Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ta varandra i hand och tacka

Luleå mot Skellefteå, en av seriens hetaste matcher. Då väljer Skellefteå att helt peta sin tilltänkta stjärna. Det är ohållbart på sikt.

Jag var på plats i Luleå senaste lagen möttes i Coop Arena när Skellefteå vann tämligen enkelt med 5-3.
Redan då såg jag en rätt blek Juhamatti Aaltonen men känslan var ändå att han skulle kunna växa in i Skellefteås sätt att spela och bli en tillgång på sikt.
Det var också uppenbart att man från ledarhåll verkligen försökte lyfta fram det positiva i hans spel och tveklöst var han den i Skellefteå som fick mest positiv feedback om det så handlade om att ligga i skottlinjen eller backchecka för någon offensiv kraft var han då inte.
Nu har månaderna gått och faktum är att inget har blivit bättre. Tvärtom.
Han blixtrar inte till, har ett fortsatt tvivelaktigt kroppsspråk och inlevelse är något jag inte sett honom ha på länge.
Tidigare år har man på något sätt kunna köpa det eftersom han plötsligt exploderat och gjort de mest oväntade sakerna i det offensiva spelet och avgjort matcher.
Den tiden är förbi vilket också Skellefteå verkar kommit till insikt med.

Tommy Samuelsson hade tydliga direktiv till Norran efter dagens värmning:
– Aaltonen vilar ikväll, Albin Eriksson är tillbaka. Vi åker med sju backar, vilket innebär att Adam Wilsby är med för första gången.

Med andra ord anser man sig ha 13 forwards före Juhamatti Aaltonen ikväll och då ska man ha i åtanke att Jesper Jensen är spelklar först på lördag vilket betyder att Aaltonen hamnar ännu längre ner i hierarkien.
Det är såklart ohållbart.
Visst kan det säkerligen vara så att man vill ”skicka en signal” till Aaltonen men ska vi vara helt ärliga.
Den signalen har skickats för länge sedan.

Nu ska man veta att Aaltonen sitter på ett kontrakt även för kommande säsong och att någon skulle ta över det känns som en ren utopi. Visserligen tjänar han knappast vad han en gång gjort men likväl lever han inte upp till förväntningarna att leverera i SHL.
Jag förstår att det är en besvikelse i Skellefteå över situationen speciellt när det var Aaltonen själv som verkligen ville till Skellefteå.
Men det går inte att blunda längre.
Det här är ohållbart och knappast bra för någon och över tid kan det såklart störa gruppdynamiken när en så etablerad spelare hålls utanför laget.
Därför är det nog lika bra att ta varandra i hand och tacka för den här tiden.
Det tjänar alla på.

Matchen då?
Jag förväntar mig som alltid bra drag och mycket känslor.
Det känns det som om Skellefteå har ett visst psykologiskt övertag.
Senast Luleå vann hemma mot Skellefteå var den 14e januari 2016.
Om Luleå kommer upp i samma nivå som mot Färjestad under framförallt de två första perioderna har jag svårt att se något lag kunna hota dem i en serie i bäst av sju. Faktiskt.

Senast lagen mötte i Coop Arena var den 27e september och från mina minnesanteckningar går det att läsa:
Skellefteå blir att räkna med. Om man nu inte redan visste det. Man har en mycket mer strukturerad defensiv och stängde gång efter annan ned passningsvägar och all form av tempo för Luleå i mittzon utan att man för den delen blev ett passivt lag.
Och:
”Luleås brist på offensiv spets är märkbar. Avsaknaden av toppspelare som Niklas Olausson, Patrick Cehlin och Isac Lundeström är för stor för att kunna hota topplagen.”
Och:
”Juhamatti Aaltonen gjorde ingen storstilad insats men nog kommer han komma mer och mer och jag tror fortfarande att det bor en matchvinnare i den finska artisten.”

Ibland är det bra att belysa sina misstag.
Luleå är ett stabilt topplag, Skellefteå en av säsongens besvikelser så här långt och nej Juhamatti Aaltonen kommer aldrig bli en matchvinnare i Skellefteås tröja.

Skellefteå har haft ett stort tålamod med Juhamatti Aaltonen men frågan är om man bör ha så mycket mer.Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny