Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Alla var ju rädda för mig, jag älskade livet i Sverige”

Georges Laraque under AIK-Borås i kvalet till hockeyallsvenskan 2005. Foto: SÖREN ANDERSSON / BILDBYRÅN
Laraque i slagsmål med Wade Brookbank i NHL-matchen mellan Pittsburgh och Carolina 2008. Foto: IBL/IMAGO

Georges Laraque var en av de värsta NHL-busarna när han värvades till AIK i division ett.

- Motståndarna var livrädda för mig. Men jag älskade tiden i Sverige. Jag var 13 år i NHL, men har aldrig haft det bättre än i AIK, säger han till SportExpressen.

För första gången berättar han och flera andra inblandade om händelserna bakom kulisserna. 

Som den gången då Laraque i bar överkropp gick in i motståndarnas omklädningsrum precis före en match.

Säsongen 2004/05 var det lockout i NHL och flera NHL-stjärnor kom till ligor i Europa. Dåvarande elitserien fick in spelare som Peter Forsberg, Henrik Zetterberg, bröderna Sedin, Zdeno Chara, Marian Hossa och Tomas Holmström.

AIK hade året innan åkt ur hockeyallsvenskan, föreningen var i kris och klubbledningen visste att ett misslyckat kval sannolikt skulle betyda slutet för AIK som ishockeyförening.

Sportchefen Anders Gozzi tyckte att AIK behövde bli tuffare inför kvalet och fick tips om Georges Laraque.

- Jag hade väl egentligen bara sett honom på Youtube, då han slogs. Jag visste att han var en av ligans bästa fighters. Vi behövde bli tuffare och bättre framför mål. Så jag ringde Mattias Norström som spelade i NHL då och han sa: "det är omöjligt att ta pucken av honom i sarghörnen", berättar Gozzi.

Plötsligt var en av NHL:s mest fruktade slagskämpar genom tiderna på sin första träning med AIK:s division ett-lag i den slitna ishallen i Ritorp.

Tränaren Bobo Simensen såg en spelare som inte fått med sig all utrustning och som fick låna ihop prylar. Allt var för litet.

- Byxorna såg ut som små kortbyxor och hjälmen satt högt över huvudet. Han stapplade omkring litegrann. Han hade svårt att både passa och åka skridskor den första träningen och jag frågade Gozzi: är du säker på att det är rätt gubbe och inte Laraques brorsa.

Foto: IBL/WENN

Han ville inte ta någon annans jobb

Spelaren Stefan Gråhns trodde knappt det var sant.

- Han hade rastaflätor, var stor som ett hus och såg helt livsfarlig ut. 

Georges Laraque själv var lycklig.

- Jag ville till Europa när det var lockout, men inte i början av säsongen, då skulle jag ta någon annans jobb. Jag ville dit i slutet, så ingen annan spelare skulle förlora en hel säsong.

Omtanken om andra, det ständiga leendet, hans bullrande skratt och lekfullheten utanför isen - det var sidor som de andra i AIK inte hade väntat sig.

- Första matchen tacklade han sönder nyckelbenet på en motståndare. Men det var en schyst tackling. Han byggde en självsäkerhet i laget från första matchen, säger Stefan Gråhns.

- Den tacklingen glömmer jag aldrig, hela sargen svajade. Vi vann matchen redan där. Motståndarna var livrädda för honom. De vågade knappt gå ut på isen, när de var där tittade de sig omkring hela tiden och undrade: var i helvete är han någonstans, säger Anders Gozzi.

"Jag håller på att dö..."

Bobo Simensen såg också en bättre hockeyspelare än han hade väntat sig.

- Innan första matchen ställde han sig upp inför laget och sa: "jag tjänar stora pengar i NHL, jag kommer från en annan värld. Men nu är jag här och jag gör allt för laget. Säg åt mig vad jag ska göra, så gör jag det". Sedan kom den där tacklingen i första bytet. I sitt andra byte gjorde han mål.

Georges Laraque fick en offensiv roll, väldigt mycket mer istid än han var van vid och en nyckelroll framför motståndarmålet i power play.

- Ingen kunde flytta honom framför mål och han var väldigt skicklig på att styra in puckar, säger Bobo Simensen. 

Däremot hade han svårt med istiden, i NHL spelade han tre-fyra byten per period. 

Nu blev det dubbelt så mycket.

- Han kom in i några periodpauser och la sig på golvet helt slut och sa: jag håller på att dö, berättar Stefan Gråhns.

Laraque gjorde fyra mål på tre division ett-matcher innan det var dags för kvalserien.

- Jag vet att AIK fick skit för att man tog in en NHL-buse. Men jag ville bara spela ishockey och ha kul. Och blev direkt kär i laget och fansen. Vilken publik! Jag älskar Black Army och stämningen på AIK:s matcher. Publiken gav mig så mycket energi, säger Laraque och medger att han behövde all hjälp han kunde få.

- Det var jobbigt i början. För första gången i mitt vuxna liv fick jag verkligen spela hockey och inte slåss och bara vara med några byten. Jag var i en toppkedja. Jag var ishockeyspelare på riktigt. Det var underbart.

Slagsmål var Georges Laraques vardag i NHL Foto: IBL/IMAGO

Stoppades från att slåss

Han vill inte erkänna att han bad coachen Bobo Simensen om att åtminstone få ta en fajt.

- Han var på mig flera gånger om det. Men jag sa nej. Vi behövde honom på isen. Och när han ville vila sa jag åt honom att spela vidare för han behövde komma i toppform fort inför kvalet, säger Simensen.

