Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Finns ingen bättre

Jag läser folk som är upprörda över Damkronornas förlust i kvartsfinalen mot Finland.
Jag ser folk som engagerar sig, har åsikter och riktar sin ilska mot förbundskaptenen Leif Boork. Människor som annars inte skulle brytt sig.
Läget för en storsatsning på svensk damhockey har aldrig varit bättre.

Ok. Jag ska börja med att erkänna.
Jag satt inte klistrad framför TV’n och kan därför inte ge en analys om eventuella taktiska missar och jag kan helt enkelt inte tillräckligt mycket om damhockey för att kunna bedöma om laget över huvudtaget matchades fel.
Det är jag ödmjuk nog att erkänna.
Å andra sidan har jag inte kunnat läsa det någon annanstans heller.

Det lättaste och vore att såga Leif Boork jämte fotknölarna vilket säkerligen skulle få många fina ryggdunkningar och gillamarkeringar på Twitter.
Och dessutom ett perfekt läge att ge tillbaka på Boork för de otaliga gånger han kritiserat mig genom åren.
Men nej. Jag tänker inte göra det.
Låt mig förklara varför.

Jag ska citera Lasse Falk, en av de absolut bästa men också tuffaste tränarna jag haft genom åren:
– Det finns inget bättre lag att ta över än ett lag som Leif Boork tränat. Det är alltid ordning och reda, en väldig disciplin och spelarna är bra tränade.

Med andra ord.
Svenska ishockeyförbundet och SOK visste exakt vad de fick när de skrev kontrakt med Leif Boork 2014.
De ville ha en förändring i kravställning på damhockeyspelare på landslagsnivå och då fanns ingen bättre lämpad än just Leif Boork. Dessutom har den äldre herren från Stockholm gett rubriker och byggt ett intresse och engagemang som ingen tidigare gjort.

Att Damkronorna förlorar mot Finland i en kvartsfinal är egentligen inte mycket att säga om. Det är i grunden förlusten mot Schweiz i gruppspelet som satte stopp för en ”lättare” kvartsfinal i form av Ryssland.
Jag läste någonstans något så obegåvat som att tjejerna inte gjorde sitt bästa i den matchen. Det är nog bland det dummaste jag läst på länge.

Frågan är nu hur man tar det här vidare för att i fortsättning vara ett land att räkna med.

Aftonbladets Mats Wennerholm sammanfattar sina tankar och trycker på en intressant detalj när han skriver om bland annat satsningen på damhockeyn:
– Nu är Kina på gång också med en mångmiljonsatsning på damhockeyn med målet att ta medalj i nästa vinter-OS i Peking 2022. Håll i hatten.

Och det är trots allt där vi tillslut landar.
De svenska tjejerna måste få mycket bättre förutsättningar att satsa på hockey.
Behålla de längre på elitnivå med möjligheten att faktiskt tjäna pengar på att spela hockey och inte behöva ha ett heltids jobb vid sidan om.
Jag vet att Luleå gått i bräschen och är ett föredöme kring sin damsatsning. Hoppas fler hänger på och att framförallt det Svenska ishockeyförbundet frigör kapital och sponsorer.
Ett förbund som dock inte direkt badar i pengar efter fiaskot med hockey VM i Globen 2012 och delvis 2013.

Oavsett vad man tycker om Leif Boork har han satt en helt annan kravställning vilket jag tror att damhockeyn kommer dra stor nytta av framöver. Med ett rundare ledarskap i form av Ylva Martinsen kan svensk hockey ta en position som Europas bästa med hjälp av de tjejer som var med och tog en sensationell silver medalj i U18 VM tidigare i år. Förutsatt att förbundet ger de möjligheterna såklart.

Det är ett bra läge att satsa nu. Det var länge sen folk engagerade sig så i damhockey.

Och till Ylva Martinsen som tar över Damkronorna. Läget kunde inte vara bättre och som sagt:
”Det finns inget bättre än att ta över ett lag som Leif Boork haft.”

Photo: Carl Sandin / BILDBYRÅN /
Photo: Carl Sandin / BILDBYRÅN /

Till sist: Jag ser redan fram emot att få läsa Leif Boorks memoarer och hans syn på bland annat den omdebatterade och infekterade relationen med Emma Eliasson. Tror nog en del skulle har mer förståelse för beslutet om man får Boorks version också.

Tack för att ni tog er tid

Sanny