Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Hjärta för klubben

Att klubbar betalar bra för de bästa tänkbara spelarna på marknaden har alltid varit detsamma oavsett tidsepok.
Jag har inget emot att spetsen stannar kvar i Sverige oavsett om det då ibland går ut över det som kallas ”hjärta för klubben”.

Samtidigt som Brynäs sportchef Stefan Bengtzén förkunnade att budgivningen på Aaron Palushaj spårade ur var Örebros dito Niklas Johansson inne på att amerikanen gillade Örebro koncept.
Nåja.
Aaron Palushaj gick dit han fick bäst pröjs även om summorna nog inte var så galna som många verkar tro.
Helt klart är dock, en spelare som slutar på en delad sjätteplats i poängligan ska tjäna bra pengar.
Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
För Brynäs del är det bara önska Palushaj lycka till utan minsta bitterhet.
För det är precis så marknaden fungerar på samma sätt som i fjol då samme Palushaj valde bort Djurgården.
Och ja. Klart han fick bättre betalt i just Brynäs då.
Men i jantelagens Sverige är det fult att tjäna pengar.
För fan.
Säg den som inte skulle byta jobb om årslönen skulle diffa på några hundratusen.
Grattis Aaron Palushaj.
Du spelade så bra den gångna säsongen så till den grad att någon var villig att betala dig en bra summa per månad.

Inte helt oväntat så nämns det nya SHL-avtalet med Cmore på vissa håll som anledningen till att Örebro kunde värva Aaron Palushaj.
Det är ofrånkomligt (ska skriva mer om det vid tillfälle)
Jag ser det dock som positivt att man lyckas behålla spetsen men att det är enormt viktigt att lönerna inte skenar för spelarna längre ner i hierarkien som varit fallet vid när tidigare TV-avtal kickat in.
Vad jag hör, när jag pratat runt, är klubbar och ligan väldigt återhållsamma med att kasta pengar omkring sig.
Det känns sunt.

2015 förvandlades Luleå till Real Luleå och han med smeknamnet ”Osten” lät måla omklädningsrumsväggarna i guld samtidigt som Toni Rajala, Jacob Micflikier, Anton Hedman och Bill Sweatt värvades in för dyra pengar. Visst stack det säkert i ögonen på en del men nog fasiken var man en frisk fläkt som satte färg på SHL med sin självklara kaxighet.
Jag väljer att hylla Örebro och sportchefen Niklas Johansson som snickrat ihop ett spännande lag (riktigt bra backuppsättning) och är tämligen säker på att man lärde sig en del efter den kaos man hamnade i med Pontus Gustafsson för dryga året sedan. Jag tror knappast någon tillåter att det händer igen och kontrollen och medvetenhet från folk i styrelsen lär vara bra mycket större nu.
Det finns potential och ett bra publikunderlag för att på sikt kunna bygga upp ett framgångsrikt lag som kan skapa känslor i Hockey-Sverige.
En sak är säker.
Hos de med sympatier för Brynäs lär man ha gjort det nu. Skapat känslor alltså.


Örebros sportchef Niklas Johansson är kanske en av de mest anonyma men värvningar under våren har varit bra och laget känns mer spännande än tidigare.
Foto: Johan Bernström / BILDBYRÅN
* * * * * * * * * * *

Brynäs får jaga vidare efter spets och jag tror inte man i grunden står och faller med Aaron Palushaj även om han såklart är en förstklassig spelare.
Kanske dags att på allvar sätta in charmoffensiven på Spencer Abbott nu?

 

Till sist: Jag läser om Brynäsforwarden Daniel Paille som inte tycks må bättre än det brutalt fula överfall han fick av Mannheims Thomas Larkin i början av november.
Varje gång jag tänker på den ödesdigra situationen blir jag så otroligt förbannad.
Överfallet är nog det värsta jag sett på en svensk rink någonsin och med vetskapen att Larkin endast stängdes av några CHL matcher men spelade som vanligt i den tyska ligan gör mig fortfarande fly förbannad.
Pinsamt, äckligt, idiotiskt.
Orden räcker fan inte till med tanke på att Daniel Paille aldrig lär spela hockey igen och förmodligen går igenom ett helvete på det personliga planet.

Tack för att ni tog er tid

Sanny