- Det var bra att han inte fick slåss, det hade kunnat gå riktigt illa, säger Stefan Gråhns.

När AIK mötte Troja var det några motståndare som pratade om att utmana Laraque, men även Troja hade en NHL-spelare, Laraques kusin Jean-Luc Grand-Pierre, som fick ta ett snack med sina lagkompisar.

- Jag vet att ni är tuffa, men han är från en annan planet. Jag slår ner alla er här inne, men Georges kan slå ihjäl mig. Ni ska bara hålla er undan honom, sa Grand-Pierre. 

Det blev inget bråk i matchen mot AIK.

Inte heller när AIK mötte Borås i kvalet och Georges Laraque gick in i Borås omklädningsrum, före matchen, i bar överkropp.

- Jag ställde mig mitt i rummet och stirrade på dem allihopa. Alla tittade ner i golvet, ingen såg mig i ögonen. På isen kom ingen i närheten av mig. De ville inte dö för att försöka stoppa AIK.

Borås dåvarande tränare Per Ljusteräng minns fortfarande det oväntade besöket.

- Det är klart vi blev chockade och undrade vad fan gör han här. Vi hade några stora spelare vi också, men de såg ut som småungar bredvid honom. Under matchen fick Thomas Sjögren en jävla tackling av Laraque, när Sjögren kom tillbaka till båset rann blod ner under hjälmen, jag frågade hur han mådde och det enda han fick ur sig var: jag vet inte, berättar Per Ljusteräng.

"Han hade enorm respekt för Mattias Norström" 

Laraque skrämdes på isen, men fick alla i AIK att skratta utanför. 

- Han köpte allt på Buttericks, kom med pennor och bad om autografer och vi fick stötar av pennorna. Det hände grejer hela tiden. Han var en underbar människa på alla sätt och vis. En gång missade han en hel träning, han kom när vi gick av isen och berättade att han varit hos en frisör och fixat sina dreads, berättar Stefan Gråhns.

Men sedan hände något som förändrade Geroges Laraque.

Mitt under kvalserien kom Mattias Norström in i laget.

- Han var lagkapten i Los Angeles Kings och Laraque hade enorm respekt för honom. Han gjorde allt "Notan" sa åt honom, säger Anders Gozzi.

AIK klarade kvalet och gick upp i allsvenskan igen.

Sista bussresan hem blev Georges Laraque sentimental och ställde sig upp och höll ett tal som gjorde att både han och andra fick tårar i ögonen.

- Jag vill tacka er alla för den bästa tid jag haft som hockeyspelare. Jag älskar hur vi spelar hockey. Jag älskar våra fans.

Anders Gozzi:

- Det han sa kom verkligen från hjärtat.

Stefan Gråhns kände detsamma och han och Laraque är fortfarande goda vänner.

”Det är klart att jag märkte att spelare i Sverige var rädda för mig. Alla var så mycket mindre än mig” Foto: SÖREN ANDERSSON / BILDBYRÅN

Laraque sa åt Gråhns att slå så hårt han kunde  

Gråhns, numera i Södertälje, är en tuff spelare han också, så pass att han frågade Laraque om lite råd kring att fajtas.

- Han sa åt mig att jag fick slå hur hårt jag ville. Ta i allt vad du har, sa han. Sen blev det lite brottning, innan han fick ett grepp i min tröja, det tog bara några sekunder sen ryckte han till och jag flög nog upp en meter, låg raklång i luften, hängslen och axelskydd flög av. Jag fattade inte var jag var någonstans. Sen sa han: du var ganska bra på det här. Men det sa han nog bara för att vara snäll.

Georges Laraque förstår att han skrämde sina motståndare.

191 centimeter, 126 kilo och 1126 utvisningsminuter i NHL inger respekt.

- Det är klart att jag märkte att spelare i Sverige var rädda för mig. Alla var så mycket mindre än mig, de tänkte: "No fucking way" att jag går in i ett sarghörn före det där monstret. Jag fick väldigt mycket utrymme, säger han och fortsätter:

- I NHL var min roll att slåss och göra illa folk. I Sverige sa coacherna åt mig i båset: "Kom igen Georges, vi behöver ett mål". Det hade ingen coach sagt till mig sedan jag var tolv år. 

Under tiden i AIK vek han bara ner sig en gång.

På sista segerfesten på Berns.

Då blev det för mycket även för Georges Laraque.

- Många supportrar var där och de älskade Georges och alla ville bjuda hela tiden. Till slut kom han fram till mig och sa: jag tror jag har druckit 50 shots, nu måste jag åka hem. Och sen gjorde han det. Den kvällen slutade tidigt för många av oss, berättar Stefan Gråhns.

Georges Laraque

Född 7 december 1976 i Montreal.

Karriär: 13 säsonger i NHL med Edmonton Oilers, Phoenix Coyotes, Pittsburgh Penguins och Montreal Canadiens. 695 matcher, 53 mål, 100 assist, 153 poäng, 1126 utvisningsminuter.

 

Livet efter hockeyn: "Jag är föreläsare, pratar om motivation och kost, jag är vegan sedan flera år tillbaka. Jag har en egen radioshow, har skrivit en bok, har företag som gör kläder av återanvänt material. Jag trivs väldigt bra med livet."

 

Tuffaste svensken du mött: "Det är till 100 procent Peter Forsberg. Jag har aldrig sett en spelare som är så stark med pucken. Om du tacklade Forsberg så hade han ändå pucken kvar på klubban. Och han blev aldrig rädd för någonting. Jag verkligen älskar hockeyspelaren Peter Forsberg. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!