Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Borde gå att lösa

Det är såklart beklämmande att Damkronorna ska behöva gå ut i strejk för att göra sig hörda och få ett dugligt avtal till stånd.
Samtidigt har man delvis bäddat för sig själva genom att vara för dåliga vilket gjort att de tappat den ersättning de tidigare fick från svenska olympiska kommittén.

Läget för en strejk kunde varit bättre men samtidigt tar man ett beslut som ska gynna framtida damspelare som vill leva sin dröm.

Som alltid när situationer likt detta uppstår finns det olika läger. Några tycker de ska hålla käften, va stolta att representera landslaget och bli bättre medan andra tycker detta är det enda rätta för en jämställd hockey och att ge tjejerna bättre förutsättningar.
Jag tänker inte ge mig in i en argumentation men en sak är säker, Hockeyförbundet kan inte luta sig mot att de ”inte har några ersättningar till några spelare i något landslag, vi gör ingen skillnad på dam- och herrlandslag” och ge för fan damerna några rimliga möjligheter till progression. För helt ärligt. Klart ni inte lägger samma pengar på utveckling på dam- och herrhockeyn. Jag menar. När Sverige i början av 2000-talet genomgick tuffa år på juniorsidan gjordes en stor utredning signerad Tommy Boustedt. Vem har gjort en liknande utredning kring damhockeyn?

När Damkronorna av kvalitetsmässiga skäl tappade sin ersättningen och stöd från Svenska olympiska kommittén (SOK), efter fiaskot i OS i Pyongyang 2018, har förutsättningarna försämrats. Nu har de inte ens har ett avtal med svenska ishockeyförbundet om förlorad arbetsinkomst och det är såklart ohållbart. Av den anledningen tycker jag en strejk är befogad och modig men samtidigt är läget inte det bästa när man numera faktiskt är en B-nation.
Jag tycker också att själva pressmeddelandet från Damkronorna är luddigt och lämnar mig med många frågetecken.
Man skriver att ”Vi inte har några orimliga krav” och att ”Vi har många anledningar till beslutet, stora som små”.
Vad menar man egentligen och vem är damspelaren som ska svara på frågor och stå upp för beslutet?
Jag tolkar det som om Hockeyförbundet saknar ambitioner för tjejerna när det i brevet går att läsa  ”Vi spelare är beredda att ta vårt ansvar och göra allt för att ta oss tillbaka där vi höra hemma” men är samtidigt inte helt säker.
Jag tycker det är för många frågetecken och saknar tydlighet vilket gör att många kan fnysa åt brevet och dess innehåll.

Vad är då lösningen?
Jag förstår faktiskt inte hur det är möjligt att Svenska Ishockeyförbundet inte jobbat in sponsorer till Damkronorna och öronmärka pengar för att satsa och utveckla damhockeyspelare.
Här måste man kunna göra ett långt mycket bättre jobb och att få in betydande summor borde inte alls vara svårt. Men med tanke på att ett Pressmeddelande från Svenska Ishockeyförbundet på några ynka rader tog flera timmar att skriva har jag inga större förhoppningar att någon driver detta stenhårt.

Mycket av problematiken bottnar i att svenska ishockeyförbundet har en ekonomi som knappast blomstrar och bara de senaste VM-turneringarna har inte varit ekonomiska hållbara med alla dyra försäkringar på NHL-spelarna även om det inte går att mäta i kronor och ören kontra den exponering Tre Kronor fått med alla stjärnor på plats. För att inte tala om fiaskot i samband med hemma VM 2012 och 2013. Det fullkomligt fiaskoartade arrangemanget får nu damerna sota för.

Men det här går att lösa om man bara vill och ha ambitionen att lyssna samtidigt som Damkronorna är tydliga med vad det vill och vad man saknar bortsett från ekonomisk ersättning.
SDHL, den inhemska ligan, står inte fria från skuld och måste se till att stärka sig själva och sitt varumärke och då handlar en del om att utveckla svenska spelare och kanske begränsa antalet utlänningar. Ge pengarna som importerna tjänar till de svenska spelarna som då får bättre förutsättningar till utveckling och ansvar.

Vad gäller ersättning om förlorad arbetsinkomst ska det vara en självklarhet.
Lek med tanken att alla SHL-spelare inte fått lön från respektive klubb (alltså deras jobb) om de åkte och representerade landslaget.
Jag tror inte många ställt upp då hur fint de än må vara att spela i Tre Kronor.
Det är någonstans det som problemet bottnar i och det ska inte vara några som helst problem att lösa.

Läget är akut
Dessa 43 spelare som var uttagna till landslagsamlingen behöver få matchning mot i det här fallet Finland, en av världens bästa nationer, som det var tänk.
Nu går de miste om nödvändig utbildning och för en B-nation som Sverige är det ohållbart.
Därför finns bara en sak att göra.
Lös problemet och satsa på tjejerna eller sänk kraven och inse att vi är en B-nation men kom för tusan inte och gnäll om bristen på framgångar och utveckling.
Svensk Damhockey är på absoluta bottennivå och det finns bara en väg och det är uppåt.
En långvarig strejk är förödande för alla.

Ylva Martinsens tjejer strejkar.© Bildbyrån –

Tack för att ni tog er tid

Sanny