Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kvällen som förändrade allt

Den femte februari var Scandinavium utsåld när det vankades CHL final mellan Frölunda och München.
När slutsignalen ljöd strax efter 22-tiden den kvällen hade Frölunda inte bara säkrat sin tredje CHL-titel utan också insett vad som krävs för att vinna guld.
Det förändrade allt…

Göteborgarna hade bara veckan innan CHL-finalen blivit utbuade i samma arena efter att ha förlorat med klara 6-1 mot Djurgården i vad som då var den fjärde raka hemmaförlusten.
Där och då fanns det en enorm osäkerhet hur bra årets upplaga av Frölunda egentligen var.
Den femte februari förändras självbilden och insikten.

När glädjen efter klubbens tredje CHL-titel lagt sig vann Frölunda tio av de återstående 13 matcherna. Trots det slapp man någon form favoritskap med sig in i slutspelet eftersom både Luleå (tolv vinster) och Färjestad (elva vinster) var i hysterisk form kunde Frölunda smyga bakom, den av många, guldtippade duon vilket nog var rätt skönt.

Vad var den egentligen som hände i samband med CHL-finalen?
När jag pratat med spelare, ledare och andra runt föreningen säger i stort sätt alla samma sak, ”Vi förstod vad som krävdes och vinna”.
Andra pratar om den mäktiga stämning, kanske den bästa någonsin i Scandinavium, som triggade spelarna medan andra pratar om rollacceptans och självförtroende.
Jag är av den åsikten att självförtroende är inget man får eller bara ramlar över utan det är något som man gör sig förtjänt av genom hårt och noggrant jobb som ger framgångar och i förlängningen även självförtroende.
Det som många inom Frölunda belyser är att man i samband med CHL-finalen som grupp kom till insikt vad som krävdes, på absoluta europeiska toppnivå, för att nå framgång. Man insåg vad man som lag kunde åstadkomma och vad det kunde leda till om alla underkastade sig det hårda jobbet och gjorde de saker man  kommit överens om.
Efter matchen i samband med firandet pratade spelarna bland annat om ”spelar vi så här kommer vi bli svåra att slå”.
Kravställningen höjdes därmed och insikten vilken belöningen laget kunde få i form av vinster stärkte gruppen som växt sig än starkare efter CHL-finalen.
När man förlorade borta mot HV71 med 6-1 den 8e mars var det också gruppen som själva snabbt påtalade prestationen och hänvisade till CHL. Där sägs spelare Jonathan Sigalet, Siman Hjalmarsson, Sebastian Stålberg, Max Friberg och David Printz tagit ett stort ansvar vid sidan av Joel Lundqvist.

Individuellt har spelare som Ryan Lasch som under de avslutande 13 omgångarna svarade för sanslösa 23 poäng och Simon Hjalmarsson samt Max Friberg och Mats Rosseli Olsen lyft sitt spel ett par nivåer precis Ponthus Westerholm. Listan på spelare som via tydlighet och prioriterad defensiv växt går att göra hur lång som helst.
Man har
också fått en större delaktighet och bättre spridning offensivt sedan man särade på Ryan Lasch och Joel Lundqvist vilket skapat en bättre balans i laget.
När man sedan
klev in slutspelet var självförtroendet och känslan i laget, som spelarna själva säger, svår att sätta ord på. De som varit i grupper eller lag som nått framgång förstår känslan som man uppnår och självförtroendet det skapar. Man blir som individ eller lag inte sårbar för sämre perioder och en eller ett par svaga matcher påverkar inte.
Gruppen är den som driver processen framåt medan Roger Rönnberg och hans ledarteam kunnat fokusera på de speltekniska detaljerna och därför når fram till laget på ett tydligare sätt.

Jag kände inför säsongen en stor tveksamhet vart Frölunda var på väg och hur bra det här laget stod sig.
Jag menar. Ut i kvartsfinal i fjol mot Malmö och tunga tapp, framföralltbacksidan, väckte ett stort tvivel.
Med en 
rejälare defensiv samt att man under året värvade in tre backar gav nödvändig stabilitet precis som att man kunnat spela på olika sätt beroende på motstånd.
Framtiden för Frölunda ser onekligen väldigt ljus ut och tillskillnad från guldet 2016 kommer Frölunda att få behålla stora delar av truppen samt att man kan räkna in Niklas Lasu och kanske även Johan Sundström.
Lägg
därtill att man även vann SM-guld i både U16 och J18 och man förstår att klubben har ett enormt självförtroende och en framtiden att glädjas åt.

Jag tippade Frölunda som sjua inför säsongen.
Det är
bara lyfta på hatten för den utveckling man haft.
Och utan CHL-
titeln hade man nog hamnat runt just en sjunde plats och eventuellt respass i kvartsfinal.
Det
säger en del om vad den kvällen i början av februari betydde.
Stort grattis till guldet. Min känsla är att det här bara är början på ett av flera guld de närmsta åren.

Frölunda är svenska mästare för femte gången efter en säsong där man växt framförallt efter att man säkrade CHL-titeln den femte februari  Foto: Kenta Jönsson / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny