Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sumpade en chans att skriva historia

Juniorkronorna svarade för sin sämsta insats i turneringen i vad men rent kollektivt kan kalla för en härdsmälta.
När det gällde som mest presterade man som sämst och vad jag inför turneringen såg som godkänt (kvartsfinal) känns nu som ett gigantiskt misslyckande.

Junior-VM är charmigt, det är ofta en rolig hockey som inte alltid är så strukturerat. Det sker saker hela tiden och tempot är högt och känslorna är utanpå. 
Juniorer som tidigare sågs som oförstörda är i mångt och mycket slipade personligheter som redan stått i rampljuset, vana att spela inför fullsatta arenor och lever under press.
Även om den här matchen säkert ”var den största matchen i spelarnas karriär” går det inte att blunda för Sveriges usla insats.
Av den anledningen ska de också bedömas därefter.

Jag saknade egentligen allt det jag sett av laget under turneringen. Farten, energin, intiativförmågan och framförallt självförtroendet var som bortblåst.
Schweiz fick matchen precis dit man ville när Sveriges spel var slarvigt och pucktappen många. Det som tidigare sett så bra ut med backar som fyllde på i anfallen uteblev eftersom allt slarv i spelet med puck skapade en osäkerhet som gjorde dem passiva.
Det är självfallet så att den mentala aspekten spelar in här som jag var inne på inför matchen.

Men jag undrar hur man egentligen hade förberett sig och när en underpresterande Isac Lundeström efter matchen sa att man saknade ödmjukhet och kanske underskattade schweizarna.
Var det så, i en kvartsfinal?
Visst, det kan varit något som Lundeström slängde ur sig men nog är det anmärkningsvärt och i så fall under all som av kritik.
Vad som också är värt att nämnas är ändå coachningen från Tomas Montén.
Med tekning i anfallszon med ca 1.30 kvar tog Montén en timeout. Att då sätta in ovan nämnda Lundeström och Fabian Zetterlund var aningen märkligt.
Duon har inte skapat i den utsträckningen man önskat och i Zetterlunds fall var inte uppladdningen optimal med en knäskada som höll honom borta i sex veckor och Lundeström som nog tyngts av förväntningarna efter att ha spelat 15 NHL matcher.
Men med vetskapen att duon haft svårt att skapa chanser var coachningen förvånade och rätt talande.
På frågan varför Montén valde att spela duon med Rickard Hugg och Emil Bemström framför Rasmus Sandin och Adam Boqvist svarade han att man hade två uppställningar man körde på.
Jag vet. Jag har aldrig coachat men är det inte vad just coachning handlar om?
Att spela de bästa och hetaste spelarna i avgörande situationer.
Det gjorde man inte i mot Schweiz och det tycker jag var svagt precis som Sveriges spel.

Jag känner att Sverige inte förlorade för att Schweiz var så otroligt bra utan för att man själva spelade för dåligt.
Det är något som spelarna kommer att gräma sig för väldigt, väldigt länge.
Juniorkronorna sumpade en chans att skriva historia.
I sina bästa stunder har man spelat som ett guldlag och det är väl det som är det som gör förlusten så jobbig och förbannat onödig.

Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny