Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Något av ett drömläge

Till slut gjorde Leksand det som många efterfrågat när man valde att låta Leif Carlsson lämna sin roll som huvudtränare. Den som påstår att masarna inte haft något tålamod eller inte ser till långsiktigheten har ingen koll.

Redan i somras var det länge osäkert huruvida Leif Carlsson skulle vara kvar som huvudtränare.
Den sportsliga prestationen, faktiskt, vägde över och mitt i denna kris ska man inte glömma att Carlsson i fjol tog över ett lag som låg i botten av tabellen som han ändå ledde hela vägen till kvalspel mot Mora.
Men efter nio raka förluster och väldigt lite att bygga på och hitta energi kring var beslutet väntat.
Att Roger Melin tar över är kanske oväntat men samtidigt helt naturligt.
Jag tror att Melins lugna, trygga och avslappnade framtoning kommer göra succé med ett underpresterande lag med potential. Jag skulle till och med påstå att Melins läge är något av ett drömläge efter misslyckandet i Brynäs och också personlig revansch som ordentlig morot.
Att Leksand har potential och material att ligga högre upp i tabellen tvivlar jag inte en sekund på.

Någon är säkerligen kritisk att detta inte är en långsiktig lösning.
Ursäkta mig. Men den lösning hittar man inte den här tiden på året och samtidigt handlar det om att stoppa ett fritt fall.
Melin är, om man ska hårddra det, en mer långsiktig lösning än vad Leif Carlsson var.

Vad väntar då Roger Melin och vilka olika personligheter som ter sig än mer tydlig vid motgångar måste han ta hänsyn till och hjälpa?

– Den ansvarsfulla

Tar stort ansvar både på och utanför isen något som kan hämma hans egen prestation. I stället för att ta enkla beslut på isen så spelar de ofta för svårt och är överambitiösa. Tränar extra, är noggrann i sin förberedelse och är väldigt lojal vilket gör honom uppskattad och förtroendeingivande.

– Den naturliga ledaren

Fokuserar på kortsiktiga mål och framsteg i tuffa perioder och stärker på så sätt initiativ och handlingskraften i gruppen. Genom att varje dag, steg för steg, hantera och lösa de möjligheter, uppgifter och prövningar som dyker upp är det en person som alla ser upp till.
Är ofta den som står upp och svarar på tuffa frågor i media.

– Medgångsspelaren

Tar stor plats och ansvar när laget spelar som bäst och han själv står i rampljuset. Försöker ta tag i spelet och visa upp en positiv attityd, har svårt att vara trovärdig då hans besvikelse över sin egen prestation är större än lagets förluster.
Är oftast glad, positiv och ser möjligheter de gånger han själv gjort poäng.

– Den obrydde

Kan uppfattas som disträ och ibland lite flummig. Svävar aldrig i väg vid framgångar och är ofta väldigt ödmjuk. Har en förmåga att kunna stänga ute negativ energi och inte påverkas av skriverier eller jobbiga förluster.
Är den spelaren som presterar bäst när laget har det som allra tuffast.

– Den osäkre

De här personerna är de de mest svårhanteliga vid motgångar. Om han själv presterar dåligt och i värsta fall fått kritik eller blivit bänkad söker han upp andra i samma ställe. Det kan skapa en problem internt i gruppen.

Jag kan inte svara på vem som vem av de olika personligheterna i Leksand här och nu.
Jag vet dock att det är en behövlig nystart för hela gruppen och som spelare har jag aldrig någonsin varit med om att man känt sig nöjd i samband med att en tränare fått gå. Istället skäms man vilket på kort sikt kan fungera som en sammansvetsande faktor för hela gruppen.
Det är ofta den reaktionen som gör att lag omedelbart efter en förändring likt denna får en posotiv effekt.

Efter att ha sett Leksands senaste matcher så kan jag konsterna att det inte varit någon problem med viljan hos spelarna. De har heller inte, som någon säker påstår, skyllt på någon annan än sig själva. Jag har varken läst eller hört en enda intervju av en spelare som ”tycker synd” om sig själv som förresten är det löjligaste uttrycket någonsin.
Det skrevs också i samband med att Niklas Czernecki fick sparken när jag spelade i Färjestad 2012. Då hängdes dåvarande lagkaptenen Rikard Wallin ut vilket var både respektlöst och okunnigt.
Gällande Leksandsspelarna anser jag att de försökt och jobbat hårt men inte haft någon tryggheten men gnällt? Knappast.
Just tryggheten och självförtroende är någon som Roger Melin nu ska få in i laget.
Det tror jag han kommer lyckas med.
Photo: Simon HastegŒråd / BILDBYRŁN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny