Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Zzzzzömnigt

Skellefteå tog sig an fjolårsmästarna HV71 och det var uppdukat för hockeyfest och förväntningarna efter Skellefteås uppvisning senast mot Luleå var stora.
Och så besviken jag blev.

Det var tydligt att HV71 tog sig an matchen med ett defensivt tänk efter tio insläppta mål de två senaste matcherna, det är knappat svårt att förstå.
Man täckte av ytor, låg i skottlinjen, jobbade, höll pucken efter sargen och satte press när man hade möjligt eller det som vi inom hockeyn kallar för detaljer.
Effektivt men inte direkt roligt.

Skellefteå hade svårt att få fart i sitt spel och matchen kändes mer som om det var en matematiskt kalkyl på vilka positioner man skulle hålla än präglat av intiativ och kreativitet.

I HV tyckte jag att unge backen Erik Brännström stack ut och verkligen visade prov på mod i spelet och tog upp pucken flera gånger och spelade riktigt stabilt i egen zon. Brännström, född 99, har hamnat i skuggan bakom hypade Rasmus Dahlin och Elias Pettersson. Här finns dock en back som vi lär höra mer om i många år framöver och närmast i JVM i slutet av kalenderåret.

HV71 lämnar Skellefteå med två poäng och ett försvarsspel man återigen kan förlita sig på. Det var inte speciellt kul men det tror jag man faktiskt ger blanka fan i.

Skellefteå är i behov av att få igång fler spelare än den beryktade förstakedjan med Joakim Lindström, Oscar Möller och Pär Lindholm. När kedjan neutraliserades av ett stabil HV försvar måste någon annan spelare kliva fram på ett tydligare sätt. I ett kommande slutspel kommer man inte manövrera ut något lag även om man besitter förfogar över seriens bästa kedja.
Hörde jag Jimmie Ericsson?

https://twitter.com/cmoresport/status/934434206159069184

Tack för att ni tog er tid

Sanny