Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det krävs för att Färjestad ska vara en guldfavorit

Färjestad gjorde en imponerade riktningsförändring inför föregående säsong som lockade tillbaka publiken när man gick från en statiskt och rätt tråkig hockey till att stundtals vara seriens mest attraktiva lag att se på. För första gången på länge, verkade Färjestad också vara en miljö att utvecklas i. Det har underlättat rekryteringen av nya spelare och satsningen som i fjol präglades av nyfikenhet är utbytt mot förväntan och krav.
Med det här laget ska Färjestad vara ett topplag.

Placering: 3

Analys:
I fjol byggde man mycket av spelet på fart, puckkontroll och kreativitet. Till stunder spelade man seriens mest underhållande hockey och gjorde flest mål av samtliga lag innan man fick ett tungt uppvaknade under framförallt de tre första kvartsfinalerna mot slutspelsmaskinen Skellefteå.
Ser jag på laget i år finns ingen anledning att ha mindre förväntningar på underhållningsvärdet. Spelare för spelare sitter man på en offensiv kraft som få lag kan matcha, det är nog alla överens om.
Den största utmaningen i år handlar om att strikta upp defensiven som stundtals var svajig i fjol.
Gör man det kan detta vara ett guldlag.

Målvakter:
En åtgärd som man tidigt lär beslutat sig för att genomföra var att se över målvaktssidan. Varken Stefan Steen eller Lars Haugen utvecklades till en stabil förstamålvakt.
Istället har man valt att plocka in rutinerade Marcus Svensson som nu är tillbaka i SHL efter två år i KHL. Det är en rejäl uppgradering och av det jag sett och hört under försäsongen är Svensson i fint slag och en toppmålvakt i serien precis som han var under sin tid i Skellefteå.
Bakom Svensson har man plockat hem Adam Werner från Björklöven. Werner hade en fin utvecklingskurva i fjol och kan avlasta Svensson och säkerligen stå runt 20 matcher.

Backar:
Man fick behålla både Mikael Wikstrand och Jesse Virtanen vilket såklart var en jackpot. Wikstrand var den enda SHL backen som tog VM guld i våras men blandar och ger en aning i Färjestad. När Wikstrand vill vara bäst är han bäst men nöjer sig ofta med att ”bara” vara bra. Virtanen däremot gjorde succé i fjol och var lagets genomgående bästa back.
Ilari Melart har en del att bevisa i år även om han växte i slutet av säsongen i fjol.
Sebastian Erixon och Jens Westin är stabila SHL backar medan Theodor Lennström har möjlighet att fortsätta ta stora steg och flytta fram sina position.
Johan Ivarsson var stabil och fysiskt stark de matcher han spelade innan han bröt käken. Får han ihop spelet över tid? Skridskoåkningen, storleken och fysiken finns där.
Istället för långtidsskadade Anton Grundel har man valt att plocka in Robin Press som tidigare haft svårt att slå sig in i SHL. I form av lagets enda högerskytt på backsidan kan Press få istid i powerplay och där utnyttja sitt fina skott.

Forwards:
Till stora delar samma uppställning som i fjol bortsett från Dick Axelsson, Rasmus Asplund och Michael Lindqvist. Nu var det inga dussinspelare direkt men ersättarna är riktigt bra och har potential att utvecklas.
Jesper Olofsson har stått och stampat ett par år i Skellefteå och hamnat i skuggan av andra stjärnspelare, Daniel Vikstens sätt att spela hockey var inte direkt densamma som Niklas Sundblad ville spela i Örebro. Båda borde vara god för åtminstone 15 mål vardera.
Axel Ottosson gjorde 43 poäng i Hockeyallsvenskan med Björklöven och jagades av många SHL lag.
Tomi Sallinen är en bra SHL center medan Linus Johansson kommer att fortsätta utvecklas och bli en landslagsman.
Lägg därtill att man redan sitter på starka namn som Johan Ryno, Joakim Nygård och Martin Johansson.
Färjestad förfogar över en mycket stark forwardssida.

