Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Frölunda har imponerat mest

Frölunda manövrerade ut Luleå tämligen enkelt i en semifinalserie som det aldrig riktigt slog gnistor om.
Frölunda var helt enkelt för bra.
Nu ser jag göteborgarna som favoriter att ta SM-guld oavsett vilka de möter i finalen. Så pass mycket har man imponerat under 
slutspelet.

Jag sa någon gång med tiotalet matcher kvar av grundserien att jag hade svårt att se något lag kunna rubba Luleå i en serie av bäst av sju. Vad jag då inte visste var att man skulle ställas mot sin egen spegelbild och att man där överrumplades av ett riktigt bra Frölunda.
Under Roger Rönnbergs två första säsonger som coach för Frölunda fick han ofta svara på frågan om Frölunda egentligen hade någon plan B de gånger spelet inte stämde.
Den frågan stöter han garanterat inte på längre.
Frölunda sitter numera på en plan B, C, D, E och säkerligen en plan F om det så skulle behövas.

När Frölunda var som bäst i samband med guldet 2016 låg man i framkant gällande spelskicklighet framförallt från backarna som tilläts vara kreativa, hitta lösningar och klimatet var förlåtande och i händelse av ett misstag uppmuntrades man att våga vara kreativ även nästa gång. Jag imponerades då av hur snabbt Frölunda under Rönnbergs vakande ögon lyckades skapa ett spel som många konkurrenter blickade med avund mot.
I samband med uppstarten av säsongen 2016-2017, som Frölunda gick in som regerande mästare, pratade jag med Roger Rönnberg om vad han trodde skulle bli hockeyns nästa steg och vad Frölunda var tvungna att utveckla för att hålla sig på toppen. Det blev en lång och intressant diskussion om passningsvägar, kreativt spel och forwards som skulle spela mer i djupled och varken jag eller Roger trodde där och då att Frölunda skulle välja att gå den här vägen.
Frölunda har byggt om framförallt sin backuppsättningen och det som sticker ut är att man inte prioriterat spelskicklighet som tidigare och det säger jag inte med en negativ ton. Tvärtom.
Kanske har pendeln svängt från det här att allt ska gå så förbannat snabbt hela tiden till att spela mer kontrollerat och uppoffrande med en prioriterad defensiv.

Jag var en av många som ställde mig relativt frågande när Frölunda plockade in David Printz från Timrå i utbyte mot Filip Westerlund.
Det har visat sig varit en genidrag och en sak är jag tämligen säker på.
Timrå hade fortsatt varit ett SHL lag om det valt att behålla David Printz. Faktiskt.
Den rutinerade och robuste backen har gett Frölundas försvar mer pondus och fysik något man saknat sedan den danske jättebacken Oliver Lauridsen lämnade efter guldet 2016. Lägg också till att Jacob Moverare, Anders Grönlund och Victor Ekbom samtliga är gedigna backar med styrkan i defensiv zon så förstår man varför de är svåra att göra mål på.

Frölunda har semifinalen igenom agerat med ett stort lugn, vågat luta sig mot det enkla spelet och stuckit fram med kontringar som varit en spegelbild av Luleås spel under grundserien.
Man envisas inte med att spela sig kreativt ur situationer utan intentionen har varit att få bort pucken ur egen zon så snabbt som möjligt och genom hög press har man fått Luleås fart att stundtals haverera.
Offensivt sett har man varit bra under hela säsongen men stundtals varit aningen för beroende av just ett bra offensivt spel och vi såg under delar av grundserien hur bräckligt det kunde vara.
I samband med CHL-finalen i februari (för övrigt en av säsongens bästa matcher) gick gruppen samman och när man insåg hur bra man verkligen kan spela när alla underkastar sig det hårda arbetet väcktes nog drömmarna om SM-guld till liv.

Oavsett om det blir Färjestad eller Djurgården som Frölunda ställs mot i finalen går man in som favorit.
Göteborgarna har prickat formen och har hittat ett självförtroende genom att man kan vinna på många olika sätt. Man har satt ihop fyra lite jämnare kedjor vilket gjort att man inte är beroende av enstaka spelare för att vinna matcher utan att olika kedjor klivit fram och levererat.
Dessutom har man Johan Mattsson som tveklöst är slutspelets hetaste spelare.
Därför är man också favorit i kommande final.

Frölunda har under Roger Rönnbergs sex år i klubben varit en maktfaktor men detta blir blott deras andra SM-final sedan förlusten i finalen mot Färjestad 2006.
Det säger en del om hur svårt det ändå är att gå hela vägen.

Foto: Simon Eliasson / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny