Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Han kan göra skillnad

När veckans summeras via hiss och diss är det en modig person som sticker ut även om det han sa smärtade långt in i hjärtat kan det faktiskt göra skillnad för många.

Veckans hiss

Under tre års tid satt jag i omklädningsrummet vid sidan av Anton Grundel under våra år tillsammans i Färjestad.
Jag fungerande som en form av mentor när Anton som ung tog sig upp i Färjestads A-lag och såg till att han inte spelade SHL matcher med ett gult och ett vitt skridskosnöre (jag bytte till och med hans snören inför match) och få honom att förstå vad som kräva för att bli en pålitlig spelare som kan spela de sista minuterna till utmana honom på träning och match. Och det var nog ömsesidigt. Jag drevs de sista åren av de många unga spelarna som kom upp och satte oss äldre på prov. Trots att vi satt där under tre år, pratade om allt mellan himmel och jord, umgicks under bortaresorna, ätit middagar tillsammans och även haft kontakt under hans tuffa period sedan den hjärnskakning han ådrog sig mot Växjö 2017 har jag inte haft en aning vad som egentligen dolt sig där bakom. Jag vet att Anton mått dåligt men inte hur illa ställt det varit.
När Anton under veckan gick ut och meddelande att hans karriär var över är det dels något som ligger mig nära men det var också en naken, självutlämnande med en modig öppenhet som inte jag sett från någon annan spelare tidigare.
Det skar rakt in i hjärtat och vi var nog många som satt där med tårar i ögonen. Tänk hur befriande det kan ha varit för ett stort antal människor att höra om prestationsångest, depression och en som så öppet vågade prata om dessa problem. (Se intervjun in sin helhet här)
Jag lider enormt mycket med Anton men nog tror jag att den transparens han lämnade hockeyn med kan göra skillnad för andra personer med psykisk ohälsa där mörkertalet lär vara enormt speciellt inom idrotten där du förvänatas prestera oavsett vad och om du inte gör det riskerar du att tappa din plats.
Även om Anton spelat 318 SHL-matcher och vunnit SM-guld har han aldrig varit en bättre förebild för andra med den mänskliga men likväl skakande historia han berättade.
Jag minns själv hur det var.
Man vill inte berätta eftersom man inte vill att folk ska tycka synd om en och är rädd att uppfattas som gnällig.
Nu vet jag att det är precis tvärtom och därför är jag glad att Anton Grundel fått så enormt mycket kärlek och respekt de senaste dagarna.

Foto: Fredrik Karlsson / BILDBYRÅN /

Veckans Diss

Överklaga mig hit och överklaga mig dit.
Linköping och Almtuna följde under veckan i Leksands och Malmös fotspår genom att överklaga de straff som Disciplinnämnden delat ut till Anton Karlsson respektive Lucas Sandström.
Två desperata handlingar från två desperata lag i behov av poäng.
I samband med Sweden Hockey Games i början av februari hade SHL möte med klubbdirektörer respektive sportchefer från samtliga lag. Man diskuterade bland annat domarbedömningar och Disciplinnämndens jobb. Nämndens ordförande Alexander Ramsey var på plats och för att berätta hur man jobbar och som jag förstod det fanns det tid och plats för att framföra kritik.
Tror ni man gjorde det?
Om nu missnöjet är så stort mot Disciplinnämnden att man behöver överklaga varför i hela världen ställde man sig inte upp och satte ned foten?
Nu överklagar man till en instans (Riksidrottsnämnden) som mer eller mindre saknar det som Disciplinnämnden får kritik för nämligen erfarenhet från hockeyn.
Då ska man veta att Disciplinnämnden säkerligen har 1000 gånger mer erfarenhet än vad Riksidrottsnämnden har. Anton Karlssons avstängning för mig osökt in på sattyget ”boxa bort”.
I samband med anmälan till Disciplinnämden förra veckan får spelaren alltid uppge sin syn på situationen. Anton Karlsson uppgav följande:
”Min avsikt är att boxa ut DIF-spelaren vid tekningen. Han ska ta sig till pucken och jag har för avsikt att stoppa honom att göra det. Jag gör det genom att använda min kropp. Han kommer mot mig och som jag upplever det har han klubban högt och min instinkt blir då att skydda mig. Därav höjer jag min klubba.”
Tänk om svensk hockey stävjat boxa bort med klubban då hade situationer likt denna aldrig skett.
Det är ett sidospår och något man måste ta tag i efter säsongen.
Vad gäller Linköping bör man nog istället fokusera på att strikta upp sitt försvarsspel och sin taktik mer än att spilla energi på att överklaga.

Tack för att ni tog er tid

Sanny