Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Sanny Lindströms blogg

Backparet är seriens mest underskattade

När jag igår hade skakat av mig influensen som deckat mig var min tanke att plita ned några rader om vad jag anser är seriens mest underskattade spelare. Det mynnade det istället ut i ett inlägg om topp sex.

Nu ska jag gå rakt på sak så ni slipper eventuella stickspår.
Häng med…

Örebro har under säsongen inte haft några större svackor, laget har stått för stabilitet, bra målvaktsspel och en kreativ offensiv.
Låt mig fokusera på det stabila och de två som jag anser är seriens mest underskattade spelare,
Viktor Ekbom och Johan Motin

Backparet är som fastklistrade vid varandra. De umgås mycket vid sidan av isen, båda är väldigt intresserade av hockey och pratar ofta och gärna med varandra om situationer som kan uppstå på isen.

Utvecklingen som de haft under säsongen är liksom Örebros väldigt imponerande.

Johan Motin tog sig tidigt upp i Färjestads A-lag. Redan som 16 åring fick han mycket beröm för sitt mogna spel. Han var även med i JVM med de som var ett år äldre för att sedan ratas när hans egen ålderskull spelade.
Under tiden i Färjestads stagnerade hans utveckling. Den tidiga hypen kring honom blev förmodligen betungande samtidigt som hans uppoffring kring individuell träning inte var fem stjärnig.

Viktor Ekbom är en back som jag tidigt såg potential i, lite av en oslipat diamant. Han har storleken, tuffheten och en bra skridskoåkning. Av erfarenhet vet jag att det kan ta några år att växa i sitt spel och hitta rätt roll.
För Ekboms del var resan via Linköping och Oskarshamn ut i Europa med stopp i Finland och Tyskland viktig. När jag såg honom i Linköping minns jag en back som hade en stor vilja, ibland lite för stor. Det gjorde att han ofta överarbetade situationer på isen. Med en begränsad roll ville han få saker att hända varje gång han var på isen.

Nu utgör dessa herrar ett av seriens stabilaste backpar.
Nya backcoachen Johan Tornberg har en stor påverkan på deras utveckling. Hans förkärlek för detaljer har gett Motin Och Ekbom en ytterligare dimension till sin utveckling.

Sen ska inte huvudtränaren Kent ”Lill Kenta” Johansson ledarskap underskattas.
Eftersom jag själv haft Kenta under fem säsonger så vet jag vad hans lugna och trygga ledarskap kan göra med spelare vars karriär är påväg uppåt.
Han är ingen man av stora ord och håller gärna låg profil (utåt). Hans taktiska kunnande och förmågan att dirigera ut det under matcher är hans största styrka.
Hans ledarskap som bygger mycket på förtroende och eget ansvar har passat både Motin och Ekbom som tagit enorma kliv både i fjol och i år.

I laget har de också en enorm respekt.
När jag förra veckan träffade min gamla lagkamrat Brian Willsie över en bit mat var han inte sen att ösa beröm över Motin och Ekbom.
”När jag ser att jag har de bakom mig så vet jag att det är lugnt. Har faktiskt svårt att se att det finns ett skickligare och bättre defensivt backparpar i SHL. På träning är det helt omöjligt att gå runt de” Var några av de superlativ han nämnde.

Kul med två spelare som tagit så enorma kliv.
Örebro lär knappast haft någon konkurrens när de värvade Motin från Timrå för drygt två år sedan. Uppe i Medelpad gjorde han inga direkta avtryck.
Konkurrens lär det inte heller haft när Ekbom inför fjolårs säsongen hämtades från EHC München

Hörde jag landslaget?
Visste borde de kunna få chansen att visa upp sig efter säsongen beroende på hur långt Örebro tar sig.

Vad säger ni, vilka är seriens två mest underskattade spelare?

Tack för att ni tog er tid

Sanny