Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En av svensk hockeys största

Oavsett vilket yrkesbana du valt har du förmodligen stött på personer som gör mer eller mindre stora avtryck.
Det finns några som liksom etsar sig fast på minnet som man blir glad bara av att se. Oavsett om det var en dag, en vecka eller ett år sedan du såg personen sist.
En sådan är Anders Weiderstål eller han som i folkmun kallas för ”Pudding”.
Med 1000 landskamper är han för evigt en av svensk hockeys största.
Det är respekt.

När jag växte upp var ”Pudding” gatans största trots att den innehöll både bröderna Johansson, Lill Kenta och Micke.
Jag lärde känna ”Pudding” som liten grabb, dels för att jag var bra kompis med hans dotter, våra familjer var goda vänner samt att min pappa jobbade som materialare tillsammans med ”Pudding” i Huddinge Hockey under många år.

Mitt första minne av ”Pudding” var alla de gånger jag som sju, åttaåring gick över med min pappa och fick sitta i hans kök och lyssna på historier om alla världsstjärnor han stött på.
Höjdpunkten var, större än när du går till tandläkaren, när jag fick plocka ut en souvenir ur en stor tygpåse. Oftast var det pins med olika länder och lags emblem på.
Ibland, när han inte såg tog jag två av de vad jag vill minnas var tusentals.
Minns speciellt det Kanadensiska lönnlöv som jag prydde min keps och fick alla klassens hockeygrabbar att avundas mig.
Eller som den gången jag och min pappa fick gå in i Tre Kronors omklädningsrum inför VM 87 och fick självaste Anders Eldebrinks autograf eller när jag 1992 fick Börje Salmings vita klubba.

Senare i karriären när jag själv hade förmånen att spela i landslaget lärde jag således att känna ”Pudding” på ett helt annat sätt.
Dels fick jag se den proffsiga sidan likväl som glädjespridaren som fick alla att trivas och de nya mindre nervösa.
Under mina år var det serviceteamet med Tomas, Uffe, ”Spindeln”, Matte och ”Pudding” som var Tre Kronor och de man såg fram emot att träffa.
Alltid med ett leende på läpparna, en historia nära till hands men också pådrivare kring matcher.
Allt från skridskoslipning och hur hockeysakerna var upphänga till hur tejprullarna skulle stå i förhållande till varandras storleken var löjligt noggrant och satte en standard för hur man skulle agera och leva i Tre Kronor.

Under Bengt-Åke Gustafssons tid som förbundskapten fick ”Pudding” en större roll än ”bara” som materialare.
Han reste ofta med ”Bengan” och hade en nära relation med många spelare.
När jag spelade i Schweiz 2008-2009 hälsade duon på oss svenskar (mig, Christian Berglund och Niklas Nordgren) i Rappersvill.
Det var mer ”Pudding” som skötte snacket och var den drivande även om han såklart inte var den som sedan plockade ut laget.

Jag är osäker hur många fler VM och OS som Pudding kommer att göra.
Oavsett vad.
På sitt sätt kommer han för alltid vara en av svensk hockeys största och en person som på ett eller annat sätt betytt något för alla som någon gång representerat Tre Kronor.
Och hans 1000 landskamper, sju VM- och två OS-guld kommer såklart aldrig någon någonsin komma i närheten av.

Tack ”Pudding” för att du tagit din tid och fått alla oss som någon gång representerar Tre Kronor att känna oss välkomna. Det är jag och många med mig evigt tacksamma för och också alla oändligt många historier och skratt du bjudit på.

Anders ”Pudding” Weiderstål har gjort 1000 landskamper för Tre Kronor genom åren. Det är respektFoto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Sanny