Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En känsla av oro gnagar

Även om jag tidigare dömt ut det finska laget och dess spelsätt vilar det en viss form av oro inför kvällens semifinal.
Jag har gått igenom detaljerna som kommer att avgöra och lyfter fram det som faktiskt inte känns bra
.

När Sverige tar sig an Finland i kvällens semifinal gör man det som solklara favoriter.
Allt annat vore att dölja en sanning för att undgå press.

Finland är i semifinal mot alla odds.
Det måste sägas. Med ett spel som jag inte längre trodde skulle vara gångbart på den här nivån sövde man ett skickligt och oförberett USA i kvartsfinalen.
Kan det även ske mot Sverige?
Självklart finns det en risk. I en serie över sju matcher skulle jag ge Finland fem, tio procents chans.
När det kommer ned till en enda match är jag inte lika säker.

Hur bemästrar Sverige då det försvarsspel som Finland spelar?
Till och börja med är disciplin och tålamod AO.
Då pratar jag inte enbart om vikten av att inte ta onödiga utvisingar utan också att gång efter annan följa sitt spel även om Finland ställer upp med sitt sövande styrspel.
För att i möjligaste mån undgå att Finland ska hinna upp och styra i mittzon är den första passningen från bakplan den viktigaste. Den ska aldrig ske i sidled utan i djupled. Det gör att Finland kommer tvingas lämna ytor eftersom de då tvingas frångå sitt styrspel. Sverige måste driva upp tempot via passningsspelet inte genom att transportera pucken.
Väl i anfallszonen måste Sverige trycka mycket skott och puckar på mål och se till att ta returerna och vinna duellerna runt mål.
Det enda de finska backarna kommer att göra är att skicka ut pucken ur zon om de sätts under press. Ligger de svenska spelarna nära och tar bort de möjligheterna kommer Sverige att få långa och framgångsrika anfall.

Det viktigaste för Sveriges del är att se till att vara intensiva i spelet och framföallt bibehålla farten.
Just intensiteten, spelglädjen och lekfullheten upplever jag inte riktigt har funnits i gruppen.
Det oroar mig likväl som antalet utvsingar man dragit på sig och det faktum att man ännu inte lyckats prestera i 60 minuter.

Jag vill tro att gruppen mentalt mår rätt bra efter att ha tagit sig vidare till semfinal.
Just kvartsfinalen är en match som avgör huruvida ett VM ska betraktas som ett misslyckande, med årets upplaga även ett fiasko, eller  minst ett godkänt VM
Det kan nu läggas åt sidan vilket gruppen kan må bra av.

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

Tre spelare som Tre Kronor måste se upp med.

Sebastian Aho:
Om Aho hade varit svensk skulle han nämnts som Nicklas Bäckström arvtagare. Det här är en kommande storspelare som till vardags huserar i Carolina i NHL. Smart center som ser isen väl och ligger alltid rätt i position. Är farlig i framförallt powerplay där han är den som dirigerar spelet.

Mikko Rantanen:
Kommer från en helt okej säsong med Colorado där han svarade för 20 mål. Stor, stark och är svår att flytta på framför mål. Mycket kretsar kring Rantanen och Valteri Filppula i Finlands offensiv.

Julius Honka:
I en annars rätt begränsad backuppsättning är Honka den som sticker ut. Duktig på skridskorna vilket gör honom till ett offensivt hot de gånger han följer med upp i anfallen. Har ett bra skott som han utnyttjar i framförallt powerplay.

* * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jag avstår från att tippa. Ni som följt bloggen under säsongen förstår nog varför.

Tack för att ni tog er tid

Sanny