Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En snittlön på 50 000 kr i månaden

Det var en dominans av sällan skådat slag som Växjö stod för när man i överlägsen stil säkrade klubbens andra SM guld.
Och i ärligehetens namn.
Var det ens roligt?

Ingen skugga ska falla över Växjö som var överlägsna alla andra och såklart bjöd på en underhållande hockey med individuell skicklighet av högsta snitt.
Men spännande? Knappast.

Växjö kommer vara bra även i år men inte överlägsna som i fjol. 
Än så länge det vill säga.
Numera vet vi att sportchefen Henrik Evertsson har fingertoppskänslan att pricka rätt i sina värvningar under säsongen.

Placering: 1

Analys:
Från fjolårets lag har man fått se sina tre bästa poänggörare Andrew Calof, Robert Rosén och supertalangen Elias Pettersson lämna. Trion stod för 137 poäng och det är såklart inte något man ersätter i en handvändning. Lägg därtill att även Eric Martinsson, Andy Miele och Dennis Rasmusen lämnat.
Samtidigt har jag svårt att se att detta Växjölag inte är i toppen när serien väl summeras.
Stabiliteten från i fjol är densamma med seriens bästa målvaktspar där Viktor x 2, Fasth och Andrén, kommer slita sida vid sida om att förtjäna speltid. Backsidan är mer eller mindre intakt där ovan nämnda Martinsson ersatts av grovt underskattade Niclas Burström samt att man förfogar över ett gäng forwards redo att ta större utrymme nu när det inte är lika trångt om platserna i de två första kedjorna.

Målvakter:
I samma veva som Viktor Fasth skadade sig i semifinalen klev Viktor Andrén in och stod för ett sanslöst genombrott.
I de lite drygt fyra och en halv matcherna Andrén spelade i slutspelet släppte han endast in ett mål och när väl Fasth hade återhämtat sig från sin hjärnskakning fanns det ingen anledning att byta.
Jag håller fortfarande Fasth som seriens bästa målvakt men en sak är säker. Han ska spela på en ruggigt hög nivå för att hålla Andrén bakom sig.
Målvaktsmatchen i Växjö ska bli intressant att följa.
Jag ser inga problem att ha två så bra målvakter utan mer att det faktiskt kan sporra bägge till att prestera ännu bättre.

Backar:
Växjö har förmånen att sitta på seriens bästa backsida. Faktiskt.
Kanske inte de största namnen men många spelare som är väldigt underskattade men likväl toppbackar i serien.
Skulle man bryta ned Växjös 52 grundseriematcher i fjol och de 13 efterföljande slutspelsmatcherna tror jag man knappt skulle finna ett enda misstag från Arvid Lundberg. Den Skellefteåfostrade Lundberg har tagit enorma kliv i Växjö och jag rankar honom som en av seriens bästa defensiva backar.
Linus Högberg hade en fin utvecklingskurva fjol och precis som Lundberg är det en spelare som gör jobbet i det tysta.
Joel Perssons genombrott i fjol tog honom hela vägen till NHL och den här säsongen får Växjö låna honom från Edmonton. Kan inte minnas sist jag såg en sådan lyckad värvning i SHL.
Persson hade aldrig fått det genombrottet om det inte vore för att han tidigt flankerats av trygge och stabile Daniel Rahimi, seriens i särklass mest fruktade back.
Rahimi har fått det ultimata erkännandet i SHL och behöver i grunden inte längre tackla någon utan kan helt fokusera på andra delar i sitt spel. När tillfälle dyker upp smäller han såklart på motståndarna men han jagar inte längre tacklingar och har därför blivit tryggare i spelet över hela banan. Motståndarna är alltid medvetna om Rahimis närvaro och förändrar ibland åkvägar för att undvika honom.
I Niclas Burström förfogar man över en av seriens bästa backar som aldrig gör en dålig match och kommer att hålla en hög nivå genom hela serien.
Oliver Bohm gör ett bra jobb som en defensiv stark back och har utvecklat spelet med puck och förhoppningen lär vara att Peter Andersson fortsätter att ta kliv.
Ska bli spännande och se succébacken Karl Johansson från Oskarshamn som gjorde 30 poäng i Hockeyallsvenskan i fjol. Kan han producera även i SHL?
En sak vi kan känna oss säkra på, Johansson kommer ges chansen. Är det något Växjö kanske inte riktigt fått cred för är det förmågan att faktiskt ge spelare chansen.
Bortsett från Daniel Rahimi och Niclas Burström är det här en väldigt, väldigt billig backsida. Tar man bort ovan nämnda duo tippar jag på att resterande sex har en snittlön på under 50 000 i månaden.
Då ska man ha i åtanke att snittlönen i SHL ligger på lite drygt det dubbla.

