Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Den svenska modellen

Ny vecka vilket är den sista hockeyveckan för säsongen på den här sidan Atlanten och självklart finns det saker att hissa och dissa.
Jag tror vi inom svensk hockey måste prata mer om det som gjort oss framgångsrika. Se På Finland tex.

Veckans hiss:
25 utdömda finska män satte sig på planet till Kosice och få trodde det här laget skulle ha något att hämta i ett VM när länder som Sverige, USA, Kanada och Ryssland laddat på med idel NHL-spelare.
Den samlade expertisen i vårt östra grannland målade ut laget som det sämsta finska landslag som representerat landet i ett VM någonsin.
Och det är klart. Med 18 VM-debutanter där de flesta vanligtvis spelar i den finska ligan, som enligt de finnar som kommer och spelar i Sverige säger är sämre än SHL, ställde jag mig till den skara som inte hade några större förväntningar på laget.
Ska jag vara helt ärlig led jag en aning med finnarna som fick nej efter nej efter nej från de tillgängliga NHL-spelarna.
Det man istället lyckats skapa är en grupp som varit och är beredda att jobba stenhårt för varandra, underkasta sig rollerna och framförallt motbevisa belackarna.
Efter det att man slog ut Sverige ställde jag mig inte till den skara som trodde man skulle slå Ryssland. Tvärtom faktiskt.
Jag var tämligen övertygad att den ryska maskinen sakta men säkert skulle montera ned det finska lagbygget och vinna, som man gjort under hela turneringen, på ett övertygande sätt.
Efter segern mot Ryssland igår hade jag faktiskt svårt att finna ord eller rättare sagt sätta ord på den prestation man stått för.
Det ska knappt vara möjligt.
Taktiskt är man fulländade där Jukka Jalonen visat att han är en coach av absolut högsta snitt som, i dagar när man lyfter fram Rikard Grönborg som en framtida NHL-coach, nog borde stärkt sina aktier borta i Nordamerika precis som hela det finska laget gjort.
Jag menar. Ta målvakten Kevin Lankinen som exempel. Den här säsongen har han spelet 19 matcher med Chicagos farmarlag Rockford i AHL och dessutom sex matcher i ECHL som är ligan under AHL.
VM har gjort Lankinen till en stjärna och det är precis vad VM handlar om.
Jag citerar ofta och gärna fotbollsprofilen Patrick Ekwall som inför VM i globen 2013 skrev:
”Det är sällan – eller aldrig – spelarna som gör hockey-VM, det är VM som gör spelarna.”
Det är den finländska truppen ett ypperligt bevis på.

Jukka Jalonen och hans 25 fördömda män har gjort succé under VM.  Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN /

Veckans diss:
Rysslands förlust mot Finland igår sätter väl ändå Sveriges förslut i perspektiv och att man faktiskt förlorade mot ett väldigt bra lag?
Jag menar. Sverige lyckades ju göra fyra mål med Ryssland inte gjorde ett enda och om Patric Hörnqvists puck gått i mål istället för utanför den tomma finska målburen hade Sverige gått till semifinal.
Nej. Glöm det.
Sverige förlorade för att man gjorde en dålig match och för att man under turneringens gång inte lyckats sätta ett ordentligt försvarsspel. Så är det.
Att Finland sedan går till final och kanske till och med vinner guld för den delen ska absolut inte fungera som någon form av ursäkt för Sveriges misslyckande precis som jag tar för givet att så inte var fallet under OS och förlusten mot Tyskland.
När jag fått mer distans och landat kring Tre Kronor debacle i VM desto mer har ord som hierarki, roller och den svenska modellen växt fram hos mig.
Alla som någon gång spelat i ett lag eller verkat i en fungerade grupp vet att en framgångsfaktor och direkt nödvändighet för att uppnås resultat och målsättningar är att alla köper och accepterar sin roller och att man tillåts växa med och i de.
Nu är det något som man säger att ”Vi svenskar” är väldigt bra på tillskillnad från exemplevis ryssar.
Men ingen kan komma och säga till mig att årets upplaga av Tre Kronor innehållande 21 NHL-spelare var en grupp som växte sig samman där alla visste och accepterade sina roller.
Ta Oskar Lindblom som exempel. Jag tyckte han vara bra i de första matcherna fram tills dess att han tvingades nedåt i laguppställningen efter att både Alexander Wennberg och Gabriel Landeskog anslutit för att sedan hamna helt utanför laget.
Nu känner jag inte Lindblom i någon större utsträckning men att komma efter en fin säsong med Philadelphia och sitta på bänken i Tre Kronor var knappast något han drömde om när han tackade ja till spel eller för den delen något som lär ha kommunicerats innan. Eller Robert Hägg, Mario KempeJesper Bratt (stördes visserligen av en skada). Ta Jacob Markström också för den delen som hade en grym säsong med Vancouver. Klart att det inte var den här utvecklingen och rollen han såg framför sig när han tackade ja.
Jag hänger inte ut någon av dessa spelare som anledning till förlusten men nog saknade jag en tydlig rollfördelning mer än att de på isen inte ville eller inte försökte.
Tro mig. De slet men saknade tydlighet både gällande spel och roller och därför går det att konstatera att upprymdheten över alla NHL-spelare gick ut över ett fungerande lagbygge.
Med risk för att låta som en gammal gubbe.
När jag växte upp (jag förstår nu att jag låter som en gubbe) var det mer och tydligare inritning på laget än själva individen. Man pratade om lagmoralen, jobbet, defensiven, kollektivet och tydlighet på ett sätt som jag tror att den äldre generationen köpte och accepterade mer.
Nu är det mer fokus på individen, skills coach, individuell utveckling vilket såklart är bra och formar många enormt skickliga spelare.
Men har vi någonstans där också, rent generellt inom svensk hockey, tappat det som gjort oss framgångsrika över tid?
På vilket sätt har Tre Kronor rent historiskt varit framgångsrika?
Min uppfattning är att det varit via en stabil defensiv, arbetsmoral och framförallt som ett fungerande lag.
En annan detalj som som jag ser som intressant och kanske kan ge en fingervisning om framtiden.
Se bara på Finland eller Frölunda för den delen.
Har pendeln möjligtvis svängt från att allt ska gå så enormt snabbt, man ska vara kreativ i varje enskild situation till att mer fokusera på lagarbetet, defensiven och ibland det enkla?
Märk väl att jag inte skriver ”det hårda jobbet” vilket en del verkar tro fungera som en motsats till kreativt spel.
Missförstå mig rätt. Jag älskar kreativ hockey och lag med ambitionen att föra matcher mer än att vänta ut motståndarnas misstag. Men i att föra spelet har det stundtals blivit lite fult att prata om stark defensiv, värderingar och spela på resultat.
Det bästa av två världar helt enkelt.
Något sådant fick vi dessvärre inte se från Tre Kronor som lämnade VM som turneringens största besvikelse.

Att Sverige förlorar mot Finland i en kvartsfinal kan vara hänt men det är sättet som man förlorade på och hur spelet såg ut över hela turneringen som man bör analysera.  Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny