Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Det pratas dessvärre om hockey

Mitt i den tropiska svenska sommaren pratas det hockey men det är dessvärre inte i positiva ordalag. Jag tror det är viktigt att blicka bakåt för att se vart man är på väg och hur det ser ut framåt är avgörande för svensk hockeys status och välmående. Det är jag tämligen övertygad om.

Anledningen är den debatt som blossat upp är det faktum att SHL klubbar (Luleå, Brynäs och Linköping) utnyttjat det avtal mellan SHL och Hockeyallsvenskan som säger att de kan värva spelare under gällande kontrakt fram till den 19e juli. Med andra ord sitter klubbchefer och supportrar på nålar med vetskapen att man fortsatt kan tappa sina bästa spelare.
Såklart i grunden ett på tok för sent datum som naturligtvis skulle vara (minst) en månad tidigare om det nu ska förekomma.
Men låt oss då för en sekund balansera upp detta och se varför det ens tillkommit.
Observera (nej kollega med supervassa pennan Marcus Leifby) jag pratar inte för SHL’s vägnar utan försöker bara råda klarhet och kanske ge en nyanserad bild samtidigt som det kan vara nyttigt att blicka tillbaka.

Innan nuvarande avtal skrevs kunde SHL klubbarna värva spelare från Hockeyallvenskan utan kontrakt helt gratis precis i enlighet med Bosmandomen som tillkom i mitten på 90-talet.
Detta var någonstans nådastöten för min hjärtans klubb Huddinge som tidigare försörjt sin verksamhet på att sälja dyrt till klubbar (mestadels Djurgården) i Elitserien.
När Bosmandomen trädde i kraft försvann den möjligheten och Huddinges dagar som en av Sveriges mest produktiva talangfabriker var dessvärre förbi och satsningens omfång och framgångar minskade rejält.

I enlighet med det nuvarande (kritiserade avtalet) får Hockeyallsvenska klubbarna ersättning för en spelare vars kontrakt har gått ut.
Kalla det i grunden goodwill även om jag anser att det är ett naturligt ansvarstagande som storebror bör ta.
Men inte på något sätt ett måste eller nåt man kan kräva.
För det var precis det som Bosmandomen gjorde med kontraktslösa spelare som kunde röra sig fritt på arbetsmarknaden och för alltid förändrade lagidrotten och fotbollen i synnerhet.

Nu har tex Södertälje och dess klubbdirektören Mats Pernhem kompenserats med 400 000 kr för Christopher Bengtsson som värvades av Rögle men inte får betalt för Dan Pettersson som man i sin tur värvade från Västervik och innan han ens hann köra några set knäböj hade han skrivit på ett kontrakt med Linköping i slutet av förra veckan.

Om vi vrider tillbaka klockan till 2014 för att om möjligt ge en nyanserad bild varför dagens avtal ser ut som det gör:
En spelare vars kontrakt då hade gått ut var fri att lämna för valfri SHL klubb utan ersättning (då ska man ha i åtanke att varje Hockeyallsvensk spelare lär drömma om att få chansen i SHL).
Med andra ord skulle per idag de bästa och mest attraktiva spelarna förmodligen endast skriva ettårs kontrakt för att inte sitta fastlåsta i händelse av en bra säsong som skapat intresse från SHL. De skulle dessutom varit noga med att skriva in en SHL klausul i sitt kontrakt för att kunna lämna även under gällande kontrakt.
Möjligtvis skulle de Hockeyallsvenska klubbarna gemensamt kunna komma överens om att ingen sådan klausul skulle skrivas men vi ser redan nu hur eniga man varit i frågan kring spelarlån.

När spelarna tidigare hade SHL- klausul i sitt kontrakt kunde utköpssumman variera vanligtvis från 25 000 kr till 200 000 kr. I vissa (väldigt sällsynta) fall kunde de överstiga 200 000 kr.
Jag satt tidigare i spelarfacket SICO’s styrelse och minns vi diskuterade dessa individuella klausuler och då ställde oss positiva till en förändring som skulle kunna gynna spelarna eftersom det var dem vi representerade och inte klubbarna.

En annan sak som jag sett diskuterats är ersättningen.
Det är mycket tydligt att summan om mellan 300 000 till 500 000 kr (beroende på ålder) till den Hockeyallsvenska klubben men nuvarande skrivelse är ett Utbildningsbidrag och inte en ren transfersumma.
Alltså kan det omöjligtvis i fallet med Dan Pettersson tillfalla Södertälje eller Austin Farley tillfalla Karlskrona som knappast utbildat någon av dem men såklart ska lagen mycket riktigt ersättas för kostnaderna man haft för spelaren sedan den första maj.
Man bör istället se över skrivelsen men att som klubbledare inte ha översikt och insyn kring det känns för mig tämligen oseriöst. Sen kan jag spontant känna att den SHL klubb som väntar så länge med att värva en spelare från Hockeyallsvenskan (när man inte ersätter en spelare som lämnat för NHL) kanske inte är så jäkla intresserade och i grunden handlar det mer om en nödlösning men det är en helt annan diskussion.

Jag säger inte att nuvarande system är klockrent, långt därifrån och jag kan förstå supportrarnas frustration och ångest vilket är något som absolut bör respekteras. Jag kan till och med tycka det är för jävligt att man kan tappa sina bästa spelare knappt två veckor innan man går på is.
Men att gå tillbaka till systemet som fanns tidigare skulle strypa svensk hockey och det är knappast något att sträva efter.
Men att nuvarande upplägg (framförallt kring datum) måste ses över tror jag alla nog alla är överens om. Jag är av åsikten att nuvarande avtal måste förändras vi kommande förhandling och min känsla är att Hockeyallsvenskan står mer enade än någonsin och kan mobilisera kraft för att få till ett bättre avtal. Något jag hoppas att även Hockeyettan kommer till stånd med som massproducerar spelare till Hockeyallsvenskan utan ersättning.

Ni som följt mig noga vet att jag länge vurmat för utbildningsbidragen i svensk hockey som på sikt kommer skapa en hållbar verksamt på alla plan.

Tack för att ni tog er tid

Sanny