Forwards:
Inte alls den stjärnglans som man hade i fjol men likväl en intressant uppsättning forwards.
Dömma av försäsongen kan man ha gjort ett stort fynd i Austin Ortega. Nu avvaktar jag min bedömning tills jag sett hur han klarar av omställningen till SHL. Det är ändå en skillnad mot försäsongen och CHL’s gruppspelsmatcher. Tanken lär vara att Ortega ska fylla den lucka som Andrew Calof efterlämnat medan Roman Horak, med rutin från två raka VM, ska ta rollen som förstacenter.
Jag hör mycket positivt om Horaks attityd och inställning något som annars är ett stort frågetecken när man värvar en tjeckisk spelare.
Det verkade inledningsvis inte som om Växjö skulle lyckas behålla Brendan Shinnimin som kom in under säsongen i fjol och gjorde ett skarpt avtryck både som poänggörare men också som en grovjobbare och retsticka. Lyckligtvis för alla Lakersfans nådde man fram till en lösning.
En spelare som borde kunna få en större roll är Linus Fröberg som svarade för en riktigt bra säsong i fjol och tagit stora steg sedan han värvades från Karlskoga. Från sin roll i tredjekedjan stod Fröberg i fjol för fina 26 poäng och hamnade fullt förståligt ofta i skuggan av Växjös många offensivt skickliga spelare.
En sak kan jag säga. Ingen tredjecenter i SHL var bättre än Fröberg i fjol.
Janne Pesonen och Toumas Kiiskinen är säkra kort som kommer att leverera på en hög nivå. Pesonen hade en tuff säsong i fjol med en skada som höll honom borta ett längre period. Väl i slutspelet var konkurrensen tuff och Pesonens roll matchade inte riktigt den nivå han faktiskt besitter. Likväl tog Pesonen den rollen han fick och gjorde det med bravur och visade att han också är en lagspelare av rang. I år kommer rollen bli större och poängen fler.
Erik Josefsson och Liam Reddox står för ryggraden och är ovärdeliga i sina roller att stänga ned motståndarnas bästa spelare.
I Dominik Bokk har man en spelare som kan få ett stort genombrott och verkligen göra avtryck med sin tekniska briljans.
Kan Pontus Holmberg från Västerås vara nästa fynd som sportchefsduon Henrik Evertsson och Patrik Hall gjort?
Forwardsuppsättningen är bra men inte seriens bästa. Ännu.
Vi känner vi det här laget till att Evertsson tidigare varit lyckosam med sina värvningar under säsongen.

Coach:
Jag tror de flesta är överens om att Sam Hallam är seriens bästa matchcoach.
Han var först att bemästra Skellefteås uppspel och fart 2015 och har sedan dess skapat ett lag som alltid varit att räkna med.
Känns också som om Sam hittat nycklarna att få ut det bästa från sitt lag och sätta krav även när man som i fjol var överlägsna alla andra.

Stjärnan:

Foto: Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN /

Tiden är knappast på Viktor Fasths sida och vid 36 års ålder har han tuff konkurrens från Victor Andrén.
Jag tror det sporrar Fasth att vara ännu bättre.
I år kan han dessutom endast ha fokus på Växjö och inte på OS som var fallet i fjol.

Poängkung: Janne Pesonen 43 poäng

MVP:

Foto: Petter Arvidson / BILDBYRÅN / k

Växjö visste precis vad man saknade i samband med att man förlorade kvartsfinalen mot Malmö 2017. I Daniel Rahimi investerades den pusselbit som saknades i form av en tuff och rejäl backklippa. Inte sällan hamnar Rahimi i hetluften och vilken arena han än spelar i väcker han känslor.
Med sin närvaro ger han kreativa spelare mer utrymme och samtidigt blir man som lag tuffare när Rahimi är försvarsgeneral.

Bästa nyförvärv:
Jag tvivlar inte en sekund på att Niclas Burström kommer vara en av seriens bästa och mest pålitliga backar.
Alla sportchefer i SHL vill ha ”Nisse” i sitt lag och jag tror ändå att valet av Växjö var bra för honom personligen. Burström har varit med på Skellefteås resa men såg i ärlighetens namn inte lika vass ut den sista säsongen innan han drog till KHL som han gjort tidigare.
Rent mentalt tror jag utmaningen att gå till Växjö och dagligen behöva bevisa sina färdigheter kommer utveckla Burström ytterligare.

Det behövs:
Jag är tämligen övertygad om att det kommer landa minst en forward i Växjö innan den 15e februari.
Oavsett hur det går vilket vi om inte annat såg i fjol.

Doldisen:
Det här lär nog vara Linus Fröbergs sista säsong i Växjö för den här gången. Dels för att att det är en del av Växjös lönestruktur att ha billigare spelare längre ned i laget plus att jag inte tror Växjö kommer matcha andra fina erbjudanden som Fröberg kommer att få. Jag håller Fröberg högt och nog är han hela seriens mest underskattade spelare.

Profilen:
Det tog inte många matcher innan man insåg vilken typ av spelare Brendan Shinnimin var när han värvades in i oktober i fjol.
Vad som helst kan hända när Shinnimin är på isen. Han ger och tar smällar, får igång sitt lag, tar dumma utvisningar men framförallt väcker han känslor.
Shinnimin är en spelare jag skulle älska att ha i mitt lag.

Publik:
Vida Arena är en av de trevligaste arenorna att besöka i min roll som expert. Jag har haft förmånen att jobba där sent in på säsongen i viktiga slutspelsmatcher. Då är det ett jäkla drag där klacken skapar en härlig stämning.

* * * * * * * * * * * * * * * *

1- Växjö
2- Djurgården
3- Färjestad
4- Skellefteå
5- HV71
6- Luleå
– – – – – – – – – – – – – – – 

7- Frölunda
8- Rögle
9- Brynäs
10- Linköping
– – – – – – – – – – – – – – –

11- Örebro
12- Malmö
– – – – – – – – – – – – – – –

13- Mora
14- Timrå

* * * * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny