Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Överlägsen alla andra

Frölunda vann rond ett efter en underhållande match där jag ändå såg detaljer i Djurgårdens spel som visar en sårbarhet hos göteborgarna.
Frölunda gjorde en okej match, varken mer eller mindre men kunde luta sig på ett fruktat vapen.

Djurgården har förlorat den första matchen i både kvart- och semifinal och där varit tämligen chanslösa med rätt uddlöst spel och bristande energi. Dagens förlust mot Frölunda var en insats av betydande skillnad och under långa stunder var stockholmarna det bättre laget.
Frölundas backar har inte blivit satta under sån hård press under hela slutspelet som man blev idag och det hade man ibland svårt att hantera.
Djurgården är som allra bäst när de kan slå sina långa förstapass från bakplan som en forward styr ned varpå ytterligare en eller två forwards fyller på med fart. Då är man svåra att hantera.
Det tycker jag man fick till på ett stundtals lysande sätt idag och det spelet är en nyckelfaktor för att lyckas störa Frölunda som jag som bekant håller som det bättre laget i den här finalserien.
Frölunda har under säsongen kalibrerat sitt spel och kan numera vinna matcher på olika sätt och luta sig mot ett stabilt grundspel, ett brett lag med fyra kedjor som trummar på och framförallt offensiv spets. Skillnaden lagen emellan idag var spelet i powerplay och där drog stockholmarna på sig några utvisningar som kan sättas på kontot onödiga. Det kommer man inte ha råd med framöver och i den spelformen är Frölunda för bra för att ge dem chansen.

Den första av förhoppningvis en lång finalserie bjöd på mycket underhållning och redan på tisdag väntar mer eller mindre en vinna eller försvinna- match för Djurgården.
Så är det faktiskt.
Ett underläge med två noll i matcher skulle vara tufft att vända på även om varje match kommer leva sitt eget liv.

En av Djurgårdens viktigaste spelare är som bekant Dick Axelsson som det skrivit spaltmetrar om de senaste veckorna. I sina bästa och balanserade stunder en gudomlig spelare som ibland kan vara sin egen värsta fiende. Jag kan inte förstå att han orkar lägga sådan ändlös energi på domarna hela tiden när det uppenbart går ut över prestationen.
I Karlstad i torsdags, match sju, en dominant insats.
Fokus på sitt eget spel.
Facit: Axelsson överlägsen alla andra.
Idag, redan från start låg fokus på fel saker och gnällande på domarna.
Det känns som om han kastar bort möjligheten att vara bäst varje kväll.
Efteråt när media ville prata med Axelsson var han inte tillgänglig något som dessvärre varit ett mönster under semifinalerna och de matcher som Djurgården förlorat.
Ni vet. Hockeyspelare som alltid svarar på medias frågor tillskillnad från fotbollsspelare.

Till sist: Innan matchen delades Guldpipan ut till SHL´s bästa domare utsedd av spelarna själva. För första gången tilldelades den Mikael Sjöqvist som stolt kunde kliva ut på isen i Scandinavium och, tro det eller ej, faktisk fick applåder av publiken. Fint Scandinavium och bra val av spelarna.
Sen hörde jag det viskas om att Sjöqvist inte var en av tre huvuddomare som skulle döma finalen.
I så fall synnerligen märkligt kan man tycka.

Frölundas powerplay är sylvasst och det som skilde lagen åt idag.Foto: Daniel Stiller / Bildbyrån /

Tack för att ni tog er tid

Sanny