Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sanningen om försäsongen

Träningsmatcherna är i full gång och även om mitt sug efter hockeyn och seriestart är stor minns jag tillbaka till dessa matcher med aversion.

Det finns en sanning och uppfattning om träningsmatcherna bland spelarna som de inte gärna vill prata öppet om.

Visst, det är kul att byta träningar mot matcher.
Samtidigt, hur mycket än tränare eller ledare påtalar vikten av dessa matcher hade jag, framförallt under senare delen av min karriär, svårt att tända till.
Det kanske låter divigt eller kaxigt, jag vet.

Många spelare tycker detsamma men skulle aldrig någonsin prata öppet om det.
Till och med så att det inte ens diskuteras internt i laget med respekt för framförallt de yngre killarna som oftast tillhör de bästa under försäsongen. 

De gånger vi förlorade försökte jag öppet visa min besvikelse mer för att tydliggöra att vi inom laget hatade att förlora mer än att jag faktiskt var förbannad.

När man väl har etablerat sig i laget finns det mentala svårigheter att ladda och förbereda sig för dessa matcher som det gör när seriens startat och det står poäng på spel.

Jag har jag haft tränare som påtalat vikten av träningsmatcher genom att hota spelartruppen med bestraffning och bänkade spelare för att visa hur otroligt viktiga matcherna var.
Det ska var 100 proncentigt fokus och allt annat som tex familj och vänner ska få stå åt sidan.
Redan under träningsmatcherna…
Det var svårt.

När Niklas Czarnecki var ny som tränare i Färjestad kom han in med en besynnerlig press och förväntan på sina axlar.
Inför den sista perioden mot Leksand, i den första träningsmatchen, valde Czarnecki att gå ned på folk och bänkade ett par, tre spelare för att visa hur viktigt det var att vinna.
Jag sa aldrig nåt då, men har i efterhand förstått hur Czarneckis välvilja till en bra start skickade fel signaler till oss spelare.

Minns när jag skulle ta mig in i SHL via provspel med Timrå 2002.
Jag var laddad, spelade träningsmatcherna som om det vore slutspel. Mentalt var jag påkopplad och nervös, hade svårt att sova innan matcherna.
Ett kontrakt och en (eventuell) framtid i SHL stod på spel.

Samtidigt hade Timrå vid den här tidpunkten värvat in några äldre finska spelare.
Jag minns speciellt två, Kalle Koskinen och Valeri Krykov.

Medan jag härjade runt och tillhörde lagets bästa var Koskinen och framförallt Krykov märkbart bleka.
När serien startade dominerade dessa två och tillhörde toppskicket i SHL utan att de egentligen fick den cred de förtjänade.
Jag då?
Steget från träningsmatcherna till SHL blev stort och mina insatser på plan var av varierad kvalité.

Även om jag numera finner försäsongen intressent så väljer jag att inte dra för stora växlar eller sätta för höga krav på de mer etablerade spelarna.

Under försäsongen finns det chans och möjlighet för yngre spelare att ta för sig och visa framfötterna.
Gör de inte det nu lär de få stora problem att göra det när SHL väl startar.

Det är i stort sätt det enda som man kan läsa av träningsmatcherna.

Tack för att ni tog er tid

Hälsningar

Den divigare varianten av Sanny