Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kom hem- Vi börjar om igen

I fjol gjorde Carl Persson sin första säsong i SHL och efter en trög inledning hittade Persson rätt och var riktigt bra i Karlskrona framförallt de sista tio matcherna.
När Karlskrona degraderas var Persson en jagad man och skrev sedan ett tvåårskontrakt med Malmö.
Framgången under avslutningen med Karlskrona gav eko och ledde hela vägen till ett kontrakt med Nashville vilket i sig var aningen förvånande även om jag inte på något sätt betvivlar Perssons kapacitet som en bra SHL-spelare.

Foto: Magnus Lejhall / BILDBYRÅN /

Svensk hockey brandskattas årligen på spelare och ingen kan någonsin tro, oavsett ekonomiska möjligheter, att man har möjlighet att konkurrera med spelarnas dröm att få spela i NHL.
Att Rasmus Dahlin, Victor Olofsson, Lawrance Pilut och Elias Pettersson för att nämna några lämnar svensk hockey är givet eftersom dem är ”klara” med SHL och redo för NHL.
Andra spelare, typ som just Carl Persson, kanske skulle må bra av ytterligare någon säsong hemma även om man såklart aldrig har ett facit vad som är bäst för den enskilda spelaren.
Carl Persson tillhör Nashvilles organisation och ser jag på deras talangbank och det lag man sitter på i  farmarlaget Milwaukee Admirals är det lätt att förstå varför Persson hamnat utanför och just nu huserar i ECHL.
Jag har själv spelat i den mindre glamorösa ligan och kan säga att jag inte direkt var väldigt prioriterad av Colorado Avalanche även om ord som tålamod och ”vi tror på dig” var rätt frekventa. Skillnaden mellan mig och Persson var att han redan spelat och gjort det bra i SHL medan jag kom direkt från Huddinge i division ett (nuvarande Hockeyallsvenskan). Det man kan säga är att en spelare som Persson, god för över 30 poäng i SHL, självfallet inte ska spela i en så pass dålig liga som ECHL.

Hittills i år har 59 (!) svenska spelare spelat i AHL och det är ju såklart på tok för många.
I den bästa av världar skulle man önska att fler vågade, likt Lawarnace Pilut och Victor Olofsson i fjol, ha ett större tålamod.
Samtidigt har jag själv varit i den situationen och har full förståelse att det kan vara svårt att tacka nej till locktonerna.

Minns ni Niklas Hansson förresten?
Hansson spelade i Rögle och HV innan han valde att flytta över till Dallas organisation för ett par år sedan.
Hansson skulle vara en drömförstärkning för Rögle tex.
Och döma av poänggörandet har Hansson inte den offensiva roll och kanske till och med den utbildning han kan erbjudas hemma i Sverige.
Hansson är ett exempel och det finns såklart massa flera av de 59 som säkerligen skulle mått bra av någon ytterligare säsong i Sverige på samma sätt som jag borde ha tänkt 1999.
Dock.
Facit får man aldrig vad som är bäst men att 59 svenska spelare ”harvar” i AHL är på tok för många.
Till er har jag en hälsning.

https://www.youtube.com/watch?v=AmZdhIVLvBA

Tack för att ni tog er tid

Sanny