Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

På ren svenska- Det är katastrofalt

Frölunda vinner återigen på ett övertygande sätt på hemmaplan och ser jag de första sju, åtta minuterna man gjorde i den första perioden var nog bland det bästa jag sett man prestera i år.
Analyser i alla ära.

Djurgården är det sämsta laget i slutspelet i en detalj som kommer avgöra.

Det går säkerligen att göra massvis med analyser av den här matchen och skriva spaltmeter om hur bra Frölunda inledde den första perioden.
Det skulle dock bara ödsla er tid.
Istället kan jag konstatera.
Det är en bedrift av Djurgården att vara i final och ett underläge med 2-1 i matcher mot Frölunda med ett fullkomligt katastrofalt spel i numerärt underläge.

Jag har fullt respekt för att Frölunda har ett bra powerplay, precis som både Färjestad och Skellefteå hade tidigare under slutspelet mot Djurgården.
Tittar jag rent prestationsmässigt och till Djurgårdens statistik i den spelformen är smått parodisk och fullkomligt usel. På 16 slutspelsmatcher har man släppt in 18 mål vilket gör att man endast klarar av 64% av sina boxplay. Det är för att tala klarspråk helt oacceptabla siffror och rent katastrofalt.
För att dra en jämförelse har Frölunda släppt in sex mål under hela slutspelet.
Idag släppte man in tre av fem mål och därför är all annan typ av analys överflödig. Frölunda får energi och självförtroende av sitt powerplay och kan spela med ett stort lugn i spel fem mot fem samtidigt som det går att säga det motsatta om Djurgården.

Men varför kommer man inte tillrätta med sitt boxplay när det varit så svagt över tid?
Jag är inte dummare än att jag förstår att man från Djurgårdshåll jobbar frenetiskt med att hitta taktiska drag som kan ge lugn men här och nu tror jag det blir svårt.
Jag förstår inte att man ständigt och jämt hamnar så utspridda i egen zon där jag upplever att backar och forwards inte alls är samstämda och man sätter press i fel lägen, ofta en och en.
Nu handlar mycket om noggrannhet och framförallt att dra tillbaka laget och spela samlat i egen zon.
Låt Frölunda spela runt på utsidan. Jag vet att det kan vara kontraproduktivt mot så pass skickliga spelare som Ryan Lasch i spetsen. Regeln ska vara att aldrig sätta press om man inte är 100% säker på att man kan få fast puckföraren. Täck sedan av passningsvägar och ligg i skottlinjen.
Idag satte man tex den hårdaste av press mot en rättvänd Lasch som tackade, tog emot, väntade och hittade en friställd Joel Lundqvist som kunde göra 4-2.
Jag menar. Regel nummer ett borde väl rimligtvis vara att aldrig sätta press på Lasch i det läget.
Dessutom måste man matcha laget annorlunda. Spela Dick Axelsson och Sebastian Strandberg i en enhet, Jakob Lilja och Jacob Josefson i en annan och plocka bort Petteri Wirtanen som under slutspelet varit inne på 13 av 18 mål i boxplay. Jag vet att det under en längre tid möjligtvis skulle kunna försämra offensiv produktion från Axelsson, Strandberg, Lilja och Josefson men samtidigt måste de bästa spelarna som vanligtvis också är de hockey-smartaste även spela i boxplay.
Jag tror man måste börja där och sedan växa in i spelet fem mot fem.

På lördag är det dags igen.
Final fyra på Hovet.
Djurgården kommer att spela med en helt annan kaxighet i spelet precis som ma gjorde i tisdags och också vårda pucken bättre.
Serien är fortsatt vidöppen. Förutsatt att Djurgården får ordning på sitt spel i numerärt underläge det vill säga.

Tack för att ni tog er tid

Sanny