Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Fredagskrönikan om pengar och vad som egentligen är att ta ansvar

Det har genom åren diskuteras officiella löner i SHL.
Ser också att både media och fans efterfrågar detsamma.
Det vore kanske kul och intressant att få veta vad spelarna tjänar. Det kommer aldrig att ske, något de senaste dagarna belyst väl.

Jag vet även att spelarfacket SICO diskuterat detta flertalet gånger.
Jag har alltid stått på mig. Det kommer aldrig att gynna hockeyn.
På kort sikt kanske spelarna skulle kunna tjäna mer och kunna jämföra sig med andra.
På lång sikt. Aldrig.
Ingen skulle vinna på det. Tvärtom. Det har blivit uppenbart de senaste dagarna att man i Sverige inte är redo för den offentligheten av spelarnas löner.
Det sticker i ögonen på folk att någon tjänar pengar. Speciellt när idrottsutövare gör det som indirekt får delar av sin månadslön av fansen som köper biljetter.

Se bara på det TV-avtal som SHL tecknade med Cmore.
Nu läser jag folk som retar sig på SHL för att de sålt rättigheten och tjänat mycket pengar. Jag förstår inte. Marknaden, den är galen i och för sig, satte ett pris eftersom olika mediehus var delaktiga i budgivningen.
SHL är att gratulera.
Förväntade sig folk att de skulle tacka nej till pengarna? Skulle det ha varit att ta ett större ansvar? Är Jörgen Lindgren en skurk som tillsammans med SHL förhandlat fram avtalet?
Döma av reaktioner de senaste dagarna börjar jag faktiskt undra.

Vanligtvis kloke Per Bergsten på Corren skriver:
”Men är det någon som ska ha kritik så måste det väl i så fall vara C more? Om ett företag väljer att satsa mer på det ena är det inte så konstigt att det blir mindre till det andra.”

Jag är part i målet eftersom jag som bekant jobbar för Cmore.
Men det är knappast Cmore som prissätter en produkt utan det gör marknaden. Cmore betalde mer för Hockeyallsvenskan än vad Viasat gjorde när den togs över 2015 och Viasat och Dicovery Networks trissade garanterat upp priset på SHL.
Det är precis som en budgivning på ett hus. Man betalar det pris som marknaden sätter och jag tvivlar att någon människa någonsin höjt sitt bud med en miljon kronor trots att de redan har det högsta budet.

Jag har ännu inte sett eller läst något vad SHL-klubbarna senare kommer att göra för dessa pengar.
Helt klar är dock att det ekonomiska glappet mellan SHL och Hockeyallsvenskan kommer att öka.
Ska SHL-klubbarna dela med sig av pengarna till Hockeyallsvenskan?
Kanske tillsynes det enklaste alternativet.
Ska de allsvenska klubbarna i sin tur dela med sig av dessa pengar till Hockeyettan och de 48 klubbarna eller ska SHL göra det också?
Annars blir glappet för stort mellan lag Hockeyettan (mitt kära Huddinge) och de Hockeyallsvenska lagen.
Släcker vi inte drömmen för lagen i Hockeyettan då?
Om de Hockeyallsvenska lagen skulle få fem miljoner per klubb från SHL har de närmare åtta miljoner i indirekt TV-avtal per säsong medan lagen i division har noll kronor per säsong.

Tyvärr verkar få ha tänkt längre än de miljoner som sticker i ögonen på folk.

Jag anser att SHL har ett stort ansvar för Svensk hockey. Ingen tvekan om det.
Jag vill aldrig någonsin ha en stängd serie.
Herregud! Jag är uppvuxen med Huddinge som i slutet på 80 och i början av 90-talet år efter år var på gränsen till Elitserien.
Drömmen måste finnas.
Det som jag därför tror blir viktigt är utbildningsbidragen till klubbarna.
Redan idag betalar SHL-klubbarna en utbildningsersättning för det allsvenska spelare som de värvar oavsett om spelarna har kontrakt eller inte.
Den summan kan och bör ses över.
Det är att ta ansvar.

Jag vill gå än lägre ned i åldrarna för att skjuta tillbaka mer pengar till de som fostrar spelarna.
Nu kan en klubb (oavsett om de är en SHL klubb eller ej) värva spelare till sitt hockeygymnasium utan att klubben som fostrat honom får en krona.
Det kan dock ske retroaktivt om spelaren i fråga i framtiden spelar i antingen SHL eller Hockeyallsvenskan via en utbildningsfond. Ur den fonden är SHL klubbarna inte berättigad pengar även om de själva fostrat spelare via sina egna ungdomslag något som ändrades för ett par år sedan.
Där skulle jag dock gärna se en förändring till att de klubbar som fostrat spelare får ersättning redan när de lämnar för Hockeygymnasium.
Det är pengar som dessa klubbar skulle trycka in sin ungdomsverksamhet för att få fram och kunna fostra ännu fler spelare framöver.
Det är för mig att ta ansvar för svensk hockey mer än något annat.

Jag avvaktar med att uttala mig eller ens spekulera i vad som kommer att ske framöver.
Tills dess får folk skrika att SHL är hockeymördare.
Jag kan bara gratulera SHL till ett sanslöst bra avtal under många, många år framöver.
En sak är dock säker.
SHL är under lupp och hur de väljer att förvalta, fördela eller förädla pengarna kommer granskas och diskuteras in i minsta detalj.

Jag läser år efter år hur folk smutskastar SHL och skriver att kvalitén är sämre än någonsin.
Samma som nu skriver att pengar måste fördelas och att SHL inte ska ha hela kakan.
OK.
Men för guds skull. Gnäll då för f.. inte över kvalitén.
Här har SHL för första gången någonsin kunnat förhandla fram ett avtal för att indirekt höja kvalitén.
Och nu. Nej nu ska det gnällas om det.
Det är lite som vanligt.
Man hittar saker att gnälla på. Överallt.
Om SHL sålt rättigheterna för samma peng som tidigare hade det nog blivit liv om det också.

Till sist.
Jag har ett konsultuppdrag med Cmore. Varken mer eller mindre.
Mitt jobb är där att bland annat att tycka och tänka.
Jag har lika mycket eller lite insyn i en avtalsförhandling som du som läsare har.
Jag står således fri att tycka och tänka precis vad jag vill, i det här fallet om SHL. Det hanlar om integritet. Mitt viktigaste vapen i medievärlden.

Tack för att ni tog er tid

Sanny