Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katten-på-råttan-råttan-på-repet…

Med en dryg månad kvar till seriestart är många av trupperna delvis spikade även om det för några lag varit en turbulent sommar till viss del på grund av den uppgörelse som är skriven mellan SHL och Hockeyallsvenskan.

Ni är säkert bekanta med det avtal som är skrivet mellan SHL och Hockeyallsvenskan som innebär att SHL lagen kan värva spelare med kontrakt fram den 19e juli.
Såklart inte optimalt sett till tidsramen.
SHL-lagen i sin tur anser att de får brödsmulor för alla de spelare som svensk hockey (oftast SHL klubbarna) skickar vidare till NHL.
Och sedan står Hockeyettan där med i stort sett obefintlig ersättning för alla spelare som skickas uppåt i systemet.
Med andra ord.
Ingen är nöjd.

När Karlskrona tappade Austin Farley till Luleå som man några månader tidigare värvat från Björklöven blev det oroligt i leden och AIK tappade Erik Norin till Brynäs innan allt nådde sin kulmen när Linköping värvade Dan Pettersson från Södertälje dagarna senare.
Karlskrona i sin tur vände blickarna mot den norska ligan och värvade Kyle Osterberg som satt på ett kontrakt med Sarpsborg och där var tänkt att ingå i en förstakedja.
Hur mycket fick då Sarpsborg av Karlskrona för att släppa sin spelare bara dagar innan man gick på is?
En miljon-, en halv-, 300 000- eller 200 000 kr?
Nix.
Summan var noll kronor.
Karlskrona (nej, det här är inget mot just Karlskrona) kunde locka Kyle Osterberg med en stor roll i Hockeyallsvenskan och enligt uppgifter ett samarbete med en SHL klubb som ville se Osterberg i Hockeyallsvenskan och svensk hockey.
Host, host. Den vill jag i så fall syna.
Nonsens såklart och endast ett sätt att locka över Osterberg.
När jag pratat runt med kollegor, agenter och hockeyfolk i Norge fanns det en form av upprördhet kring värvningen och tillvägagångssättet som ska ha skett inledningsvis helt utan Osterbergs agent eller klubben Sarpsborgs kännedom.

Alla sitter i samma sandlåda och kastar sand och gör det som passar en själv allra bäst. Patric Larsson, Karlskronas sportchef, gjorde det som var bäst för hans lag och det är på något sätt hans jobb och skyldighet.
Man lockade Osterberg som trots kontrakt med Sarpsborg då plötsligt ville lämna och ta chansen varpå hans norska lag inte ville ha en omotiverad spelare som inte ville vara där.
Nu står Sarpsborg där, på samma sätt som Södertälje och Karlskrona tidigare gjorde, utan sin tilltänkta stjärna men det är vi i svensk hockey rätt få som bryr sig om.
Men kom då inte och gnäll när man själv tappar spelare och faktiskt ingått ett avtal där man också kompenseras med ett utbildningsbidrag förutsatt att spelaren spelat och utbildat sig i klubben.

Hur ser det då ut i Norge?
Där sitter spelare ofta på individuella klausuler som ger dem rätt att flytta för en minimal och mer symbolisk peng precis på samma sätt som det tidigare var mellan Hockeyallsvenskan och SHL.
Jag tycker inte att det är en väg att gå för svensk hockey igen.

”Snälla katt, ät upp råttan. För råttan vill inte gnaga av repet och repet vill inte binda slaktarn och slaktarn vill inte slakta oxen och oxen vill inte dricka vattnet och vattnet vill inte släcka elden och elden vill inte bränna riset och riset vill inte slå pojken och pojken vill inte gå till skolan.”

Lite så är hockeyen uppbyggd.

Tack för att ni tog er tid

Sanny