Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Glädjedödare eller realist?

Nu börjar så sakteliga verkligheten smyga sig på för Oskarshamn och när det nu står klart att kaptenen lämnar undrar man vad det här egentligen ska ta vägen.

Superlativen över den prestation som Oskarshamn stått för räcker knappt till.
Här och nu, bara glädje.
Men med avancemanget följer också en verkligheten som man måste inse och förstå kommer bli tuff och utmanande.
Över tid har jag svårt att se att Oskarshamn kommer kunna bli konkurrenskraftiga och för den delen attraktiva för toppspelare och ens kunna behålla sina egna bästa spelare.
Oskarshamn kommer inte att kunna konkurrera i SHL med nuvarande arena, nej jag är inte för arenakrav i form av sittplatser, men man har inte helt enkelt inte tillräckliga faciliteter för att kunna omsätta tillräckligt med pengar för att skapa hållbarhet över tid i SHL eller attrahera spelare. Tyvärr.
Det är en verklighet vi får leva med när det är spelarnas marknad som inte längre är trogna sina lag som det var fram till slutet av 90-talet.
Det är om inte annat Oskarshamns lagkapten Jonas Engström ett bevis på.
Jag tror inte Engström lämnar Oskarshamn för att han eventuellt får ett saftigare kontrakt med Växjö utan att han helt enkelt tror sig ha större möjlighet till personlig utveckling i en organisation som är proffsigare, mer etablerad och besitter faciliteter som andas utveckling i allt från individuell träning och sjukgymnaster till ordning och reda.
Jag försöker inte ta död på glädjen och upprymdheten över Oskarshamns avancemang.
Absolut inte.
Visst finns det en charm med att mindre klubbar kan förverkliga sina drömmar och det är något av det mest charmiga med idrotten.
Men man måste också vara realist och inse att det över tid kan vara svårt förutsatt att man som i Oskarshamn inte ökar möjligheten till intäkter.
För oavsett om man vill det eller ej är det spelarnas marknad och när de bästa spelarna blir tillgängliga är de också eftertraktade att lönerna springer iväg i en budgivning. Ska man också kunna konkurrera om de bästa unga spelarna måste man kunna visa upp en plan för hur man utvecklar dessa på som vid sidan av isen och då mäter man sig med Campus i Göteborg och fina titlar som olika akademier med enorma resurser och möjligheter.
Därför är jag spänd på att se om det här verkligen kommer fungera för Oskarshamn och känner en uns av oro över om detta ens kommer bli kul för dem själva.
Kanske är jag en glädjedödare?
Jag ser mig mer som en realist.

Till sist. Jag har inte varit en påhejare av direkt upp- och nedflyttning mellan serierna som Ola Lundbergs förslag säger. Jag ler en smula för mig själv när supportar som drivit på jakten om SHL-Hockeymördare, för deras intention att stänga SHL, nu hånar Oskarshamn för en ”plastförening” i samband med att de tog steget upp. 

Tack för att ni tog er tid

Sanny