Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Jag ljög mig till ett NHL kontrakt

I natt går den årliga NHL draften av stapeln i Buffalo.
Samtliga NHL lag tingar spelare som de sedan äger rättigheterna till den dagen spelarna väljer att fortsätta sina karriärer i USA eller Kanada.
Sverige har som vanligt (numera) massvis med spelare som kommer att bli draftade.

Jag var inte på något sätt en stortalang utan blommade ut långt senare än de bästa spelarna i min ålderskull.
1999, ett år efter mitt egentliga draftår valde Colorado Avalanche mig i den fjärde rundan.
Den säsongen hade jag haft en fin utveckling i min dåvarande klubb Huddinge med spel i bland annat JVM på meritlistan.

Jag hade pratat med några lag och visste att det fanns en chans att jag skulle bli draftad.
Personligen brydde jag mig inte så mycket. Faktiskt.
Jag levde drömlivet hemma i Huddinge där jag spelade för klubben i mitt hjärta och dessutom skulle bli assisterande lagkapten.

För att få ekonomin att gå runt jobbade jag som personlig assistent mellan 8-15 varje dag innan träningarna började kl 17.
Minns än idag stoltheten när jag signerade mitt treårskontrakt med Huddinge.
Vid den här tidpunkten (mitt tredje år på kontraktet) tjänade jag 3500 kr i månaden. Det var till och med snack om att min lön skulle höjas med 1000 kr i månaden, bara en så sak.


Tillbaka till draften.

Eftersom jag inte på något sätt var en supertalang som tippades gå högt upp i draften så var jag således inte på plats. Vilket i sig var rätt skönt.
Draften sker nämligen på midsommarafton som vid den här tidpunkten var en högtid man inte ville missa med kompisarna hemma.
Vi var ett gäng som hade som tradition att åka iväg varje midsommar till olika platser i Sverige.
Vi valde inte ställen efter kulinariska matupplevelser eller naturreservat utan sökte upp platser där vi visste det skulle bli bra drag och mycket folk.

Den här gången gick turen till Lysekil. I vanlig ordning bokade vi inte något hotell utan bilarna fick i värsta fall fungera som sovplatser.

Vid den här tidpunkten hade jag ingen agent utan endast träffat och pratat med en del olika agenter varpå en amerikansk agent sa till mig
”Om någon ringer och frågar om du vill komma över till farmarligan och spela så svara bara ja. De är oroliga när de draftar européer är att de inte vill komma över och spela i farmarligan.”

Budskapet var solklart.
Svara bara ja, utan att tveka.

I Lysekil hade vi festat under dagen, eftermiddag hade blivit kväll samtidigt som ett våldsamt oväder drog in över stan. Vi tog skydd i bilarna och pumpade musik samtidigt som festen pågick.

Telefonen ringde.
Det var Colorados chefsscout Brian McDonald som ringde. Efter ett någorlunda försök att spela nykter kom så frågan:
-Om vi draftar dig, vill du då komma över och spela i farmarligan?
-Absolut, det var inga konstigheter, för det skulle jag ju svara.

Dagen efter läste jag på nätet att Colorado draftad mig.
Ingen stor sak.

Den 13 juni, två dagar innan det sista datumet för att kontraktera spelare med kontrakt i Europa, ringde Colorado och erbjöd mig ett kontrakt med förutsättningarna att de var spel i farmarligan som gällde.

Blev helt ärligt rätt ställd men tackade snällt nej.
Jag hade tackat ja till ett nytt jobb som personlig assistent till en sexårig kille samtidigt som jag hade kontrakt med Huddinge Hockey.
Sånt sviker man inte.

Det tog hus i helvete.
Telefonen gick varm varpå Brian McDonald hörde av sig, han som visst ringt mig på midsommar, och var milt sagt arg.
Jag hade tydligen lovat att komma över och spela i farmarligan.
Var inte direkt läge för mig att förklara för Mr McDonald att han ringt mig på midsommar och att jag varit packad…
Kontentan var att jag lurat honom och tydligen svikt mitt löfte. Jag var en ohederlig person som inte gick att lita på.
Strax efter ringde gamla NHL-stjärnan i Chicago, Michel Goulet. Han var någon form av chef och hade hand om spelarnas utveckling i organisationen. Som en extra krydda var Goulet för övrigt min idol som grabb. Ni som hade Sega Mega Drive 1994 förstår varför.
Han skrek och var nästan överdrivet arg om hur jag hade svikit hela organisationen och att han minsann skulle se till att jag aldrig skulle få sätta min fot i USA.

Det krävdes knappast en högskoleutbildning för att inse allvaret.
Jag satte mig ned med min brorsa, en förebild under uppväxten, och den agent jag skrivit avtal med (inte samma agent som lurat in mig i denna härva)
Efter ett par timmars snack och ett viktigt samtal till Huddinge Hockeys sportchef för att få hans godkännande att lämna laget bestämde jag mig för att skriva på ett treårskontrakt med Colorado Avalanche.

Ett stort beslut som jag aldrig fick anledning att ångra även om jag så här i efterhand önskat att jag haft mer erfarenhet och tro på mig själv om min egen kapacitet.

Sedan den dagen har jag heller inte behövt sova i bilen något mer.

Lycka till ni spelare som kommer att bli draftade i natt. Mitt råd lyder dock: Lova inte något som ni kommer få svårt att hålla.

Ni som inte blir draftade. Det betyder inte ett smack.
Det är vad ni gör framöver som kommer att ha den största betydelse.

Trevlig midsommar till er som läser min blogg.

Tack för att ni tog er tid

Sanny