Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Duellen vi aldrig lär glömma

Finalserien mellan Frölunda och Skellefteå har stundtals varit magisk. Tempot, intensiteten, kreativiteten och den indviuella skickligheten har imponerat.
Och såklart.
Duellen och följetongen
:
Jimmie och Joel.

De båda kaptenerna har kämpat, tjafsat och jagat varandra i fem matcher. Någonstans där bakom tror jag faktiskt att landslagskompisarna skrattat och haft jäkligt kul.

Det var vackert efter matchen.
Lagen tackade varandra och kramen mellan Joel och Jimmie var (kan jag tänka mig) full av kärlek och och kanske ett skratt.

Frölunda var det bättre laget trots att massivt skottövertagag för hemmalaget. I den första perioden var det som om Frölundacoachen Roger Rönnberg förutspått taktiken och valt att förbereda sitt lag på snabba spelvändningar.

Skellefteå satte tonen direkt från första bytet.
Min tanke var att äntligen tar de kommandot i sin egen arena.
När Frölunda sedan kontrade in det psykoligisa och viktiga 1-0 målet genom stekheta Artturi Lehkonen kändes det som om Skellefteå återigen blev mindre och mer ängsliga.

När Skellefteå sedan fick chansen i powerplay och återigen var bleka i spelformen var det som en käftsmäll när Niklas Lasu gjorde 2-0 direkt efter att ha kommit från utvisningsbåset.

Oj var tyst det blev i hallen.
Alla insåg nog de oundvikliga även om matchen fortfarande var ung.

Skellefteå gjorde sedan ett tappart försök.
När de väl fick energi via ett mål så svarade Frölunda med detsamma direkt efter.

Och vid underläge i matcher med 3-1 och ett mentalt stukade var en upphämtning övermäktigt.

Jag kanske är färgad eftersom jag haft förmånen att få bevittna matcherna på plats.
Med det sagt.
Jag måste säga att jag är oförstående till kritiken, likt den SVT’s Mikael Renberg levererade.

Finalerna har varit de bästa sedan 2010 när HV71 och Djurgården gjorde upp i sex jämna och tuffa bataljer.

Det är inte ofta numera som jag saknar att spela.
Igår var dock en sådan dag.
Jag blir rörd när jag ser glädjen hos de vinnande laget men kan likväl inte hjälpa att känna för det förlorande laget.
Framförallt blir jag avundsjuk och vill återuppleva den känslan som ett SM guld innebär.

Njut nu Frölunda, det är ni värda.

• Johan Sundström vann som bekant Stefan Liv Memorial Trophy, ett pris som går till slutspelets mest värdefulla spelare.
Omröstning var jämn och det stod tillslut mellan Sundström, Artturi Lehkonen, Joel Lundqvist och Oscar Fantenberg.

Till sist
Tack för alla fina ord till oss på C more och TV4 för det jobb som vi lagt ner under slutspelet.
Det betyder mycket för oss alla som lägger mycket jobb både bakom och framför kameran.
Idag gavs ni tittare en unik inblick genom att vi tilläts att intervju domarna i deras omkländningsrum i den första periodpausen.
Respekt till domarna Sören Persson och Linus Öhlund som gav oss den insynen.
Det skapar transparans och förståelse för domarna som jag anser gjort ett väldigt bra slutspel.

Tack för att ni tog er tid

Sanny