Coach:
Jag var inte helt övertygad om Johan Pennerborns storhet inför i fjol men det är bara konstatera att det slog väl ut.
Visst att kvartsfinalen mot en svartgul maskin i form av Skellefteå var ett tungt uppvaknande.
Sett över hela säsongen fick Pennerborn och hans ledarstab in mer spelglädje och spelare som vågade mer på isen. Det kan till stor del tillskrivas Pennerborns lite runda och mer moderna ledarskap.

Stjärnan:

Foto: Fredrik Karlsson / BILDBYRÅN /

Det har inte varit någon spikrak resa för Johan Ryno att ta sig till toppen. Kom fram som en supertalang 2005 när han då värvades till Frölunda. Det är först på senare år som han tagit klivet in och fått stjärnstatus.

Poängkung: Joakim Nygård 47 poäng

MVP:
Färjestads defensiv svajade i fjol och i ärlighetens namn var jobbet som målvakt säkerligen inte det enklaste.
Man måste dock få stabilitet och en trygg sista utpost.
I Marcus Svensson har man hittat den pusselbiten.
Hittar Svensson tillbaka till det spel han visade upp i Skellefteå under flera år kommer Färjestad vara en av favoriterna till guldet. Det är jag säker på!

Bästa nyförvärv:
Färjestad behövde hitta en toppmålvakt och i Marcus Svensson har man fått det.

Det behövs:
Man sitter på en enorm bredd vilket skadan på Tomi Sallinen visar när man kan sitta lugnt och inte behöva stressa fram något nyförvärv. Backsidan har några starka namn men det är väl i så fall här man kanske skulle behöva få in något namn om defensiven fortsätter vara lika frikostig som i fjol.

Doldisen:

Foto: Fredrik Karlsson / BILDBYRÅN /

Per Åslund (bilden) har spelat 536 matcher för Färjestad och kommer under säsongen att gå om Peter Nordström och Rikard Wallin och ta sig in på topp fem-listan över spelade matcher genom tiderna i Färjestad.
Enormt nyttig och kan spela i alla olika typer av roller och situationer.
Får sällan den cred han i grunden förtjänar. Tog stora steg i fjol och var en spelare som verkade trivas med den riktningsförändringen klubben tog.

Profilen:
Det tog väldigt långt tid för Ilari Melart att hitta sin roll och framförallt anpassa sig till Färjestads sätt att spela. Faktum är att fjolåret i stort var ett steg tillbaka mot vad han tidigare visat upp i Luleå.
Han avslutade dock säsongen bra och visade sin rätta (tuffa) sida i slutet av säsongen.
Färjestad behöver en defensiv general och Melart har alla verktyg att bli just det.

Publik:
I en tid när man ofta och gärna pratar om publikfiaskon och skriver spaltmetrar om sämsta publiksiffrorna någonsin lyckades Färjestad i fjol med bedriften att öka med 992 åskdåre i snitt per match.
Snittet under grundserien landade tillslut på 7233 vilket var den bästa noteringen sedan säsongen 06-07.
Då ska man veta att publiksiffrorna dessförinnan stadigt gått ned för en publik som tidigare benämndes som bortskämd efter år av framgång.
I Löfbergs Arena skapas en härlig stämning när det är runt 7000. En fullbelagd hall (8500) är en mäktig upplevelse med en underbar atomsfär.

* * * * * * * * * * * * * * * *

1-
2- Djurgården
3- Färjestad
4- Skellefteå
5- HV71
6- Luleå
– – – – – – – – – – – – – – – 

7- Frölunda
8- Rögle
9- Brynäs
10- Linköping
– – – – – – – – – – – – – – –

11- Örebro
12- Malmö
– – – – – – – – – – – – – – –

13- Mora
14- Timrå

* * * * * * * * * * * * * * * *

Tack för att ni tog er tid

Sanny