Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det här förändrar allt

En match kan säga precis hur mycket eller lite som man själv behagar.
Den här segern över Finland gav en fingervisning och inger respekt.
Det här förändrar allt. 

Det var ett svenskt lag som jag och många med mig ansåg på pappret vara sämre än tidigare år och därför var nyfikenheten större precis som osäkerheten var.
Efter den första perioden ställde sig min tidigare kollega på Expressen (numera Hockeynews.se) Henrik Sjöberg bredvid mig på pressläktaren frågan om man kunde blanda om lagen. Så stor var skillnaden. Faktiskt.
Juniorkronorna hade farten, spelglädjen och självförtroendet och gång efter annan rullade man upp det finska försvaret som såg ut att vara förvånade över den hockey som Sverige visade upp.
I försvarsspelet låg de svenska spelarna rätt, täckte av passningsvägar och skott, i hemgångarna gav forwards understöd till backarna som vågade vara aggressiva.
Visst. Finland var riktigt bra i andra perioden och skapade fler klara målchanser än Sverige men med Samuel Erssons förtroendeingivande spel kändes det i grunden lugnt.
Jag har svårt att se att man kommer att välja bort Ersson även när Olle Eriksson Ek är tillgänglig för spel efter sin avstängning. Det spel som Ersson visade upp (ni såg räddningen på Eeli Tolvanens skott i den tredje perioden) och hur trygg han var trots reduceringen med 3.34 kvar av matchen. Forceringen av Finland var vass, riktigt vass men där lyckades man stå emot och Erssons förmåga att se puckarna trots finska spelare framför sig var avgörande för seger.

Sett över hela matchen gillade jag delaktigheten, modet, farten och framförallt backarna.
Tänkt att Brynäs inte kunde garantera Adam Boqvist istid. Jag menar. Hur bra är han inte?
Fullständigt briljant i spelet med puck, trygg i defensiven eftersom han via sin spelförståelse sällan hamnar ur position och bonus nog att sprida trygghet till hela laget.
Adam Ginning var precis så dominant i det defensiva som jag hoppades på medan Filip Westerlund gav ett vassare intryck än det som Frölunda lyckats locka fram.
Bäst av alla var kaptenen Erik Brännström. Förutom de två direkt matchavgörande målen visade Brännström att han har en enorm verktygslåda och hanterar alla delar av spelet som när han täckte skott med bara sekunder kvar av matchen.
Det här var en vinst som gav självförtroende och framförallt var det en signal till de andra nationerna och även de som tvivlat att det här laget är att räkna med

Som idrottare är du inprogrammerad att oavsett vinst eller förlust säga att det bara var en match men att den inte betyder något mer än själva poängen.
Jag vet. En match.
Men det var bra mycket mer än så.

Erik Brännströmgjorde precis som hela laget en helgjuten insats.
Photo: Joel Marklund / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny