Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

I längden är det bra för spelarna

Jag vet att agenter ibland har ett oförtjänt dåligt rykte i synnerhet från de med dålig insyn och förståelse för deras arbete.
För tiotalet år sedan var agenter något som katten släpat in.
Numera är de en viktig del av svensk hockeys utveckling.

Hockeyn har varit väldigt noga med att hålla sig långt ifrån den större och mer globala forbollsmarknaden där spelaren, i en större utsträckning, är handelsvaror och flödet med pengar är avsevärt mycket större.
Med det sagt.
Jag är positiv till att Konkurrensverket satt ned foten och och sett över agentmarknaden och slagit ned på paragrafen som säger:
”… kontaktar inga spelare som han vet har avtal med annan spelaragent alternativt avbryter omedelbart de första kontakterna med en tilltänkt klient, när han får besked om att så är fallet.”
En skrivelse som är förlegad och missgynnar konkurrensen på markanden.
I framtiden kommer den nya skrivelsen att gynna de seriösa och duktiga agenterna som finns.
Det är jag övertygad om.

För även om det tidigare funnits en skrivelse som säger att agenter inte får kontakta spelare som redan har en agent finns det de som inte alls brytt sig om detta vilket jag själv varit med om.
Jag blev kontaktad av agenter, trots att jag redan hade en, med erbjudande om jag bytte agent fanns ett lukrativt kontrakt i Ryssland eller Schweiz klart för mig.
Såklart var det oetiskt vid tidpunkten men inget som jag gjorde någon större sak av.
Därför är jag enig med med Nina Wennerströmom att en friare marknand kommer att öka konkurrensen och dessutom seriositeten hos alla aktörer.

Visst. En Rasmus Dahlin, en Erik Brännström eller en Timothy Liljegren kanske får ytterligare 30-talet agenter hängande i hasorna och kan behöva svara på deras samtal och smicker.
Det är väl det enda jag ser som negativt. Jag vet att det är svårt att reglera men en spelare som är junior kanske skulle kunna exkluderas i detta för att på så sätt skapa lugn. Jag menar, de har precis tagit ett aktivt val med en agent och borde kanske vara undantaget för andra agenter att kontakta. Åtminstone tills de är 18 år.
Samtidigt.
En agent som ringer flera gånger och är påstridig kommer snabbt få en dåligt rykte runt om i Hockeysverige precis på samma sätt som en telefonförsäljare får om han ringer dig flertalet gånger.
Återigen, de seriösa kommer att gynnas och i slutändan är det spelarna själva som är de stora vinnarna.

En Sico-certifierad agent får kontakta spelarna för första gången den första januari året de fyller 16.
Numera, i en explosionsartad aganetmarknad med 48 licensierade spelaragenter, är det en hetsjakt utan dess like.
Jag har själv suttit med på möten med spelare som är 15-16 år och dess föräldrar.
I samband med att jag var på väg att avsluta min karriär stod jag vid ett vägskäl vad och hur min framtid skulle se ut.
Jag fick sitta med min agent och dennes stora firma från Kanada för att helt enkelt se och lära vid möten med spelare.
Även om jag under, framförallt mina sista år som aktiv, älskade utmaningen från de unga spelarna och se och kanske även hjälpa deras utveckling så var steget till att bli agent för stort.
Jag kände att det var övermäktigt och kraven från unga spelare och dess föräldrar skulle varit svårt att hantera och följa upp.
Därför beundrar jag agenter för deras tålmodighet.
Många tror att de jobbar för att tjäna snabba pengar.
Det är så långt ifrån sanningen.

Att bygga upp en agentverksamhet från grunden tar i regel mellan fem till sju år innan man ens kan börja räkna hem någon form av intäkter som kan liknas med en duglig lön. Med förändring som är på väg finns det möjlighet för unga drivna tjejer och killar är kunna göra karriär.

Problemet är, vilket jag själv stött på och sett på nära håll, är dagens unga spelare (oj vad jag låter gammal) och deras föräldrar.
Det finns inte alltid utrymme för en agent att hålla en ärlig och rak dialog med spelaren/föräldern eftersom många har så bråttom att ta sig till nästa steg.
Jag vet agenter som dragit sig för att berätta för föräldrarna/ sonen att det just i detta nu kanske är bäst för sonen att spela med juniorerna och ta ett steg tillbaka för att utvecklas. De har då möts av hot om att spelaren ska lämna agenten för en annan och att han inte sköter sitt jobb.
Eller också agenter som faktiskt sagt ifrån ordentligt för att nån vecka senare fått reda på att spelaren i fråga bytt agent.
Med fri konkurrens på marknaden kommer det kanske inlednings betyda att det eventuellt blir mer ruljangs och byten bland unga söndercurlade spelare och dess föräldrar.
Då finns det säkert nån agent med öppna armar på andra sidan som är villig att ta emot.
Men vet ni. Det lär inte gynna de här spelarna eller agenterna i längden för det.
Så kring det argumentet, som en agent jag pratade med nämnde, så lär Konkurrensverkets nya skrivelse inte ha någon påverkan i det långa loppet.

Numera är hockeyagenterna en viktig del av svensk hockeys utveckling. De arrangerar själva camper och har ett stort fokus på individuell utveckling. Agenterna står i närmare kontakt med respektive klubbledning än tidigare och kan på så sätt, tillsammans med klubben, hjälpa spelarna att ta nästa steg.
Med ökad konkurrens kommer de bästa agenterna att gynnas och spelarna kan vara säkra på att de har representater som kommer att vara väldigt noga i sin uppföljning.

Tack för att ni tog er tid

Sanny