Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hiss och diss från veckan

En supertalang att känna stolthet över och hockeyns största huvudvärk är två ämnen som jag hissar och dissar från veckan.

Veckans hiss

Supertalangen Elias Pettersson är med sju poäng på de inledande fyra matchernaden svenska rookie som gjort flest poäng genom tiderna under det tidsspannet innan nattens match mot Florida. Imponerande.
Jag var i Växjö i torsdags för att kommentera matchen mellan Växjö och Malmö och jag slogs av vilken enorm stolthet de känner över att få varit en del av Petterssons utveckling under ett år.
Alla pratade om Elias, berättade sin historia, visade bilder från fjolåret där en enskild spelare var något att stoltsera med för en framgångsrik klubb som dock inte fostrat några storspelare under sin korta existens.
Jag glädjer mig enormt mycket över hans framgång och kan villigt erkänna att det pirrar lite extra att kolla matchfakta de morgnar jag vet att Petterssons Vancouver spelat.
Nivån är som bekant skyhög och när jag under förra helgen var i Göteborg och jobbade i samband med NHL matchen mellan Edmonton och New Jersey var de mest initierade NHL-människorna redan mäkta imponerade och ord som att han har potential att bli den bästa svenska forwarden genom tiderna flög förbi.
Vi sansar oss en aning men tillåter oss ändå att känna stolthet.
Elias is the real deal.
Om ni mot förmodan missat Elias föräldrars reaktion efter hans imponerande start rekommenderar jag att ni tar fyra minuter av er tid och ser följande.
Varning för gåshud.

Veckans diss

Det är bara fortsätta att tjata. Vi får inte ge oss för om 20 år kommer alla undra varför vi inget gjorde om vi inte fortsätter att belysa problemet.
I fredags gick Luleå ut med att Patrick Cehlin tvingas vila fram till jul samtidigt som Djurgårdens, en av SHL’s bästa, Andreas Engqvist status är osäker precis som den är för Brynäs Jonathan Granström, Karlskronas Emil Larsson och Färjestads Anton Grundel.
Fem spelare från SHL som går en oviss framtid till mötes på grund av sviterna efter hjärnskakningar och detta är såklart bara toppen av ett isberg.
Jag pratade så sent som i fredags med en 18-årig talang som fått rådet att sluta efter upprepade hjärnskakningar. Det är på tiden att man lyfter frågan i ett större perspektiv och faktiskt tar hjälp av specialister i ämnet mer än ortopeder och andra lagläkare.
Hur lägger man upp planerna för rehabilitering och får spelarna det stöd man behöver?
Följer hockeyn vetenskapen och hjärnspecialisternas råd?
Nu pratar jag inte nödvändigtvis om SHL utan i lägre divisioner och åldrar där kunskapen och resurserna inte är lika stora.
När jag såg intervjun med Patrick CehlinLuleås hemsida började jag faktiskt gråta även om jag inte känner Cehlin personligen och det var ju inte så att han sa att han skulle lägga av eller berättade om sina mörkaste stunder.
Jag kan inte sätta fingret på vad det var men igenkännelse faktorn var stor och kan ha påmint mig om mina känslor för ca sex år sedan.
Jag glädjer mig dock att många klubbar faktiskt prioriterar människan framför resultat och spelade matcher vilket Luleås agerande med Patrick Cehlin är ett bevis på.

Tack för att ni tog er tid

Sanny