungen att göra av med aggressionerna i gymmet med ett styrkepass. Det är en fin egenskap, faktiskt, som ofta spiller över på match där Sundh hamnar i konfrontationer både verbalt och fysiskt.
I fjol under kvartsfinalserien mot Färjestad tror jag inte att Sundh lyckades byta en enda gång utan att slasha en Färjestadare i knävecket. Det var för övrigt en av mina paradgrenar och något som motståndarna avskydde eftersom man var långt ifrån själva spelet när spelaren väl uppfattat vad som hänt och vänt sig om. Vid sidan av isen är detta en av de mest ödmjuka och snälla människor jag stött på.

Mathias Bromé Örebro

Foto: Ola Westerberg / BILDBYRÅN /

En enormt begåvad spelare som kan göra lysande saker på isen för att sekunderna senare sitta längst ut i båset mot motståndarna och snacka non stop tills han ska in igen.
Jag tror det håller igång Bromés engagemang och driv men samtidigt sticker Bromé ut eftersom han är den i särklass skickligaste spelaren på denna lista. Spelar med en väldigt stor passion och driv i allt han gör och därav vet man att det alltid ges max i varje situation hela tiden.

Emil Sylvegård Malmö

Foto: Michael Erichsen / BILDBYRÅN / Cop 89

Stor, stark, fysisk och med ett munläder som kan gå i ett. Sylvegård älskar att vara i händelsernas centrum och att se en uppvärmning med Emil Sylvegård kan vara en höjdpunkt i sig. Alltid åkande på mittlinjen, inte helt sällan över den, vilket retat mängder med motståndare genom åren så till den grad att halva HV71 skulle slå honom under uppvärmningen för ett par år sedan. Hur Emil hanterade det?
Som alltid med ett (tandlöst)leende. Nämn namnet Sylvegård i Ängelholm och du riskerar att få bildäcken sönderskurna och backspeglarna snedvridna.

Johan Alcén Brynäs

Foto: Simon Hastegård / Bildbyrån /

Jag är rätt övertygad om att Johan Alcén pratar i sömnen så mycket som hans mun glappar under en match. Ser du en match med Brynäs, spana in nummer 14 och se hur han rör sig, råkar åka in i spelare och hur han snackar. Jag har stått mellan båsen och kommenterat i fyra år nu och säkert gjort ett dryga 20-tal matcher med Brynäs. Jag tror aldrig jag hört en svordom komma ut från hans mun utan det handlar mer om hur korta klubbor motståndarna har, om de bytt slipning och varför de inte presterar. Tillslut ledsnar motståndarna så till den grad att jag sett spelare som glömt hoppa in på isen när det varit deras tur. Kvar står sedan Alcén och skrattar och undrar varför de bryr sig om honom som ändå är så dålig.

Brendan Shinnimin Växjö

Foto: Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN /

Lugn som en filbunke utanför isen, ja på gränsen till blyg. På isen däremot, allt kan hända och ibland får jag känslan att Shinnimin inte själv vet vad han gör på isen.
Shinnimin är dels en skicklig hockeyspelare som kan göra mål och poäng för att strax därefter filma och överdriva situationer vilket inte riktigt passar in i profilen som den tuffing han är.
Shiinimin är avskydd i alla arenor förutom hemma i Växjö där han växt ut till en av de mest populärare spelarna i klubbens historia. Jag skulle sträcka mig så långt faktiskt. Shinnimin hamnar i fokus i mer eller mindre varje match och är tveklöst en av seriens största profiler som sticker ut och väcker känslor.

* * * * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny