Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Någon borde anmäla Växjö

Äntligen tog den här finalserien fart, underbart.
Ja, alla fall i två perioder.
Men som vanligt.
Växjö tuggar på likt den maskin man är och nu ska det mycket till…

Skellefteå tog sig an första perioden med en större kaxighet än vad jag sett i de två första matcherna. Visst, de var präglat av tre numerära överlägen där Skellefteå tydligare attackerade mål när Joakim Lindström valde att spela ned på Pär Lindholm istället för att ta skott för att där skapa lägen nära fenomenale Viktor Andrén.
Likväl. 0-0 efter 20 minuter och inte ett Skellefteåmål på sju perioder men en känsla att äntligen ha något att bygga vidare på och hålla jämna steg med Växjö.

Växjös inledde den andra perioden i powerplay men utan att få fart på spelet. Man satte dock in en rejäl tempohöjning i samband med att Skellefteå blev fulltaliga som också resulterade i ett Växjömål av Andrew Calof som efter en längre stunds överläggning dämdes bort för spel med hög-klubba.
Avbrottet var direkt nödvändigt för Skellefteå som efteråt lyckads skapa en rad med anfall, kanske den bästa tiominuters period man haft i hela finalserien. Faktiskt.
Matchen böljade fram och tillbaka och underhållningen var hög, den mest tillfredställande under hela finalserien så här långt.
Skellefteå klev upp högre i banan och kunde därför få mer tryck på Växjös backar som för första gången den här serien, tro det eller ej, hade några felpassningar. Det var också frukten av till det förlösande Skellefteåmål som Oscar Möller lyckades göra efter drygt 153 mållösa finalminuter.
Att det dessutom var Möllers förstakedja som gjorde målet var såklart också viktigt med tanke på hur betydelsefulla man är för laget.
Nu kunde man, för första gången spela på ledning och växa med det.
Eller?
Nja…
Det är ju trots allt Växjö man möter.
Skellefteå gör sin bästa period under hela finalserien men hamnar likväl i underläge med 2-1 efter två mål i avslutningen av perioden.
Det andra.
Wow. Robert ”jag gör vad jag vill där ute” Rosén frånvändning på Fredrik Lindgren och framspelning på en markerad Elias ”inget kan stoppa mig” Pettersson var av den högre skolan.
Så läckert, hockeygodis helt enkelt.

I den tredje perioden gjorde Växjö det som man gjort så många gånger och som man är så otroligt bra på.
Man stängde ned matchen och kvävande Skellefteås offensiv på ett lika mästerligt sätt som man nu har säkrat sitt andra SM-guld.
Någon borde försöka anmäla Växjö för sitt sätt att faktiskt försöka strypa sin motståndare och dess fart och kreativitet.
Efter Andrew Calofs 3-1 mål var matchen stängd, låst och igenbommad.

Och det är den känslan man haft med Växjö hela säsongen.
Man måste som motståndare göra 60 felfria minuter för att vinna.
Skellefteå gjorde nästan 38 minuter och i grunden en bra match med det räckte inte.

Till sist.
Daniel Rahimi är ovärderlig för Växjö men i slutet av den andra perioden var Jimmie Ericssons klubba, av bilderna att döma, mot Rahimis axel/visir som då tog sig åt ansiktet och ställde domarna genom att förstärka situationen.
Det är lika osportsligt oavsett om det handlar om Rahimi, Jimmie Ericsson eller vem som helst.
Ironiskt nog var det Jimmie själv som fick utvisning som tidigare i sin karriär erkände att han förstärkte för att göra vad som helst för att vinna.
Oavsett. En förstärkning är en förstärkning och det är absolut aldrig okej.

Matchens bästa:

♣ ♣ ♣ ♣ ♣- Viktor Andrén: Sattes på större prov idag än tidigare under finalserien. Tog stolpar och ribba till hjälp några gånger men var fullkomligt lysande.

♣ ♣ ♣ ♣ – Elias Pettersson: Der börjar bli tröttsamt. Men han är så bra. Tre nya poäng idag och totalt åtta under finalserien

♣ ♣ ♣- Oscar Möller: Gjorde sin bästa match och var förutom målet mer aktiv och involverad i det offensiva spelet.

♣ ♣- Linus Högberg: Får inga stora rubriker men är så otroligt lugn med pucken och alltid rätt placerad.

– Joni Ortio: Spelade lugnt och förtroendeingivande trots tre insläppta mål

Växjöfansen firar när laget är i full färd med att spela hem klubbens andra SM-guld.Foto: Jonas Ljungdahl / BILDBYRÅN /

Tack för att ni tog er tid

Sanny